Katrins färgglada och färgstarka stickblogg

STICKAT I NORDSTAN

2011-12-15T22:09:00.001+01:00

Tre dagar kvar i Nordstan för denna gång. I dag torsdag har jag fått större plats och så här kommer det att se ut de dagar som är kvar. Alla mina nya huvuden får nu vara med. Natalie från Hisingen i den gröna capen har jag lånat.

De första dagarna denna vecka hade jag "bara" en vägg och då såg det ur så här. Så ihopträngt utan "luft" brukar jag inte visa upp mina saker, men det ser rätt så kul ut tycker jag - som ett lapptäcke.

Nu ska jag snart fira jul. Ska bara försöka hinna sy lite. Efter alla helger är det dags att ta tag i Gråa Greta som ska till Karlstad i februari.

Låg ambitionsnivå

2011-12-13T22:53:00.000+01:00

Att baka pepparkakor med sin barnbarn en gång om året kan man nog inte tycka är en så förfärligt hög ambitionsnivå. Det är ju dessutom väldigt kul. Så här såg det ut i fredags.

Fina barn och fina pepparkakor.

Och så här såg det ut när ambitionsnivån sattes 2008.

Och det är allt. Hur kunde det bli så?

Som spratteldockor

2011-12-08T15:18:00.001+01:00

Just så här - som spratteldockor - vill jag visa upp och layouta mina "värmare" huvud-hals-puls-ben uppklykade på sammetsband, med maskeradmask och gärna med skor. Jag har gjort så i flera år och gillar skarpt presentationen trots att jag får stå ut med att många tror att halsvärmarna är små kjolar.

Ovan visar jag Alexandra 3, Ursula, Vega, Ullamaja och Celia

Nedan visar jag Abby Rutig, Elvira 3, Tara, Karolina 2 och Abby Randig.

Om någon undrar över numret bakom några av modellerna så beror det på att det är andra eller tredje versionen.

Nästa vecka som heter vecka 50 ska jag stå i Nordstan igen. De två veckorna mellan mina tider där har jag tillbringat genom att vara förkyld - riktigt förkyld med feber och så. Och det vill jag bara meddela att det är inte roligt. Dessutom är det så att 11 heldagar på raken i Nordstan följt av en vecka i sägen märks väldigt tydligt på konditionen. Just nu är det flås som hörs om man säger så. Blir väl inte så mycket bättre av en vecka i Nordstan följt av jul i Värmland. Fast väl där hoppas jag på långpromenader i soligt och snöigt -3 gradigt väder. Först ska jag klara av tågresan som då och då kan vara ett äventyr.

Jag kommer att lägga ut en bild på Nordstan. Tyckte faktiskt att mina stickade alster från förra året skymtade förbi i tv-programmet i går - väldigt hastigt och i övre vänstra hörnet.

Nu är Bea ett minne blott

2011-11-21T22:45:00.001+01:00

Denna vecka som heter vecka 47 och en kommande vecka som kallas vecka 50 sitter jag på Nordstan Torg och stickar. Och visar mina stickade kretioner på julmarknaden Hantverk och Design. Denna vecka ser min bod och vägg ut så här.

Eftersom det, trots mycket folk i farten, inte är kunder hela tiden så måste jag ju göra nåt. Stick till exempel. Jag har stickat tre stycken mössor i modell Celina. Celina är min nyaste - en oregelbundet randig mössa i ordinär modell stickad i mohairgarn från 1980-talet.

Celinorna ser ut som de gör med den färgsättning de har och de ränder det har blivit beroende på att de är stickade av upprepade stackars Bea. Bea i sin tur var tjocka benvärmare i dubbelt mohairgarn som bars till träskostövlar i början av 80-talet. Jag har repat upp och delat garnet så att det är enkelt och stickat så långt som respektive färg räckte. Jag började med Celina i mitten och fortsatte med Celina till vänster och avslutade med Celina till höger. Ca 2,5 m garn är kvar så jag vill påstå att jag utnyttjat till fullo.

Så här såg salig Bea ut i sin prakts dagar.

Seven - eleven

2011-11-16T22:13:00.001+01:00

I två veckor nu har jag med en dåres envetenhet stickat för det vilda. Klockan sju på morgonen har jag suttit i min stickstol och påbörjat dagens stickbeting. Klockan 23 har jag fortfarande suttit i samma stol och i stort sett avslutat betinget. Men idag kunde jag i alla fall packa ner resultat av mitt flit - Huldra och Amanita som ska till Uddevalla i morgon. Tyvärr kan jag inte själv åka till Uddevalla för jag ska starta julen på Nordstan i Göteborg och då kommer jag att se ut så här:

... fast lite rundare och förhoppningsvis med huvudet i behåll. Tyget var en stuv som blev en bonus när jag handlade garn hos Normi tidigt i våras (före mitt garnstopp). Jumpern i samma färger som jag bara råkade ha hemma är i modell Penelope.

Hur kommer nu Huldra och Amanita till Uddevalla för att vara med på utställningen Midvinterfest i Skogen? Jo, min underbara dotter åker dit och lämnar dem på rätt ställe. Inte för att det är så stor uppoffring för henne för hon skulle i alla fall till Uddevalla, men det var en stor hjälp för mig - i alla fall.

Tema skogen var det och därför har jag nu stickat dessa två helt nya kreationer på rekordtid. Huldra inspirerad av skogsrået i värmlandsskogarna och Amanita är en flugsvamp som ju finns lite överallt.
Det kommer bilder så småningom på dessa skapelser.

Hälsa gärna på mig i Nordstan. Jag står där 17-27 november och 12-18 december.

Vernissage på lördag

2011-10-25T22:19:00.000+02:00

Alla är så välkomna till min utställning på Galleri Gyllene Hinden i Hindås nu på lördag. Utställningen håller på till den 24 november så det går förstås att komma när som helst under den tiden.

Då den 24 november står jag i Nordstan på Julmarknad hela dagen och ska på något underligt vis ordna så att jag både hämtar i Hindås och lämnar till Midvinterfest i Skogen på Bohusläns museum i Uddevalla. Hur det ska gå till vet jag inte i dag. Jag har fullt upp med att sticka och montera det sista till Randigt. (Och röja upp efter min månadslånga gräsänkeperiod som slutar på lördag. Jag har garn och damm precis överallt)

Billig eller dyr halsduk

2011-10-21T21:54:00.000+02:00

"kan inte du sticka en halsduk till mig i flera färger?" sa mina barns kusin till sin favoritmoster. Han har visserligen bara en, men ändå. En stor färgglad rund halsduk som man också kan ha på huvudet ville han ha. Här är resultatet.

Det blev efter mina strikta regler en halsduk av de garner jag har som passar i kvalitet. 20 olika färger. Hela halsduken väger ca 400 gram, den är 45 cm bred och ca 180 cm lång ihopstickad till en ring. Med restgarner blir det en billig halsduk men om man ska köpa 20 färger och använda ca 20 gram av varje färg så blir det förstås en dyr halsduk. Så här gjorde jag:

En storlek ca 45x180 cm

Material: restgarner i ull, blandgarn eller akryl i kvalitet 60-80 m per 50 gram

eller blanda två tunnare garner.

Jag har från mitt garnlager hämtat följande gamla och nya garnkvaliteter: Kattens Sofia, Akrylda, Wernyl, Marks&Kattens Kosmos, Lina, Ryagarn, Pritty Shetlandstype, Sjuntorps Ullgarn, Octanoja Textil Budget B100 Ull.

Garnåtgång: 400 gr

Sticksätt: Rätstickning

Färger: 20 regnbågsfärger

Stickor 10 samt en hjälpsticka 7

Lägg upp 45 m och sticka rätstickning i ränder om ca 9 cm. Beroende på garn blir det 15-17 eller 19 v. Sticka ojämnt antal v för att skarven ska komma på olika sidor. Sticka 20 ränder eller ca 180 cm.

Plocka med en extra sticka upp m från uppläggningsvavet, vik halsduken dubbel och sticka ihop med stickor 10 en m från halsduken med en m från uppläggningsvarvet och maska av samtidigt .

Fäst alla trådar.

design: textilkonstnär katrin bawah

Gaia passar både sommar och vinter

2011-10-20T00:05:00.001+02:00

Det verkar kanske inte så smart att visa en solklänning så här i slutet av oktober, men Gaia har varit ute på turne så jag har inte haft henne hemma förrän nu. Och vem vet. Hon kanske ger sig ut på en semestertur till varmare bredgrader när som helst.

Om hon däremotstannar hemma så har jag tänkt att hon kan styla sig med en långärmad jumper under och förstås snygga färgade strumpor och då blir hon fin och presentabel hela vintern.

Gaia är stickad på min gamla stickmaskin. Modellen är en rak vid kjol som "rynkas" mot ett åtsittande liv. För att kunna göra det så måste jag plocka av alla maskorna från maskinen och sticka ihop dem för hand. Livet börjar med en dubbelvikt udd som jag också stickar för hand men när jag stickat ihop kjol och liv så trär jag upp maskorna igen på maskinen och stickar resten. Uddkanten runt hals och ärmhål stickar jag för hand. Det vita garnet har jag fått av en granne som hade en kompis som börjat virka ett sängöverkast någon gång i tiden då man gjorde det. 60-talet eller så. Personen tröttnade ganska fort och det tunna garnet blev liggande. Det är inte roligt att sticka med kan jag säga men med maskin gick det bra. Färgen är från mitt aldrig sinande garnlager.

Stickade sjalar i lin med beskrivning

2011-10-18T20:57:00.001+02:00

Jag fortsätter att efter bästa förmåga tära på mitt garnlager. I 10 år runt 1980 var jag vävlärare och samlade på mig en del vävgarner. Bland annat ett härlig 2-trådigt lingarn som heter Vävlin och som finns än idag. Av detta har jag stickat några tunna härliga sjalar på allra enklaste vis.

Jag har garn i fler färger men till slut så tröttnar man. I alla fall jag som har så svårt att sticka flera lika.

SJAL i LIN

En storlek

Material: Vävlin, något annat lingarn eller tunt bomullsgarn

Garnåtgång: 140 gram
Mönster: virkad kant i matchande färg
Sticksätt: Slätstickning
Stickor 2 eller 2½ beroende på garn
Virknål 2 mm size 14
Lägg upp 4 m och sticka 4 v. Sticka slätstickning enfärgat eller randigt. Öka 1 m i ena sidan vartanat v till 140 m. Sticka 10 v. Minska 1 m i samma sida vartannat v till 4 m återstår. Sticka 4 v. Maska av.
Det går förstås bra att sticka på stickmaskin också.
Montering:

Virka 1 v smygmaskor med 2 luftmaska emellan med nedtag i varje v längs öknings/minskningssidan. Virka eventuellt på samma sätt även på den raka sidan. Fäst alla trådar och pressa sjalen.

design: textilkonstnär katrin bawah

Harriette har varit min räddning i tidig höst.

2011-10-17T22:43:00.001+02:00

Jag har tidigare skrivit att jag ville sticka en baskermössa med tofs. Och det har jag nu också gjort - alldeles till mig själv. Jag vill inte så gärna vara med på bild men mitt nya nu vitmålade huvud gillar det. Baskern är enfärgad i turkos men i två olika kvaliteter - ett tunnare till resåren och ett grövre i kullen. Jag gör rätt ofta så. Resåren sitter bra och kullen går snabbare att sticka. Lite lat kan man väl få vara.

För att inte latheten ska få alltför stort fäste så har jag kompletterat mössa med trekants-sjal, pulsvärmare och vristsmycken.

Att det blev en turkos outfit beror på att jag hade en flera år gammal nästan oanvänd långrock som jag sytt av ett tunt vindtätt tyg fyndat på Skroten i Kinna för ännu längre sen. Jag kortade av rocken, gjorde en dragsko nertill. En grön snodd och två mörkblå dragskoknappar råkade jag ha hemma och vips hade jag en väldigt användbar parkas. den lösa västen med huva som är fastsydd i axlarna fanns redan på rocken. Jag hade ingenting som passade bra till parkasen men jag hade en hel del uppnystat turkos garn från en långjumper. Alltså inget nytt men en helt ny höstutstyrsel. Jag är väldigt nöjd.

Du ska inte bara sticka....

2011-10-10T23:01:00.000+02:00

... du måste sy också påtalar barnbarn T. Vi har alldeles för lite kläder här. Och det är en sanning med modifikation efter som de har 8 kjolar och 4 klänningar, strumpbyxor, jumprar, t-shirts trosor och nattlinnen. Det räcker förstås inte när man måste byta flera gånger allt efter lekar och vem man är.

Sedan länge har jag lovat att sy Alice-förkläden - alltså sådana som Alice i Underlandet har. Och nu - äntligen - finns det. Tjejerna var hos mig i helgen och måste förstås genast vara Alice. Nu är det ju så här att om man är tvilling så kan det finnas två Alicear, eller hur.

Det var gammelmormors uttjänta gardiner som med brodyrkant och allt fick släppa till. Rynkad kjol mot en linning som knyts bak och ett liv som knyts i nacken. Enkelt! Det stor problemet var att Alice har en blå klänning och eftersom dessa underbara flickor är mitt i rosa-rosa perioden finns inga blå kläder att ta till - utom mormors gamla t-shirts. Det gick galant som synes.

Jag har förresten, apropå Alice stickat en trekants-sjal som heter Alice i Underlandet och som ingår i serien Sagosjalar. Jag har inte visat den tidigare. Ett blåmelerat garn som inte skulle räcka till hela sjalen fick bli botten. Och likt en nyfiken flicka som måste prova allt kunde jag sedan se Hur blir det om jag gör en rand i denna färgen? och Hur blir det om jag tar detta garn i en rand?

Inlämning, avslutning och vernissage

2011-10-01T19:33:00.002+02:00

Det har varit en hektisk vecka. Men det beror inte på att jag är rörig när jag anger ordningen i rubriken. Det verkar förstås lite knasigt men det beror på att det rör sig om två utställningar.

I torsdags var det inlämning på Konstrum 2011. Konstrum är en samlingsutställning av 24 lerumskonstnärer. Jag hade från början när jag blev inbjuden för mer än ett år sedan vilda tankar om att sticka skulpturer. Men som vanligt så räcker tiden inte till för alla mina idéer. Jag började för sent och kände stor press. Det blev inte bra - jag var inte nöjd. Så istället för att stressa fram något halvdant så dammade jag av tant Grön, tant Brun och tant Gredelin och gjorde en "installation" de tre kära gamla damerna. Jag har ju faktiskt vid flera tillfällen sålt stickade kombinationer som "konstverk som ska hänga på väggen" så nu gjorde jag en tavla som man kan klippa ut och använda delar av om man vill.

I går fredag tog utställningen Vita Vera i Lund slut. Så tidigt på morgonen åkte min man och jag i tät dimma till Lund och hämtade den utställningen. Efter att i alla hast plockat ner Vita Vera åkte vi hem i stålande solsken. Ett hastigt byte av kläder och iväg till vernissage av Konstrum klockan 17:00.

Till utställningen Konstrum 2011 hör två dagars ateljévisning, idag 1 oktober och i morgon 2 oktober. I min stökiga ateljé ryms bara en person i taget så jag gjorde min presentation på gården.

Jag visade både vävar och stickade kläder. Som tur var så var det fint väder - varmt och skönt.

Besökarna togs emot av det strävsamma paret Malena och Edvin.

Mitt nya fina huvud var för första gången med på visning.

Till höger om bordet sett från huset så hänger en rad vävar på slak lina. Fotot på dem ser inte klokt ut så jag väljer att inte visa det. Ska försök få till det bättre i morgon när ateljévisningen fortsätter.

Underbara Barbara

2011-09-15T22:37:00.000+02:00

Barbara är en helt fantastisk poncho som har hängt med länge. Hon är stickad i bomull och lin i mosstickade remsor som hänger ihop lite då och då. Jag har skrivit om henne tidigare.

Som sagt Barbara har varit med ett tag och så här såg hennes allra första kit ut.

Så försvann ett par delar och jag kompletterade så att Barbara ett tag smyckade ut sig så här.

När hon var med på utställning nu senast så var bara kragen kvar av det ursprungliga och då blev det så här istället.

Nu är det så här att Barbara redan från början var i längsta laget, men med sträckt rygg och högklackade skor så såg det ändå bra ut. Nu har de mosstickade remsorna töjt sig lite mer och när jag får en dag över i mars nästa år så ska jag repa upp de nedersta remsorna, ta ut henne ur "produktion" och me myself möta våren som Barbara den underbara. "Ba ide"

Dags att börja med mössor!

2011-09-12T00:31:00.001+02:00

Visst börjar det kännas som lite höst och visst kan det kännas kul att styla sig med en käck och färgstark mössa. Min modell Remi i bomull och lin är en bra variant både när det blåser ute och de dagar håret inte visar sitt snyggaste blankaste jag.

Jag är just nu i en period då jag botaniserar bland alla restgarner och blandar hej vilt. Alla mössorna är stickade med stickor 3 och med 2½. Beroende på garnet så blir de lite olika stora precis som alla huvuden. Visst kan man ha en drös på hatthyllan och välja efter dagshumöret.

Och i morgon ska jag hämta mitt nya huvud införskaffat på loppis och hemfraktat från Malmö av en omtänksam och underbar dotter.

Penelope, Penelope och Penelope

2011-09-09T11:25:00.002+02:00

I en av de böcker (Johan Theorin: Blodläge) som jag läst under min förkylning fanns en så rolig grej som jag inte kunde låta bli att kopiera. En liten flicka ska vakta familjens tre kor och som belöning får hon ge dem namn. Eftersom hon inte kan se skillnad på dem så kallar hon dem Rosa, Rosa och Rosa.

Lite skillnad är detförstås på mina Penlope-ar men precis samma grundbeskrivning är de stickade efter på min gamla snart uttjänta stickmaskin. En härlig modell tycker jag - rak lite vid, straxnedanför magenlång med rund ringning och vid kort ärm. Kan varieras till oändlighet med färger och ränder.
Min allra första Penelope är en hel kombo med kjol, mössa, puls- och benvärmare.

Mina nästa två kommer att stickas för att passa speciella sydda plagg och de stickar jag bara till mig alldeles själv till min höstgarderob, (en är faktiskt klar och kommer snart i ett inlägg och den andra är till min gröna period).

Penelope kommer så småningom att få en lillasyster som är smalare och längre precis som min egen underbara lillasyster.

Vita Vera - stickat från topp till tå

2011-09-07T13:42:00.000+02:00

Sen sist har jag hunnit 1. komma hem från mina äventyr i Lund (och Malmö), 2. badat med barnbarnen, 3. blivit förkyld och sängliggande i feber, 4. läst två böcker, 5. tillfrisknat så pass att jag gått upp och duschat och kammat tovorna ur håret.

Tanken med Vita Vera var att alla plagg skulle vara vita (någonstans) men med mycket färg eftersom det är mitt signum. Ponchon Tindra på har ju en vit botten på kantremsan. Penelope-jumprarna kanske man bär till vit kjol eller vita byxor. Jag vet att det är en nödlösning men det var kul att ha dem med.

Susanna i fönstret är inget att säga om och Abby Randig (som är en del i triologin Abby Rutig, Abby Randig och Abby Prickig) har breda blockränder i vitt. Tyvärr hann jag inte sticka lika många vitrandiga Pauline pulsvärmare som jag tänkt. I glasskåpet är det mycket vitt.

Malena är nog blad det vitaste jag gjort. Jag tycker att det är vackert men jag vet att jag själv inte klarar av att röra mig i vitt. jag blir smutsig direkt. Mössor i alla färger. En med vita ränder i alla fall.

Mina allra nyaste och precis färdiga klänningar Gaia med vita ränder i blå-lila och orange-rött. Butikens lager av textilfärger fick dela med sig av sin hylla till mössor och halsvärmare. Utställningen i Butik Ärtan håller på hela september.

Jag köpte en grön hatt på loppis i Malmö till min gröna period.

Idun för sista gången

2011-09-01T22:39:00.000+02:00

Jag vill inte bli tjatig men vill ändå visa upp vad jag stickat till Idun Rosa och Idun Lila.

Mössorna har jag redan visat. Det nya är pulsvärmare och vristvärmare får vi väl kalla dom. Man kan förstås ha dom runt handlederna också om man vill. Eller var som helst. Lite olika blev de. Mest enfärgat till den smalramdiga Rosa och mest randigt tillbredrandiga Lila.

I morgon bitti åker jag till Lund med en stor resväska, en större resväska, 4 stycken en och en halv meter långa rundstavar, övernattningsryggsäck, stor tung påsväska och liten handväska. Tåget går 0725. Vi syns i Lund.

Snart börjar min gröna period

2011-08-31T20:40:00.000+02:00

Jag har länge pratat om att jag ska ha en grön period, det vill säga jag ska sy byxor och jacka av det underbara gröna manchestertyget som jag fick för 3-4 år sedan när jag började gilla grönt.är. Alla vet att jag vid det här laget att jag ska ha en grön period men ingen har hittills sett mig i gröna kläder.

Det var nog för att sätta fart på mig som min kära syster helt utan förvarning skickade mig denna fantastiska, stora, fina väska med två bixtlåsfickor och två stora fickor på insidan. allt får plats. Tack snälla.

För två år sedan rätt så precis köpte jag ett grönt foder till den gröna vinterjacka som jag ska sy av ett tyg som jag fyndat på Skroten för så där 15-20 år sedan. Som om inte de vore nog så ligger i mitt tyglager ett grönrutigt kapptyg som jag köpte i London på 70-talet. Jag ska sy i år - jag lovar.

Idun måste förstås ha en stickad mössa

2011-08-30T22:28:00.000+02:00

Mina glada randiga Idun-klänningar i tunt bomullsgarn kan behöva en lugn avslutning uppe på knoppen tycker jag. Det vill säga tycker jag nu. Min första idé var att Iduns basker skulle ha en liten garntofs mitt uppe på skulten. Sen fick jag den briljanta idéen att baskern skulle ha en stickad blomma på samma plats istället. Jag har faktiskt stickat blommor till dess fyra. Men när mössan var monterad och ihop sydd så såg jag att den var god nog i sig själv. Så Idun har en enfärgad basker med en randig kant som tar upp färgerna från klänningen.

Den resårstickade kanten är stickad i det tunna bomullsgarnet och den är dubbelvikt. Själva baskerdelen är stickad med dubbelt garn.

Jag har ännu ingen svart Idun-klänning men vad är det som säger att man inte kan börja med mössan. Om det någonsin blir en svart Idun stor skrivet i stjärnorna för nu ska jag sticka Harriette basker med en liten garntofs på skulten. Inga goda idéer får förfaras.

Garnstopp!!

2011-08-28T23:50:00.000+02:00

Jag har alldeles för mycket garner. Jag menar, jag har så mycket garner att det kommer att det bli svårt att hinna sticka upp allt innan jag dör. Och vem vill ärva en massa gamla garner? Därför har jag infört ett totalt garnstopp för mig själv. Inte ens för produktion av utställningar ska jag få köpa garn. I alla fall inte utan en rejäl förhandling.

Garnstoppet är förstås begränsande - men det är också inspirerande. Jag får använda all min kreativitet och alla infall för att få ihop till ett plagg av det som finns att tillgå.

Ibland är det flera nystan och ibland bara en liten stump i den färg jag vill ha. Då kan det bli så här.

De här tre klänningarna är stickade i samma modell som heter Idun och som jag skrivit om tidigare. På de två smalrandiga har jag inte stickat någon resårkant nertill, som den skarpsynte säkert lägger märke till,utan har stickat en dubbelt så bred rand som jag viker dubbel.

Det vita garnet i denna klänning har jag fått av en god väns man som räddade det från att bli sopor hos en av hans goda vänners fru.

OBS garnstoppet gäller inte fådda garner.

Helgen mitt emellan ...

2011-08-27T22:50:00.000+02:00

... är det just nu. Förra helgen var jag med på Upmarket i Göteborg med stickade bomullskläder.

och nästa helg är det vernissage med Vita Vera i Lund. Välkomna dit förresten.

Så när jag ändå kollar på friidrottsVM så monterar jag Abby Randig och två stycken Gaia hängsleklänningstunikor. Alla med mycket färger men med vita ränder. När jag jobbar så får jag alltid nya idéer och eftersom jag har en Abby Rutig så har jag nu i min To-Do-Lista tanken om en utställning som heter "Randigt, Rutigt och Prickigt - och lite Blommigt". En Abby Prickig kommer alldeles säkert. En grå blommig är halvfärdig och skulle ha varit en del i utställningen Vita Vera och Gråa Greta. Men så blev det bara Vita Vera. Ibland måste man begränsa sig och jag måste begränsa mig.

Vita Vera är en färgglad tjej i stickade kkläder

2011-08-26T11:40:00.000+02:00

Nästan hela september finns Vita Vera i Butik Ärtan i Lund. Jag visar stickade färgglada kläder som här någon liten vit prick eller rand i sig. Välkommen att komma och kolla.

Jag brukar bara sticka en av varje

2011-08-25T19:42:00.000+02:00

Jag tycker det är så tråkigt att sticka en likadan en gång till. Jag vill hela tiden sticka nytt - och jag har en massa idéer som pockar på. Men inför sommarens marknader har jag gjort ett undantag från min designpolicy. Och det har inte varit så illa alls. Jag har stickat 62 likadana sommarpulsvärmare i bomull och i lin.

Helt lika är de nu förstås inte - utan en hotbild hade jag faktiskt inte klarat av det. Men de är stickade efter exakt samma beskrivning på min sura, stela, gamla stickmaskin som behöver behandlas med smicker och tålamod. (Jag måste kolla upp vad det finns för nya). Jag har inte heller använt samma garnkvalitet utan letat upp alla möjliga garner som är tunt nog. Till exempel rester av lingarn som jag vävde av på 70-talet. De här enfärgade heter Jennifer.

Efter ett tag och när färgerna tagit slut så övergick jag till att sticka randigt. De randiga heter Pauline.
Jag döper all min design till olika kvinnonamn utom de fåtal modeller som är för herrar. De har pojknamn.

Jag hade en massa tunt svart bomullsgarn som jag inte visste vad jag skulle göra av. Nu är det inte så mycket kvar.

Dessa pulsvärmare är raka med råa kanter och de flesta har ett hål för tummen. Beroende på garnkvaliteten och på tillgång blir de lite olika bred och långa. Precis som vi människor.

En idé blir äntligen verklighet

2011-06-26T23:27:00.000+02:00

Jag har så länge haft en tanke om att sticka kjol och topp. Jag har haft namnet klart men alla idéer om designen har runnit ut i sanden och inte blivit av. Men nu kan jag till slut presentera Penelope.

Hon är en vippig kjol med luseprickiga volanger och till det en slät randig t-shirt. Prickiga pulsvärmare och randiga benvärmare hör till. Och en randig mössa men min stackars docka har inget huvud.

Jag blev så förtjust i t-shirten att jag redan har stickat tre till med olika randningar och har två på planeringsstadiet och på to-do-listan för nästa vecka. Alla de föhoppningsvis fem nya kommer jag att ha med på Hantverk och Design i Nordstan vecka 27. Och så kommer jag att visa dem här i bloggen förstås.

Idun lyser som solen

2011-06-07T22:17:00.003+02:00

Många har frågat efter klänningar med ärm. Överarmar är ju inte det roligaste i världen. Det verkar inte hjälpa vad man än gör när man har ungdomen och rätt mycket till bakom sig. Det började med Bojan som fick en raglanskuren ärm. Med Idun har jag gått ett steg till. Varken överarmar eller midjevalkar exponeras. Idun är helt enkelt en skön rak bomullsklänning.

Och precis just idag har jag börjat sticka på Idun 2 i lila, turkos och blått och dessutom tagit ut färger till Idun 3. Fegt ljusrosa med smalare ränder i rött, knallrosa och cerise blir det. Jag kommer att sticka dem lite mindre och ca 10 cm kortare för det blir snyggare. Idun den första är uppspikad på en vägg i Alingsås och de andra två ska vara med i Nordstan vecka 27. Vi ses där.

Stickade halsband

2011-06-03T23:53:00.000+02:00

Mina stickade klänningar brukar jag komplettera med något att ha på huvudet, något att ha runt halsen, något att har runt handlederna och något att ha runt vristerna. Jag försöker att variera modellerna så att de passar till rätt klänning, men också så att jag slipper upprepa mig. Från samma utgångspunkt går det att skapa så många olika uttryck. Här är några och flera av dem visas på utställningen Vidöppet i Alingsås just nu.

HEDDA

BOJAN

ANNELI

ÅSA

ALMA halsband och armband

BELLA

Vidöppet en gång till

2011-06-02T23:01:00.000+02:00

Så här blev det när det var färdighängt!

Jag är som synes väldigt nöjd.

Upphängningen med mina stickade plagg uppspickade på väggen som papperdockskläder kommer jag att använda igen någon gång när det passar.

Nu ska jag börja sticka för Upmarket i Trädgårdsföreningen i Göteborg den 19-21 augusti.

Snart ska jag börja sticka

2011-05-20T14:18:00.000+02:00

Jag måste snart bli väldigt effektiv. Jag har en hel drös utställningar och markander att fylla med nytt och komplettera det gamla som är kvar. Men först ska jag passa barnbarn, gå på vernissage, prova brudklänning, passa barnbarn, åka tåg, fira min mamma på hennes 89-årsdag, åka tåg med allt vad det innebär och fixa presenter till barnbarnen. Snart blir de 5 år - hur fort har det gått.

När allt detta är gjort då är det bara produktion som gäller.

Vidöppet uppåt väggarna

2011-05-19T16:24:00.000+02:00

Idag har jag varit i Alingsås. Jag ska vara med som en av elva konstnärer på en utställning som börjar på lördag den 21 maj. Det har varit pressvisning och man får ju ta de chanser man har att komma i tidningen. Jag fick också förmånen att vara med och tycka till om hängningen av mina stickade klänningar. Kul att se mina flickor presenterade på ett annat sätt än vad jag brukar.

När hela väggen var klar såg det ut som ett ark med kläder till en pappersdocka. Och jag som alltid gillat pappersdockor! Det blir något att fundera på till kommande utställningar.

Jag åkte förstås tåg till Alingsås. Alingsåspendeln mellan Göteborg och Alingsås som stannar i Lerum - hur svårt kan det va? Väldigt svårt visade det sig. I god tid ca 10 minuter innan tåget skulle komma till min station meddelades det att tåget var ersatt med buss eftersom det bara var ett spår i Partille. Himla tur att jag var i god tid för jag hörde inte att meddelandet upprepades. Hur ofta är man i tid 10 minuter till ett pendeltåg? Någon gång ska man ha tur förstås. Efter 40 minuter kom de en buss och då hade jag nästan läst ut boken jag hade med mig. Sedan fick vi passagerare guida chauffören in till alla tågstopp. Hur ska en stackars ersättningsbusschaufför kunna vägar han aldrig förut kört och förmodligen aldrig mer ska köra. 50 min sen var jag i Alingsås. Det är bara att vara glad för att man kommer fram - och att det finns resegaranti. Hurra för den!

Välkomna till Alingsås på lördag.

Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin

2011-05-19T00:30:00.001+02:00

Det var det namn som jag gav den senaste utställningen. Och detta är mina tre tanter! Fina, va?

Här finns bilder från själva utställningen som fanns i Galleri Pannrummet.
Som vanligt när jag ska till utställningar så åkte jag kollektivt med alla mina påsar och väskor och rundstavar. Jag är haj på det. Fast det är lite krångligt att byta tåg, speciellt när man som i Herrljunga måste byta spår och gå ner i underjorden. Hissen stannade mitt emellan på väg upp och efter en lätt panikkänsla så satte den igång när jag en gång till tryckte på knappen. Det är altid ett äventyr. När utställningen var slut och jag skulle hämta grejorna så fuskade jag och tog bilen.
Nu på lördag den 21 maj är det dags igen på Konsthallen i Alingsås. Utställningen heter Vidöppet och håller på ända till 3 september..

Innan vintern tagit slut...

2011-02-03T12:20:00.007+01:00

... har jag faktiskt hunnit fixa till och presentera kollektion Pulsvärmare.

Det har blivit en hel del under åren. Jag har stickat pulsvärmare sedan 70-talet och det är lite kul att titta på alla varianter.

De allra senaste stickade jag i december när jag satt och stod på julmarknad i Nordstan. Det ser trevligt ut för kunderna när man sitter och jobbar tycker jag - och det är ju dessutom inte kunder hela tiden. Här kommer bilder på decemberpulsvärmarna.

Detta är Kalima i en vit och en beige variant.

Jag har väldigt svårt för att göra flera lika -

det räcker med att det ska vara två i ett par.

Det här är det närmaste till produktion som jag fixar utan problem,

tre par Jenna som är lika men olika.

Däremot gillar jag att sticka kit
till exempel Idla halsvärmare och pulsvärmare

Eller Gaby mössa och pulsvärmare.

Edda ingick också i ett kit, men jag är inte nöjd med Edda halsvärmare

så henne visar jag inte utan henne ska jag repa upp.

Så kan det också bli.

Suck och stön

2011-01-17T22:16:00.003+01:00

I stort sett samtidigt som jag skrev förra inlägget för två månader sen så kraschade min dator och jag började mina julmarknadsveckor i Nordstan. Sedan dess har jag bara försökt att komma ikapp. Jag blev tvungen att formatera om datorn och så sakta gå igenom det digra jobbet med att installera om alla program, uppdatera min gamla och lägga in min nya dokumentation. Tack och lov hade jag det mesta på en extern hårddisk och för tillfället är jag snudd på världsmästare i back-up. Detta samtidigt som jag satt hela dagarna i Nordstan i mitt lilla bås som såg ut så här:

Tyvärr förlorade jag alla mina kontakter och alla mail med nyttig information plus att mitt gamla program för att bygga hemsidan inte funkade längre utan jag har fått lägga mycket tid på att hitta ett alternativ och att lära mig det. Det går så där, men jag har i all fall börjat jobba med sidan och kunnat lägga in höstens utställningar.

Nu ska jag ta nya tag och börja sticka för utställningen Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin i Pannrummet i Lidköping i april. Är det förresten rätt ordning på tanterna?

Tusen och en sagosjalar

2010-11-19T23:16:00.003+01:00

En gammal idé behöver inte vara en dålig idé. Jag har länge tänkt sticka stora (och lite mindre) trekantssjalar på sagotema. Jag har berättat om de första tidigare. Och jag har i blygsam skala fortsatt lite då och då så nu är de några fler. Och min belöning kom nu när Bohusläns museum har en utställning som heter Tusen och En Midvinterfest. Vernissage lördagen den 22/11. Utställningen pågår till den 9/1-2011. Jag ska vakta två gånger lite senare så jag ska ta lite bilder. Så länge visar jag upp sjalarna.

Denna bruna breda och korta sjal heter "Hans och Greta". Den är slätstickad i ett gammalt tunt öglegarn i ull som jag skaffade i början på 60-talet. Det var inte nytt och modernt då heller. Som kontrast till det ögliga är prickarna stickade i strävt 2-trådigt ullgarn. Som alla förstår så är detta peppakakshuset i sagan med all nonstop-knappar att knapra på.

Jag har mer sjalar klara att visa i kommande inlägg och i morgon ska jag sticka klar Tingeling som kommer att bli superfin. Vissa plagg är man mer nöjd med, eller hur?

Jag måste också någon gång bli nöjd med mitt sätt att plåta sjalar. Alltså de ska fotograferas i skogen uppspända mellan grenar med späda lövknoppar, eller i full sommargrönska, eller färgsprakande höstlöv eller rimfrostgnistrande med bleka solstrålar. Någon gång! Tills dess håll till godo med soptunnan på ena sidan och kompostbingen på andra. :-)

Alexandra retro är stickad på beställning

2010-11-18T15:42:00.007+01:00

Alexandra i sitt första utförande. Genom åren har två helt annorlund kit kommit till och försvunit. Nu är hon aktuell igen.

Alexandra nr 4 är en beställning. Hon är nu färdigstickad och monterad och ligger nu och väntar på att få åka bort med Posten. Fyran är en återgång till originalet -fast med en annan bottenfärg när det gäller benvärmarna och med bottenfärg och olika färger på vecken i stället för tvärtom när det gäller mössa och halsvärmare.

Hoppas att du blir nöjd E och ha det så bra.

Min gamla mamma gillar knorren

2010-11-17T16:54:00.003+01:00

För si så där åtta år sedan fick min nu 88-åriga mamma en mössa av mig. Hon valde dern själv och har haft den sedan dess. Nu ville hon ha en ny. Den skulle vara rutig i blått och grått med lite svart och gärna lite vinrött och det viktigaste - knorren upptill. Det blev mössan Casita.

Tro det eller ej men den är stickad efter precis samma beskrivning som hennes förra mössa men som du ser så blev det en helt annan modell. Annat garn och så det att jag stickat med två färger är förklaringen.

Så här ser den åtta år gamla mössan Alexandra ut.

Jag använder alla sorters garner när jag stickar ett plagg. De ska bara vara någorlunda lika tjocka. Fast det har hänt att jag tagit ut maskor och stickat med mindre stickor och tagit in maskor och stickat med grövre stickor i ett randigt plagg. Det viktigaste för mig är nyansen på färgen. Vissa garner är 40-50 år gamla, vissa nyinköpta, vissa har jag fått och andra har jag hittat på loppis, vissa är upprepade och återanvända, vissa har legat i solen och blivit blekta andra är hemfärgade. Därför kan jag nästan aldrig sticka ett exakt lika plagg och inte vill jag det heller. Och därför kan jag också bli överraskad när ett garn inte beter sig som det andra garnet och oftast blir det faktiskt bra utan att bli som jag tänkt.

Från och med måndag den 22 november och fram till och med söndag den 12 december ska jag stå i Nordstan i Göteborg och sälja mina stickade plagg. Välkommen att besöka mig.

Bella är en utmaning

2010-09-25T23:04:00.005+02:00

För några år sedan hade jag en beställning där jag fick rätt så mycket beige bomullsgarn över. Beige är inte min färg kan jag säga. Det var dessutom ett torrt och glanslöst garn som verkligen inte såg roligt ut.
Vad skulle jag göra? Jag, som sparar på alla garnstumpar över 10 cm, kan inte slänga iväg ett garn ens när det är dubbeltråkigt. Det fick bli en utmaning. Gör något fint och kul av detta garn!!

Efter lite tankemöda så blev det Bella. Eftersom garnet var så glanslöst så ville jag kombinera med något som var lite blankt. Det fick bli merceriserat bomullsgarn. För att ytterligare höja glansfaktorn så la jag till glaspärlor. Vad hade jag hemma - jo minsann pärlor och garn i grönt, blått, rött och orange. Bara en av färg räckte inte utan det blev till slut alla fyra fast jag inte tänkte det från början.

De fyra färgerna ficka kanta varsin bred volang. Volangerna stickades på en slät klänning med en rad glaspärlor i samma färg.

Så blev ett tråkigt, glanslöst garn en riktig fin klänning. Pannband, halsband, armband och vristsmycke räckte också garnet till men jag fick designa efter hur många pärlor som var kvar. 1 orange pärla blev över.

För övrigt har det regnat i stort sett hela dagen och jag har med stor iver fullföljt mitt stor- och finstädningsschema - fyra städschemabitar klara idag utan några stora överraskningar för mig. Men mina barnbarns leksakshylla känner de nog inte riktigt igen. En stor kasse till det nystädade förrådet och en liten till soporna har gjort underverk.

Jag har stickat på tröjan som min lilla gulliga man fortfarande väntar på. Den krångliga småmönstrade bilden på bakstycket är nu klar. Det jag annars har på gång är Malenas riktiga benvärmare och en beställningsmössa. Om jag kommer med på utställningen Tusen och en midvinterfest så ska jag fortsätta sticka mina sagosjalar.

Malena har lånat Antonias benvärmare

2010-09-22T22:11:00.005+02:00

Bättre sent än aldrig? Jag vet inte om det stämmer, men jag vet med säkerhet att jag hur länge som helst har velat sticka en vit cape med helt framstycke och polokrage. Och nu i sommar har det blivit av. Nu i sommar har Malena växt fram. Hon är naturvit stickad i olika fält som är ihopstickade med kritvitt. Den enda dekoration är den glesa randen av gräddvita moucher mitt i det kritvita.

Visst är hon fin. Det tycker jag fast jag inte kan ha vitt eftersom jag då alltid får fläckar på mig bara jag rör mig från ett rum till ett annat. Jag är också så blek att det inte är riktigt snyggt på mig. Det blir därför en liten utmaning att sticka helt i vitt.

Den vanliga kringutrustningen som precis som vanligt består av mössa, halsvärmare, torgvantar och benvärmare ser idag ut så här. Det fick bli en lös polokrage. Det hade jag inte tänkt från början, men det känns nu mer praktiskt och det blev väldigt snyggt.

Malena har resårstickade över-knälånga benvärmare med en rad moucher längst ner. De är bara inte klara än. Och som mitt stickschema ser ut idag så står det skrivet när de kan bli klara. 33 cm är stickad på den första. Jag är också inne i min stora stor- och finstädning av alla skåp och skrymslen i huset. En uppgift som jag går in för med liv och lust någon timme varje dag. Det blir så fint, men det är många skrymslen. I morgon blir det tvättskåpet samtidigt som jag ska färga ett par beigevita jeans mörkröda. Jag hoppas också hinna med att färga gardiner gröna. I finstädning ingår att byta textilier och annat. Huset är ju nymålat och fint på utsidan.

Och så vill jag väldigt gärna börja beta av min sylista.

Kråka eller skata - Pia eller Svea

2010-09-20T12:13:00.009+02:00

Jag har som sagt haft barnbarnen i helgen. Vi vuxna gjorde stor grej av att vi skulle rösta. Men "det här var inge kul". Och så rätt hon hade - röstresultatet blev inge kul.

Däremot så har vi kollat in fåglar och lärt oss skillnad på skator och kråkor. Så här ser en kråka ut - så det så.

Det kom mig att tänka på Pia som står på min lista över vad som ska bloggas. Så här ser Pia ut.

Pia är en rapportmönstrad poncho med blomrankor på en grålila botten av handfärgat garn. Som vanligt så har förstås Pia en mössa, en halsvärmare och puls- och ben värmare och de ser ut så här.

Men ibland byter Pia namn och heter då Svea och då ser hennes mössa mm ut så här.

Så kan det blir när kreativiteten svämmar över och jag tycker att en idé är bättre än en annan. Nu spelar det inte så stor roll för Pia-Svea har flyttat till Tyskland och trivs bra där.

Nu har jag planer på att sticka en ny poncho eller kanske en kappa i något rapportmönster som inte alls är lika som Pia-Svea. Jag har väldigt svårt för att sticka fler än en av vad det än är.

Det blir inte mycket stickat i helgen

2010-09-18T21:57:00.005+02:00

Jag har nämligen en underbar helg med två av mina barbarn boende hos mig. Efter att ha ätit lunch och sett på ny film som min lilla gulliga man köpt åt dem, så var det dags för lite aktivitet. Prinsessfotboll som spelas i lång kjol, träskor och tofsar i håret. Släng dig i väggen Zlatan. Nästan varje bollinnehav blir dessutom mål!

Ett skönt bad efter matchen. Ja, hur skönt det nu blir att sitta ihopkrupen i gamla babybaljan vet jag inte men det var inga klagomål i alla fall. Byte av kläder. Den vackra blommiga långa klänningen som av misstag följde med efter ett besök hos gammelmoster har nu tagits över av S medan T har mormors vita väst med spetsar och stråveck. Lyckan är dessutom ett guldband i håret. Nu ska det dansas till orientalisk musik.

När de underbara somnat är mormor alldeles för trött för att sticka. Orkar bara slötitta på TV.

I morgon ska vi rösta.

Blir Alexandras senaste den sista?

2010-09-17T22:23:00.005+02:00

Det var en gång för rätt länge sen som jag fick idén till Alexandra och som jag också stickade bussarongen Alexandra. Hon finns på bild längre ner. Alla tycker hon är jättefin men hon är jäkligt svårsåld måste jag säga. Men jag säljer hennes tillbehör. Så inför utställningen i Ystad har jag fått ge Alexandra en ny uppsättning igen detta är nummer tre.

Det vill säga - de häftiga benvärmarna är de samma men allt de andra är nytt. Till och med torgvantarna fast de är lika som i set nummer två.

Detta är originalet. Så här såg Alexandra ut från början och så här var det tänkt.

När ettan tagit slut så ville jag göra något helt annorlunda och då blev det så här med en galen mössa och lugna snälla vantar.

Jag gillar Alexandra så hon får hänga med ett tag till och behövs det så blir det ett fjärde kit.

För övrigt har jag städat hela förmiddagen och ägnat eftermiddagen åt min aldrig sinande dokumentation. Sommarens stickskörd ska in i InDesign med bilder, text, beskrivningar, mönster, skisser och färgprov. Och nu i kväll har jag samtidigt som jag lyssnade på TV-debatten, stickat några varv på tröjan min lilla gulliga man har väntat på i tre år.

Prickig poncho, barnbarn och tandläkare

2010-09-16T22:28:00.004+02:00

I går hade jag lovat vara barnbarnvakt. Redan klockan 8 skulle jag vara på plats för att leka och spela spel med halsflussjuk men penicillinpigg fyraåring. Vi hade en jätte fin dag för fyraåringen och jag har sedan ute och köpte choklad, åkte spårvagn, plingade så att spårvagnen stannade, träffade kusin som skulle ut och resa, lekte på en för fyraåringen ny lekplats, åt en sen lunch på mammans kusins nya restaurang - tillsammans med mamman.

På kvällen skulle mamman och pappan bort så då barbarnvaktade jag fyraåringen och hennes friska syster. Jättesnällt gick de och lade sig i rätt tid. De kan nämligen klockan. Medan trött mormor slötittade på TV och kollade upp sin todo-lista somnade barnen.

När mamman kom hem och tittade till sina sovande fyraåringar hittade hon stora hårtofsar vid sängarna. Innan de så sött somnade hade klippt sig i håret. Nästa måndag ska jag vara barnbarnvakt igen!!

Det kanske är bäst att jag ägnar mig påt det jag kan. Jag kan sticka. I påskas när jag satt på designmarknad i Nordstan och pratade min systerdotter så fick jag denna fantastiska idé. Jag ska sticka en prickig poncho. Och så blev det Tindra i brunt garn som inte räckte till hela ponchon utan jag fick hitta på att göra ett ok i beige med mindre prickar. Väldigt lyckat tycker jag själv som har svårt för både brunt och beige och därför måste utmana mig med just det. Prickar i 27 olika färger gjorde det möjligt.

Jag hade också turen att hitta ett mjukt brunt garn i nästan samma nyans så att Tindra kunde få ett kit bestående av basker, krage, torgvantar och vristsmycke.

Tindra är med på utställningen i Ystad.

Idag kom jag på att jag glömt barnbarnets namnsdag.

Och så har min tandläkare påbörjat ett stort arbete som innefattar tre av mina tänder.

Färgstarka årstider

2010-09-13T22:14:00.005+02:00

Vernissagen är avklarad. Jag har åkt tåg fram och tillbaka till Ystad med alla mina pryttlar och helt utan missöden och bara ett byte. Jag är lite knäpp men jag tycker att det är så himla kul att åka kollektivt till mina utställningar och kånka på diverse oformliga bagage. Jag tycker det är kul att fästa trådar också så det finns säkert någon lista som jag kan hamna på.

Jag är nöjd med hur utställningen är presenterad. Jag visste att det var en liten lokal och jag har aldrig tidigare trängt ihop mina fågelskrämmor så här. Det blev något nytt och det är alltid kul. Här ovan är det vinter och där hänger Blenda, Bojan och Malena.

Här under har det blivit vår och det visar väldigt tydligt Ursula, Hedda och Älva. Hedda är så lycklig för hon har fått nya puls- och benvärmare.

Förtroendet att visa upp den härliga sommaren får Barbara och Gladys som du ser tillsammans. Till sommaren hör också Alma med hon hänger lite för sig själv och är inte med på bild.

Höst-väggen var den knepigaste att hänga för den bestod av tre fönster. Då fick det bli så här. Alldeles nya Tindra med sina härliga prickar och gamla kära Alexandra med sina fina blommor hänger snällt under fönstren med sin mössa, hals- puls- och benvärmare på en smala väggbiten mellan fönstren.

Den sista september ska jag åka ner igen med tomma väskor på vägen dit och hämta hem mina flickor. Innan dess ska jag faktiskt unna mig lyxen att stor- och finstäda. Alla skåp och lådor ska gås igenom. Jag har redan börjat och det är inte klokt vad mycket jag hittar som jag har glömt att jag har. Och vad mycket jag kan slänga!! Jag stickar bara lite på kvällen och i morgon ska jag börja sy, något som jag just nu längtar efter.

Ursula blir komplett.

2010-09-08T23:12:00.006+02:00

Jag har redan berätta om Ursula som nu är glad att hon fått hela sitt kit bestående av mössa, halsvärmare, torgvantar och vristvärmare.
Det är delresultatet av veckans evinnerliga fästa trådar och montera.

I morgon ska vi packa och tidigt på fredag morgon ska vi åka tåg Ursula, hennes 11 kompisar och jag. På lördag är det vernissage och alla är välkomna.

Lite less på att sticka

2010-09-07T22:21:00.003+02:00

... är jag just nu. Antagligen beror det på att jag har utnyttjat varje möjlig stund därför att så mycket tid har gått bort i sommar och det har blivit stressigt att hinna det som skulle hinnas med. Jag har, när min lilla gulliga man reparerat huset, till och med suttit på stegen, så att inte den och han skulle ramla ner, och stickat för det vilda med alla mina färger.

Förutom att vi reparerat både invändigt och utvändigt så har jag gjort flera oroliga resor till Värmland eftersom min pappa varit sjuk. Han är nu bättre och blir allt bättre.

Jag har också tillbringat mycket tid med mina underbara barnbarn. Och när vädret tillåtit så har vi badat i "mormors sjö" med blått vatten med en brygga långt ut, sandstrand och gräsmatta med blommor. Så här har vi haft det.

Skönt att tänka tillbaka på och se fram emot.

Välkommen till Ystad

2010-09-05T23:05:00.003+02:00

Om mindre än en vecka har jag vernissage i Ystad. Har du vägarna förbi så titta in. Jag har nu i kväll stickat nästan klart det sista som måste stickas, det är bara tummarna kvar men då tog sticklusten tog slut.

I morgon måste jag fästa trådar, montera ,pressa och fotografera. Om jag hinner och orkar vill jag också sticka ytterligare en mössa för just nu får nya capen Malena nöja sig med gamla mössan Antonia.Vi får se hur det går. Det är ju bara jag som vet.

Det ska i alla fall bli himla kul med utställningen. Men sen ska det bli skönt att ta en liten stickpaus. Nästa tillfälle som jag ska visa upp mig är inte förrän i slutet av november. Jag ska bara fixa en liten bestälning och äntligen sticka klar en tröja till min lilla gulliga man som han väntat på i tre år. Och så ska jag sy lite kläder till mig själv, för det är något jag just nu verkligen längtar efter. Dessutom är jag i stor behov av något nytt.

Appropå koftor...

2010-09-04T23:33:00.005+02:00

.... så har jag nu stickat klar min allra senaste kofta - Ursula, som nästan är en kappa. Den har inte hunnit in i kollektionsbladet ännu. Först ska den till Ystad och representera våren. Den 11 september har jag vernissage hos Konsthantverkarna i Ystad på temat Färgstarka Årstider. Ursula ska innan dess kompletteras med mössa, halsvärmare, torgvantar och benvärmare.

Ytterligare två helt nya skapelser, som jag stickat mellan varven denna röriga sommar, kommer jag att visa och som kompletterar det jag redan har - Tindra för hösten och Malena för vintern. Jag hoppas så att det blir en fin utställning. Det är alltid lite nervöst så här en vecka innan.
Jag har precis beställt mina biljetter och ser så fram emot att komma till Ystad. Mer om detta kommer förstås.

Jag vill också passa på att visa en beställd kappa som varit klar ett bra tag nu och som snart ska levereras.

Nu börjar hösten

2010-08-31T09:29:00.003+02:00

Sommaren har varit lite si och så och som vanligt inte alls som planerat. Det tråkiga har varit att min pappa varit sjuk. Det roliga har varit alla de dagar jag har varit med mina barnbarn. Det härliga har varit alla simturer. Dessutom har min lilla gulliga man reparerat och målat huset medan jag jag suttit på stegen (som stegstopp) och stickat inför kommande utställningar.

Nu när den härliga hösten ska ta sin början vill jag visa alla mina fina användbara koftor. Det är bilder och skisser på alla idéer jag haft genom åren. Det är ca 90 koftor i olika variationer.

Nästa vecka åker jag till Ystad för att hänga min utställning hos Konsthantverkarna. Det ska bli kul. Jag har aldrig varit där.

Pippilotta är klar

2010-06-16T09:07:00.003+02:00

För någon månad sedan fick jag en beställning på en klänning som skulle vara klar i mitten av juni. Och så blev det också. Beställaren ville ha en klänning som var lite lik Anneli men med Pippi-stuk eftersom hon kände sig som Pippi Långstrump. Detta var den skiss som blev förlagan till klänningen.

Och detta är den färdiga klänningen fotograferad på min fortfarande enarmade docka.

I sanningens namn måste jag erkänna att den saknade armen egentligen inte hör till dockan men att den går att lirka dit så att det ser någorlunda ut. Dockan med dess olika armar är en present från en kollega som hittade delarna i en container. Jag är väldigt glad att jag har den.

Är Alida lyckad eller misslyckad?

2010-06-11T21:05:00.002+02:00

Det kan man ju fråga sig. Alida skulle ha blivit nummer ett i kollektionen klänning med ärm. Men som alla ser så blev det ju inte så. Inte ens dockan har alla sina armar men det beror på att en arm är utlånad på obestämd tid.

Det är inte helt ovanligt att jag som så många andra köper garn när tillfälle ges. Oftast vet jag inte då vad det ska bli utan det hamnar i lagret. När jag köpte detta bomullsgarn i lila och blått så hade jag en svag aning om att det skulle bli en klänning eller nåt.

När jag nu skulle börja sticka ärmar med ärm så hade jag tre idéer Alida, Bojan och Cindy. Efter bara första volangen förstod jag att garnet inte skulle räcka. Det var fruktansvärt odrygt.

Så det blev till att tänka om. I min omfattningsrika planering ingår också att sticka ett gäng linnen i olika längder. Planeringsfreak är jag men också väldigt flexibel.

Då blev Alida istället ett långt linne och hon är väl inte så tokig - eller?

Bojan är på väg till Skåne

2010-06-09T22:11:00.004+02:00

Tillsammans med ett gäng andra klänningar ska Bojan visa upp sig på utställning M2:a i Marsvinsholm.

Jag har så många gånger fått frågan om jag har någon klänning med ärm. Vi som har lite eller mycket gäddhäng vill gärna ha en ärm när vi ska känna oss snygga, inte sant? Svårigheten har varit tycker jag att få en modell som liksom de ärmlösa kan passa olika storleker. Jag stickar gärna kläder med ärmar på beställning efter mått. Men de plagg som ska på utställning ska gärna kunna passa i alla fall 2-3 olika storlekar.

I alla fall så har jag nu modellen Bojan med volanger i olika nyanser av blått på kjolen och ett enfärgat liv med raglanskuren kort lite vid ärm. Som vanligt har jag stickat ett helt kit till och just detta består av mössa, halsband, långa lösa ärmar och korta vristprydnader. Men det är bara halsbandet som får följa med till Skåne.

Det blev i alla fall en Selma i maj

2010-06-06T15:34:00.003+02:00

Maj har varit en bedrövlig månad med sjukdomar, sjukhusvistelser och diverse krämpor och annat elände. Så himla skönt att juni har börjat så mycket bättre och att det blivit tid att sticka igen.
Min underbara syster, som blivit anfallen av kirskål och ramlat och slagit sig halvt fördärvad, hade önskat sig något att ha i halsen för sommaren. Hon har blivit så van att ha något i halsen, efter det att hon haft sin Tess hela vargavintern och en Laila-variant när det bara var kallt under vårvintern, att hon saknade något när det nu blev lite varmare. Det skulle vara något som gick till allt, något som var tunt och skönt och vackert.
Det fick bli en Selma stickad i cottolin och vävlin och i "alla" färger. Det vill sägfa alla färger som jag hade liggande i mitt vävgarnslager. Jag har stickat Selma på min 30-35 år gamla och mycket enkla stickmaskin som då och då får göra nytta - den var inte ens modern när den införskaffades. Men funkar gör den. Jag började med 2 m gult och ökade sen 1 m i ena sidan till 80 m och därefter minskning i samma sida till 2 m. Lätt som en plätt. Lång blev den och kan bäras på många olika sätt. Passar finfint till min systers nya Gudrun Sjödén-kappa.

Jag skall sticka en Selma till mig själv också men i röd-rosa-cerise. Men först måste jag klara av några beställningar som ska vara levererade i juni. En klänning till en ny kund som känner sig som Pippi Långstrump och vill att det ska synas och en fjärde kappa till en gammal stamkund. Samtidigt stickar jag inför utställning i Ystad till hösten. Just nu en spännande poncho i mörk brunt med stora prickar i många olika färger. Det mest spännande är att jag redan vet att det bruna garnet (inköpt i början av 80-talet) inte räcker så jag får hitta på något. En utmaning i juni!

Flower Power i Örebro

2010-06-04T20:50:00.003+02:00

Just precis nu så deltar jag i utställningen KHVC goes flower power på Galleri KHVC i Örebro.

Jag visar mössor som heter Maj och baskrar som heter Nelly. Alla i bomull i olika färger men med en stickad blomma i matchande färger.

Jag har också med pannbanden Alberta och Beda och en hel drös med armband Blomma.

Sonja appropå Sonia

2010-06-03T10:02:00.009+02:00

Jag har länge ca ett år så där funderat på att sticka randiga hoods till mina barnbarn och min tanke var då att de skulle vara röd och svart-randiga. Men i skuggan av min frustration över Sonia Rykiel tröjan och besvikelsen av att allt var slutsålt så växte idén fram att göra tröjorna lite mer rykielrandiga. Och då helt plötsligt gick det jättelätt att sticka dem och att hitta ett litet hål i allt annat stickande. Annars är det inte så lätt att få tid för privat stickade.

Tröjorna blev populära men det är kul att busa med mormor och leka "jag vill inte vara med på fotot.

Den ena tröjan blev smalrandig och den andra bredrandig. Annars är de lika.

Jag vill också passa på att publicera en levande bild på Fialotta.

Den spännande historien om min SR-tröja

2010-06-02T15:19:00.007+02:00

Annonsbilden från H&M talar om att den 20 februari kommer kläder i design Sonia Rykiel att börja säljas. Sonia Rykiel som är min idol och inspiration. Gissa om jag ska stå och hänga på låset för en sån tröja vill jag ha. Jag bara måste. Den är bara så läcker. Dessutom kommer det att finnas läckra barnkläder. Jag ska köpa det till mina barnbarn.

Vad hände då den 20 februari i år. Jo det här. Det snöade - det snöade och var snöstorm och det snöade lite till. Dessutom gick det inga tåg in till stan. Jag var insnöad och kunde inte komma någonstans. Först på måndag förmiddag var jag på H&M och det som då fanns kvar var tre par strumpor för barn och någon klänning som var för liten till och med för skyltdockan. Och armband. Hur besviken som helst köpte jag några armband och två par strumpor till barnbarnen.
För att ändå muntra upp mig bestämde jag mig för att sticka en tröja själv med nästan samma färger. Så här blev den. Om någon vecka ska jag lägga ut beskrivningen på min hemsida.
Rätt så nöjd var jag men ......

I slutet av mars fyller jag år. Barnbarnen och jag bakar chokladtårta för nu ska vi fira. När jag öppnar paketet från min dotter så börjar jag nästan gråta. Denna underbara kvinna har blockat och traderat och hittat en äkta riktig Sonia Rykiel-tröja som hon köpt åt mig. Kan det bli bättre.
Detta är min alldeles egen. Visst är den snygg!!! Snyggare!

Och så levde jag lycklig i alla mina dagar. Snipp, snapp, snut så var denna saga slut.

PS. Barnbarn tycker strumporna är jättesköna.

Fialotta till bagarbarn

2010-03-23T10:52:00.002+01:00

Jag stickar i stort sett jämt. Jag stickar mycket och jag stickar fort. Men till min stora förvåning så är det så där ca två år sedan jag stickade något till mina älskade och förtjusande barnbarn. Hur kan det bli så?
Alla som träffar mig och som pratar med mig mer än 10 minuter vet då att jag har dessa två underbara barnbarn. Jag kan bara inte låta bli att prata om dem och berätta allt kul de säger och gör. Fast jag inte vill vara en så där larvig mormor så blir jag det. Konstigt!

I alla fall så har jag nu på min gamla stickmaskin stickat dem var sin bomullströja i modell Fialotta som jag också stickade till mitt äldsta barnbarn för en så där 11-12 år sedan när hon var i den åldern.

Jag håller på att lära mig en ärvd "ny" kamera med en massa inställningar. Jag är inte färdiglärd än som synes men jag ger mig inte.

Dessutom trillade fästena på min gamla stickmaskin av mitt under projektet efter dessa tröjor - en vuxenklänning som heter Bojan. Förhoppningsvis kommer jag att kunna visa upp Bojan så småningom för min lilla gulliga man skruvade ner stickmaskinen i småbitar - lagade det uppstådda felet och skruvade ihop den igen. Någon liten del blev över men maskinen fungerar nästan som förr.

Två utställningar på en gång

2010-02-04T15:19:00.002+01:00

En riktig rivstart på nya året har jag gjort. Två utställningar med start i januari. "Stickat på catwalken" heter utställningen i Glashallen på Möllegården Kultur som ligger i Åkarp. Jag har inte varit där men hoppas kunna besöka metropolen i Skåne under nästa helg.

Den 16 hade jag vernissage med utställningen "Färgstarka Inspirationer-stickat från topp till tå" på Vävkompaniet i Borås. Klänningen Gladys i rosa med ränder i 27 olika färger och tillhörande pannband, halsband, lösa ärmar och vristvärmare tog emot redan i skyltfönstret.

Katinka Cape i svart och grått består av 8 delar som är ihopstickade av lila ränder med svarta moucher. Hon är med för första gången. Sista maskan stickade dagen innan hängning. Långa lösa ärmar, korta vristvärmare, långa "knäskydd" och en lös krage kompletterar till en dramatisk helhet.

Jag vill inspirera andra med min stickade design och jag är själv väldigt förtjust i mitt sätt att presentera modellerna som fågelskrämmor.

Jag inspireras av dessa två flickor, en som är "cool" och en som är "fin". Det vill jag att mina kläder ska vara.

Jag har köpt en orange basker

2010-01-21T19:43:00.003+01:00

Nej, jag har inte gjort det - men så sa min kära syster och beställde glatt och impulsivt hals- puls och benvärmare till sin basker. Jag hade då gjort min kollektion nya halsvärmare, som jag redan berättat om. Min kära syster blev så förtjust i halsvärmare Tess Orange att hon la beslag på den och ville ha långa torgvantar och knälånga benvärmare som passade till. Tess hals är rätstickad i tjockt och så hög att den går att dra upp över huvudet. Dubbelvikt ligger den snyggt och ledigt runt halsen.

Tess Vantar och Ben fick bli smalrandiga och resårstickade i tunnare garn men i samma färgställning. I morgon åker jag till Värmland och levererar dem till min kära syster.

Med på resan följer dotter och dotterdöttrar. Varierad matsäck och flera nya och "nya", hemliga sysselsättningsattiraljer är nedpackade för att två 3½-åringar ska klara av den fyra timmar långa resan med ett tågbyte. Kul ska det bli i alla fall. Och i Värmland väntar mormorsmor med broccolipaj och "leta paket med lappar".

Förresten här är de andra Tess - Tess Röd och Tess Blå - alla stickade i tjockt garn av olika kvaliteter och märken. Jag hade nämligen en hel hylla tjockt garn som nu är nästan tom.

19 halsvärmare och 3 mössor

2010-01-20T19:58:00.005+01:00

Just nu har jag en utställning med namnet "Färgstarka Inspirationer" på Vävkompaniet i Borås och dessutom deltar jag i "Stickat på catwalken" på Möllegården Kultur i Åkarp. Det betyder att jag har väldigt lite av min design hemma i lager för tillfället. Som tur är så var jag produktiv de sista månaderna före jul och stickade faktiskt 19 olika modeller av halsvärmare och varje modell i tre exemplar i olika färger och ibland i olika material. Dessutom 14 mössor i 3 nästan lika modeller. Allt detta var med på julmarknad i Nordstan tillsammans med lite äldre design och några riktigt gamla men som ända var fräscha och gångbara.
Vad jag däremot inte hann med då, och inte heller nu efter jul då jag idogt stickat på Katinka som hänger i Borås, är att fotografera dessa halsar och mössor på modell.

Det blir lite löjligt att visa alla så jag har valt ut Magnhild är ovan som är stickad i dubbla skikt i olika garn. Det inre i torrt, slätt garn sitter tätt om halsen och det yttre i fantasigarn hänger lösare. Knäpper gör man fram - eller bak -eller på sidan.

På bilden nedan visar jag Sabine som består av 7 band mot en knäppslå. Sabine knäpps bak. Knäpper man alla knapparna sitter hon tätt och varje band ligger till hälften över det som är före om det går att förstå. Riktigt varmt b lir det i alla fall. Om man däremot bara knäpper den översta knappen så ligger banden som ett mångradigt halsband och värmer så där lite lagom.

Mössorna är alla stora vida pösiga. Eira bara med rullkant och de andra - Eila med kort resårkant och Heidi med lång resårkant.

Mer bilder finns på min hemsida.

Egon till tvillingar

2010-01-11T10:20:00.005+01:00

För en tid sedan fick jag en beställning på babytröjor från en nybliven tvillingfarmor. Som tvillingmormor var ju det en extra rolig beställning. Farmors tvillingar var lite för tidigt födda och små och hon ville ha tröjor som de kunde ha med en gång eftersom allt annat var så stort.

Så blev det Tröjan Egon med hjälm och vantar i storlek 46-50 cl.

Egon är rätstickad i mjukt ullgarn av babytyp. Modellen stickas i ett stycke från ärm till ärm med vid ärmar så att man lätt kan sticka in sin vuxna hand och lätt ta på tröjan.

Beskrivning till denna tröja för nyfödda finns på min hemsida.

I dag på morgonen har jag pressat capen Katinka som ska vara klar med hela sitt kit till fredag då jag ska hänga utställningen i Borås.

Julmarknad och julklappar

2010-01-09T23:48:00.005+01:00

2009 kan inte riktigt ta slut förrän jag visat hur det såg ut på julmarknaden så nu måste jag göra det snabbt. Under tre veckor satt jag alltså varje dag i larmet på Nordstan och visade upp min stickade design och mig själv. För ovanlighetens skull sålde jag rätt bra - både helt nygjorda och så där 10 år gamla.

Jag tycker själv att jag gör tidlösa men personliga plagg fast färgstarka och flera gamla gillar jag och använder så det är inte så konstigt med det. Även om jag sålde bra så hade jag inte kunder hela tiden utan fick fördriva den bäst jag kunde. Ett sätt att fördriva tid är att sticka och många tyckte att det såg trevligt ut där jag satt och stickade för det vilda.

Bland annat passade jag på att sticka några beställningar. En beställning löd - fem enfärgade halsvärmare i dessa färger som ska vara en tackpresent och julklapp till fröknarna på beställarens dagis.

Nu är det inte så lätt för mig att sticka enfärgat, men jag lyckades i alla fall något så när med garner och knappar som jag hade liggande hemma. Jag hoppas så att alla blev nöjda med sin Fiorina. Som bekant döper jag all min stickade design med flicknamn och i enstaka fall med pojknamn.

Om du undrar hur det såg ut i Nordstan så är detta en bild från min andra vecka då jag fick visa upp mig på scenen.

Och nu är det slut med 2009 och bara några dagar kvar till 2010 års första utställning. Jag har vernissage på Vävkompaniet i Borås den 16 januari.

Hur kul är det att sticka raggsockar?

2010-01-08T10:56:00.006+01:00

GOTT NYTT ÅR på er alla!
Jag har varit på julmarknad i Nordstan i Göteborg under tre veckor nu före jul. Det är alltid trevligt, långa dagar, mycket folk och mycket ljud. Jag blir förstås trött i huvudet och den lilla tid jag är hemma på kvällarna orkar jag inte göra annat än precis nödvändigt. Eftersom jag både förra året och i somras fick flera frågor om sockar så fanns det med i min planering att sticka sockar till årets - ja nu är det ju redan förra årets - julmarknad. Jag är ju den planerande sorten. Dock lever livet efter sin egna villkor och struntar blankt i mina planeringar.
Det blev alltså inga sockar - men det blev som vanligt frågor om sockar. Speciellt om raggsockar - vanliga sådana. Hur kul är det?
Jag svarade glatt att några vanliga raggsockar har jag inte men man kan få beställa ovanliga sockar stickade med normal timpeng. Vem vill betala timpeng på vanliga raggsockar?
Det händer alltså att jag stickar sockar.

Randiga sockar till exempel med många trådar att fästa. Detta är sockan Monika.

Jag stickar också enfärgade sockar med dekorationer på mudden. De här ovan hetar Marion och har instickade moucher i olika färger.

De här nedan hetar Annsofie och har påstickade rätstickade ränder också (förstås) i flera olika färger.

Visst blir de fina mina olika sockar men de blir förstås rätt så dyra. Så jag nöjer mig nog även i fortsättningen med att endast sticka sockar på beställning. Vanliga finns ju att köpa i vanliga affärer eller hur?

Hur gör man en snygg brun vante?

2009-11-19T17:00:00.005+01:00

För några år sedan skulle jag göra 20 pulsvärmare och vantar. Eftersom jag har så himla svårt för att sticka 20 likadana - det är näst intill omöjligt så valde jag att göra 10 pulsvärmare och 10 torgvantar i olika färger efter en färgskala och med olika mönster av ränder och moucher. Problem uppstår när jag kommer till brunt! Jag gillar inte brunt - jag menar jag gillar verkligen inte brunt. Det är en tråkig färg. Men jag hade ett mörkt brunt garn hemma, var nu det kom ifrån. Och jag tänkte -utmaning gör nu något snyggt och roligt av detta mörkbruna garn. Och med grön, turkos, blå, rosa, röd och orange rand så blev jag till min egen förvåning så förtjust i resultatet att jag lade vantarna i en hög för mig. Och stickade en basker till. Så här ser hon ut Vega basker och vante.

Jag måste också erkänna att jag varit på jakt och hittat ett nästan lika samma mörkbrunt garn för att kunna sticka en Vega halsvärmare som komplement till. Jag har dessutom en brun jacka - ja jag har verkligen inte köpt den själv, men jag har svårt att slänga en hel och nästan ny jacka som jag fått trots att den är brun. Men nu känner jag mig lite tuff och nästan snygg i mitt bruna kit. Så kan det vara.

Dessutom har Vega basker nu också genom en beställning blivit Blå och då ser hon ut så här.

Från måndag 23november finns jag på julmarknad i Nordstan, Göteborg medmin stickade design. Bland annat halsvärmare och stora och då menar jag stora mössor, som jag stickat i tjockt garn och i mohairgarn som bara låg och skräpade i garnlagret för jag gillar egentligen inte att sticka med tjockt garn och stora stickor. S och L skrattade gott när de provade de stora mössorna på sin små huvuden - men jag tycker att de blir fina. Så det så.

Planering och flexibilitet

2009-11-12T16:15:00.005+01:00

Jag planerar, jag skriver listor och prioriterar. Men livet bryr sig inte! Så blir det som det blir. Så jag gör nya planer och nya listor än en gång. Gilla läget och var flexibel.
Nu till dagens presentation av Diana, som är en glad och positiv sommartjej och som verkligen, verkligen gillar blommor. Hon skulle förstås ha fått visat upp sig i juni när försommaren var som allra vackrast. Eftersom det inte blev så så kommer hon indansande nu i novembermörkret.

Det är kanske inte heller helt fel för visst lyser denna poncho med sina vackra vallmoblommor upp i grådasket.

Diana har ett nästan likadant blommönster både fram och bak. Lite olika färger bara och en lång stjälk som sticker upp bak. Blårandig himmel och grönrandigt gräs till botten.

Diana har sedan flera år flyttat till USA och bor däe med man och barn och trivs riktigt bra.

Detalj av ponchon Diana som är stickad med mestadels 2-trådigt vävullgarn på stickor 3½.

Nu hoppas jag att min nya blogglista ska fungera och att jag kan få visa det jag tänkt som jag tänkt. Vad säger du om det - livet?

Förresten så fick jag en kul beställning idag. Babytröjor, mössor och vantar i storlek 50 cl som ett par tvillingpojkar ska ha att växa i!

Precis bredvid ett fantastiskt klätterträd...

2009-09-01T22:10:00.004+02:00

... hade jag mitt stånd på Upmarket - Konsthantverkscentrums marknad i samband med Kulturkalaset i Göteborg i mitten av augusti. I år höll vi till i Trädgårdsföreningen för första gången och det var väldigt lyckat. Jag visade stickade sjalar, mössor och smycken.

Mitten på augusti och nu är det redan september. Vad har jag gjort under den tiden? Jo jag har städat och städat och fått ordning på alla tyger och alla garner och helt plötsligt har min vävstol kommit fram. Den har varit helt indränkt i korgar, påsar och lådor med garner mer eller mindre sorterat eller kanske rent av osorterat. Nu är det i alla fall ordning, det är mätt och vägt och nedskrivet. Jag har hittat tyger som jag glömt och garner som jag inte ens kom ihåg att jag hade. Nu ska jag sätta upp en väv, jag ska börja sy som jag tänkt så länge och jag ska börja sticka igen. Jag har nämligen haft en behövlig semester från -nästan- allt stickande under hela augusti.

Som avbrott i allt städande så har jag varit tillsammans med dessa två fantastiska, underbara personer.

Färgstarka Inspirationer

2009-08-03T20:25:00.009+02:00

kallade jag utställningen på Sundsbergs Gård i sunne som precis har slutat. Jag var där igår och plockade ner den. Då hade utställningen pågått i tre veckor och varit välbesökt. Jag visade både vävar och stickade kläder. Det är kul att kunna visa upp en bredd på ett och samma ställe.

Så här såg det ut:

Jag åkte till Värmland redan på fredagen så jag har hunnit med att också plocka både blåbär och kantareller i helgen. Jag har med andra ord haft en skön helg.

En himla massa armband

2009-07-29T12:37:00.020+02:00

Jag gillar blommor och jag tycker att mina stickade blommor är så fina. Jag har använt dem på mössor, pannband, halsdukar och pulsvärmare tidigare, men nu ville jag göra dem i bomull och som ett armband. Själva armbandet är ribbstickat ca 5 cm brett. Blomman är rätstickad med tre lager blad.

Precis som med mössan Heidi så använde jag samma mönster i olika färger och olika garnkvaliteter. Så här många armband blev det till slut + några till som inte var klara vid fototillfället. Detta är armband BLOMMA.

Jag har också andra modeller av armband så här kommer en kavalkad med armbanden

Band, Berlock, Cirkel, Kedja, Prick i flera varianter, Pärla, Rund, Spets, Udd, Unik och Veck.

En hektisk månad

2009-07-25T19:06:00.015+02:00

I morgon är sista dagen på en väldigt intensiv 4 veckors period. Den började den 25 juni då jag i två omgångar släpade tre stora kassar med stickade kläder, käppar att hänga upp dem på, stege, hylla (delbar) och min fina men tunga verktygsväska på pendeltåget till Nordstan i Göteborg för att delta i Hantverk & Design. Denna första vecka tillsammans med Ottopippis fina barnkläder.

Så här såg det ut vecka 27.

Veckan därpå planerade jag, packade bilen full med vävar och stickade kläder, åkte till Värmland, hängde utställning på Sundsbergs Gård i Sunne och hade vernissage på lördagen. Jag bloggar om den utställningen snart.

På söndagen stormade mina underbara barnbarn, två treåriga flickor in hemma hos mig och ropade glatt: "Häj äj vi. Vi ska vaja hos dej många dagaj" En hel fantastisk vecka var de hos mig och H ända till söndagen därpå. Som tur är så sover de bra för däremellan är det full fart.

Dagen därpå på måndagen - i måndags - så gjorde jag min andra vecka på Hantverk & Design i Nordstan och då såg det ut så här.

Under veckorna i Nordstan visade jag för första gången upp Mössan Heidi (och armbandet Blomma som jag också snart ska blogga om).

Heidi är en riktig bra bad-hair-day-mössa som kan bäras och stukas till på olika sätt. Hon är i bomull så det går alldeles utmärkt att ha henne på hela dagen på jobbet (beror på jobbet förstås). Jag har stickat 20 stycken Heidi efter samma grundbeskrivning men i olika färger och i olika garnkvaliteter så att de alla är olika ändå. Jag är som bekant inte massproduktionens drottning. Men lite kul var det ändå att jobba så för en gångs skull. Det är bara att välja vilken Heidi du tycker bäst om.

Fler sagor

2009-06-10T22:35:00.003+02:00

Här kommer i all hast en liten fortsättning på sagotemat. Min tanke är att det ska bli så där 8- 10 sjalar till konsthantverksmarknaden Upmarket 14-16 augusti på Trädgårsföreningen i Göteborg.

Detta är Snövit. Två olika vita kvaliteter. Volangerna är glansiga och bottengarnet är mjukt.

Och detta är Askungen. Svart och olika grå garner med instickade ofärgade glaspärlor över hela sjalen utom de två översta pärlraderna som är i olika klara färger.

Så litet var detta inlägg.

Fairytale

2009-06-01T22:54:00.008+02:00

Jag erkänner - jag är en usel bloggare. Nu var det så länge sen att inga ursäkter gäller. Fast det har varit mycket och fast jag varit trött och fast jag aldrig blir riktigt pigg efter långvarig förkylning så är det ändå ingen ursäkt. Som vanlig så ska jag förstås bättra mig.
Men jag är i alla fall aktuell. Inför sommarens marknader så började jag redan i höstas att sticka på en kollektion stora trekantssjalar med sagotema. Så detta är den första sjalen i serien: Prinsessan på ärten

Från början var idén att fortsätta på temat med sjalar i regnbågsfärger. Jag har tidigare stickat en långrandig som heter Rakel.

Och en rutig som heter Rut.

Men när jag började lägga ut färger för att sticka en tvärrandig så kom tanken om prinsessan och jag började med att sticka den lilla ärtan. Askungen, Snövit och Törnrosa är också klara och om jag lyckas med att vara en flitig bloggare så visar jag snart upp dem. Fler sjalar är på gång: den lilla sjöjungfrun, Pochahontas, Mulan, Alice i underlandet - det finns hur mycket som helst.

ECOqueen...

2009-04-20T10:25:00.005+02:00

... kan jag kanske inte precis påstå att jag är - men jag försöker i alla fall att vara ekologisk när det är genomförbart. Jag är till och med med på utställningen Fair Fashion? på Nordiska museet. Jag antar att jag får vara nöjd men visst blev jag besviken på att bara ett par benvärmare kom med av det jag skickade upp. Fast å andra sidan gör jag alltid för mycket och för många av allting.
I alla fall så hade jag ingen aning om hur dessa benvärmare presenterades. Jag hade planerat att åka upp till Stockholm när museet hade en specialhelg men av olika anledningar blev det inte så. Men till min stora glädje fick jag ett tips om att benvärmarna var med på bild i tidningen ECOqueen nr 2. Tack snälla, snälla för det tipset.
Två gånger fick jag bläddra igenom tidningen innan jag hittade mina benvärmare längst ner på den gulklädda dockan. Det lustiga med det är att när jag första gången bläddrade i tidningen så tittade jag på bilden och tänkte "jaha där är den installationen som jag såg i TV när jag förgäves försökte hitta mina grejor - den är ju kul men varför ska den vara med överallt".
Andra gången lusläste jag även texten och då står det så här i den svarta rutan:
ÅTERANVÄNT. Flätade rep blir ett spännande halsband. Den gula morgonrocken är second hand. Benvärmarna har textilkonstnären Katrin Bawah stickat. Som bottenfärg har hon använt ett svart ullgarn, införskaffat av hennes moster i mitten av 1950-talet.
Så visst får jag vara nöjd med den reklamen - och dessutom var jag ju med i TV.

Jag köper och läser många tidningar men detta missade jag och dessutom missade jag att jag var med i Aftonbladet den 11 september 2008 på ett 2-sidors uppslag med titeln "Aviga och räta - helrätt i höst". Det var min kära syster som uppmärksammade detta. Denna gången var det stickade armband som visades upp så här.

Många väskor med många fack

2009-03-23T22:30:00.017+01:00

Alldeles nytt är det för mig med stickade väskor. Jag har så länge tänkt att komplettera min kollektion med väskor och jag har haft flera idéer, men aldrig kommit till skott. Så hände det sig att min förtjusande dotter hittade en stor påse garn i slänghögen på sin vind. Hon tog förstås vara på det men ville inte ha det själv utan gav det till mig. Först visste jag inte vad jag skulle göra med det, men jag har ännu inte någon gång sagt nej till garn. Det gick någon månad innan jag kom på att göra väskor. Jag fick helt tänka om för de väskor jag tidigare tänkt sticka var små bomullsväskor som skulle matcha mina bomullsklänningar. Så har det gått ytterligare någon månad men nu har jag stickat åtta väskor av det upphittade garnet och det räcker till två till. Jag har stickat väskorna i tre olika storlekar men alla har lång axelrem för det är den typ av väska som jag själv vill ha. Alla har också en stickad mellanvägg och flera stickade fickor på insidan för plånbok, nycklar, glasögon, mobil, spårvagnskort mm.

Detta är mellanmodellen

Detta är den stora modellen.

Detta är den lilla modellen.

Torgvantar är bra

2009-03-20T13:28:00.005+01:00

Jag gillade flickan Tyras vantar så mycket att jag snabbt stickade en Tyra-variant till mina barnbarn Knoddarna. Jag faller så lätt för läckra melerade garner - speciellt om de är till extrapris - men sen tycker jag att det väldigt ofta blir trist och tråkigt när man stickar av sånt garn. I alla fall har detta Svarta Fårets färgstarka melerade garn legat och väntat på att få bli något som inte blir trist och tråkigt. Det blev rätt bra tycker jag med ränder och moucher som tar upp färgerna i meleringen.
Knoddarna blev också nöjda. Fint med vantar som man kan ta på sig själv.

Och som man inte behöver ta av sig så fort man ska göra något.

Hej då, vi ses snart.

Tyra var tuff redan som liten flicka

2009-03-16T20:49:00.008+01:00

Jag har tidigare i mössparaden berättat om Tyra. Hon finns också att beskåda på min hemsida och det har varit många som har gillat henne - för tuff det är hon. Jag fick för några veckor sedan en beställning på Tyra basker och vantar kompletterat med en Josefina halsduk som blev väldigt bra och det blev en nöjd kund.

Så nöjd att hon nu har beställt ett Tyra-kit till sin 3-åriga dotter.

Det var spännande att översätta ett så vuxet kit till barn men det blev såå gulligt - och tufft. Speciellt gillar jag de små torgvantarna. Så nu blir det antagligen torgvantar till mina barnbarn.

Tvättbara smycken

2009-03-12T19:42:00.006+01:00

Jag har inte tidigare berättat om mina stickade smycken. Och jag har stickat många och i alla möjliga modeller. Sanningen att säga har de inte gjort så stor succé som jag trodde. Men själv gillar jag dem väldigt mycket. De jag gillar bäst är de som heter Prick och de som heter Kedja. Desto gladare blev jag när jag för några veckor sedan fick en beställning på ett set Prick med kort enradigt halsband, enkelt armband och en ring. Så här blev det:

Prick halsband finns enradigt kort som här men också både två- och treradigt och dessutom i en lång variant.

Armband finns enkelt eller brett upp till sju rader. Jag använder bomullsgarn och visst - smyckena går att tvätta i maskin. Men jag rekommenderar torkning i rumstemperatur.

Många fler mycken hittar du på min hemsida under Stickat.

Visst stickade jag på 80-talet

2009-03-02T19:41:00.007+01:00

Under jobbet med min mössparad så la jag märke till att det nästan inte var någon mössa från 80-talet. Det fick mig förstås att undra eftersom jag alltid stickar :-o

Jag fick bläddra i mina gamla skiss- och beskrivningsböcker och jo då - jag stickade. Till exempel Nikolina som jag visar här på en färsk bild. Då på 80-talet hade Nikolina förstås axelvaddar - nu är det dags att sätta i dem igen. :-)) Tänk så det kan bli!!

Den 11 september (av alla datum i världen) 1984 började jag sticka Nikolina efter denna vackert åldrade skiss.

Det roliga med Nikolina är att hon är prickig men har randiga ärmar

Och att hon är stickad i ullgarn med prickar och ränder i bomullsgarn. Jag gjorde flera tröjor vid den tiden där jag blandade ull och bomull eller lin på flera olika sätt. Det blev väldigt bra och det kanske är en idé att ta upp igen.

Äntligen kommer tant Magda

2009-02-21T14:13:00.007+01:00

För länge sedan - i somras - berättade jag om tant Magda som jag då höll på att sticka. Tant Magda är en härlig beställning från B som är en parant kvinna 60+ med egen klädstil och snygga ben (och mängder av häftiga, eleganta och roliga mönstrade strumpor) och naturligt "gäddhäng". Sticka en klänning som passar mig - ungefär så var beställningen.

Så här blev den. En svart, lätt utställd, knäkort klänning med rund ringning och liten holkärm. B har ett par underbara svarta strumpor med mörkt röda rosor och gröna blad. Jag tog upp dessa färger i de instickade resårstickade ränderna och la till ett melerat grått. Både B och jag är nöjda.

FAIR FASHION? del 2

2009-02-19T19:37:00.005+01:00

Som jag skrev i går så har jag skickat in två team till utställningen Fair Fashion? på Nordiska museet. Så idag vill jag berätta om team Lisbet.

Team Lisbet består av pannband med blomma, halsvärmare långa pulsvärmare och nedvikta benvärmare i vitt med vridna volanger i olika röda nyanser och oblekt.
Det kritvita garnet är ett tunt garn av okänt ursprung i någon konstgjord kvalitet. Jag har köpt det på loppis för några år sedan i en påse med vita nystan. Det visade sig när jag öppnade påsen att det var garn av två helt olika kvaliteter en torr och en luddig. Någon hade dessutom börjat virka "mormorsrutor" av det luddiga men gett upp. Jag har som bottenfärg använt det torra som var nystat dubbelt och det var för mig en alldeles lagom tjocklek.
Både det naturvita och de röda som jag stickat med i volangerna är restgarner. Jag har använt 5 olika röda färger av olika kvaliteter som alla var rester från höstens mösskollektion. Det rosaaktiga räckte inte fullt ut till benen så där blev det bara 4 volanger och en färg var egentligen två olika garner men så snarlika i färg att det gick bra ändå.
Det naturvita ullgarnet var 10 små och 2 lite större nystan av olika märken men med i stort sett samma grovlek. De är rester från 70- och 80-talen och så olika i färgnyanser att de inte kunde användas till ett enfärgat eller ens till ett slätstickat randigt plagg. Men så här - rätstickat och vridet och rynkat gick det väldigt bra trots byte mitt i varvet. De sista varven fick dessutom stickas i ett nytt garn.
Knappar från en 50-tals skjorta och utslitna, spruckna älsklingsskor avrundar.

FAIR FASHION? del 1

2009-02-18T13:25:00.007+01:00

I dag öppnar utställningen Fair fashion? på Nordiska museet i Stockholm som presenterar utställningen så här:
"Hur påverkas världen av det du har på dig? Hur kan du kombinera din shopping med en hållbar utveckling? Utställningen Fair Fashion? visar att det inte är bara catwalken det trampas på i modeindustrin. ..... I utställningen Fair Fashion? möter du både textilproduktionens baksidor och konkreta förslag på hur du kan förändra till det bättre. Du får inblick i kläders livscykel, från produktion till användning och förbrukning. Begreppen kring ekologisk märkning av textilier reds ut och du får en bild av vad som är tillgängligt på marknaden idag. "

Jag har blivit inbjuden att delta och har skickat in två team stickat med återvunnet garn.

Team Karin består av en mössa som också kan bli en basker, halsvärmare, torgvantar och nästan knähöga benvärmare. Svart bottenfärg med häftiga gröna och lila moucher som mönster.
Som bottenfärg har jag använt ett svart mycket tunt ullgarn, införskaffat av min moster i mitten av 50-talet. Hon hade tänkt att använda garnet som bakgrund i ett broderat draperi som skulle bli rumsavdelare i familjens omoderna etta. Men strax efteråt fick de möjlighet att hyra en modern trea och något draperi blev det aldrig. Vid en vindsröjning på 80-talet dök garnet upp och hamnade i min ägo. Där har det legat i mitt garnlager tills nu. Jag fick börja med att nysta försiktigt för det hade klistrat ihop sig lite. Jag stickade med dubbelt garn för att få en lagom kvalitet till stickor 3½.
De gröna garnerna härstammar från 70-talet då de en kort stund var en tröja till min dotter. Det var ett sticksigt garn så tröjan var aldrig populär. Jag försökte fordra den med ett bomullstyg men det blev bara klumpigt. Så den tröjan repades upp.
De lila garnerna är också upprepade barntröjor. Det var min tvillingbarnbarn som fick varsin lila mjuk babytröja. En lite mörkare och en lite ljusare. Jättefina. Det var bara det att de månader som tröjorna skulle ha passat var de varmaste på åratal så de tröjorna blev inte heller använda.
Jag har också använt ett natursvart ullgarn, som var rest efter ett par stickade strumpor, till ränder på halsvärmaren. Det berodde på att det svarta garnet inte räckte.
Knappar kommer från en 80-talsblus och skorna är second hand.

I morgon kommer Fair Fashion? del två då jag berättar om team Lisbet. Utställningen pågår till den 23 augusti.

Nu avslutas mössparaden

2009-02-17T21:09:00.007+01:00

Här kommer nu de sista mössorna i den långa rad som jag ville visa upp. Många moucher, som är en favoritteknik, blir det. Som i Sigbritt som finns i vitt med blått och i vinrött med rött. Sigbritt har rader av moucher på en rättickad botten.

Planer på att sticka ett kit av vantar, halsduk och benvärmare till Sigbritt den röda fanns och finns väl fortfarande. Det blir i så fall till hösten.

Ingen planering att utöka Siv finns och har aldrig funnits. Siv kom till bara för att bli av med det gamla brunröda garnet. Jag är inte speciellt förtjust i Siv, det är inte mina färger. Men jag gillar idéen med flärparna.

Den röda färgskalan använder jag däremot ofta. Här i en lugn variant som är nästan enfärgad. Tove är ett smalt pannband med knappar bak, som också kan användas runt halsen om man hellre vill det.

Hela kitet Tyra är en favorit - inte bara hos mig. Just nu håller jag på att fästa trådarna i en beställning på mössa och vantarna. Och det är inte första gången.

Brunt och beige är färger som jag har svårt för. Jag tycker att de är tråkiga. Men då och då får jag för mig att jag ska utmana mig och sticka något som jag gillar i tråkiga färger. Jag är så nöjd med Vega att jag har lagt beslag på henne för mig själv. Och känner mig snygg i. Får jag bara tag i liknande brunt bottengarn så kommer det att bli halsvärmare och benvärmare också. Du ser väl att det är en brun mössa?

Så slutade min mössparad. I morgon kommer jag också att visa huvudbonader men i ett annat sammanhang. Men sen ska jag variera mig lite mer. Du kan se alla mina mössor på min hemsida.

Mössor en dag försenat

2009-02-16T12:31:00.007+01:00

Gårdagen gick utan att jag hann med att blogga mössor som jag tänkt. Jag hälsade på min dotter och vi pratade om kommande marknader som vi ska delta i tillsammans. Men jag fortsätter idag istället med fem nya mössor.
Först ut blir romantiska Julia som är en liten basker i vitt, grönt och rosa med tillhörande krage, pulsvärmare och vristprydnader. Julia är nästan helt täckt av instickade moucher.

Desto enklare är Maria. Bara slätstickning i stora olika blå fält. Det enkla kan bli nog så snyggt och det är nog så svårt att begränsa sin design och inte blomma ut åt alla möjliga håll. Maria hann bara bli en basker som såldes direkt därför den lite taffliga bilden.

Moucher en gång till. Jag tycker att det blir så fint och återkommer ofta till denna stickteknik trots att den är lite omständlig och tar lång tid (eller kanske just därför). Detta är Marion i fyra lite annorlunda delar; delar pannband, halsvärmare, pulsvärmare och sockor.

Det sys inte så tydligt på bilden men de instickade ränderna på Marit mössa och Marit vante har instickade glaspärlor i samma färg som randen.

Sista mössan idag är ett pannband limegrönt rosa blommor. Nadine är minst lika romantisk som Julia. Till pannbandet hör ett halsband och armprydnader. De är gjorda för att bäras runt handlederna men eftersom de är resårstickade så är de töjbara och kan även bäras runt överarmen på ena eller båda armarna. Eller för den delen runt vristen. Det är bara att välja.

I morgon kommer de fem sista mössorna i min parad och efter det så blir det två alldesles speciella kit också med mössor men sen dröjer det innan jag pratar om mössor. Jag ska inte lova för mycket för det blir en hel del mössor som hör till ponchos och klänningar som jag kommer att visa. Men mössan har i alla fall inte huvudrollen.

Mera mössor i mängder

2009-02-14T16:28:00.013+01:00

Jag fortsätter idag som jag slutade igår. Med samma mössa men i olika färger. Nu är det till och med i stort sett samma mössa men i olika sticksätt. Jag börjar med Gustava. Hon är rätstickad i tjockt "torrt" ullgarn - det är det enda att säga om denna 70-talsmössa.

RÖD

BLÅ

GUL

Göta är i stort sett samma modell som Gustava, men slätstickad i ulligt mohairgarn också denna från 70-talet. Jag har upptäckt att jag stickade väldigt lite på 80-talet vad det nu kan bero på. Axelvaddarna kanske :-)

Tillbaka till nutiden. Hanna är visserligen några år gammal men hon kommer i alla fall från det här århundradet. Hanna är en jättebasker med tillhörande set av puls- och benvärmare som avslutas med flikar och smala halsdukar med moucher.

Från hösten 2008 kommer Irma. Irma är ett nytt försök att sticka i lung färgskala och det har väl lyckats bra? Vitt med fyra blå nyanser kan inte hetsa upp någon. Men fint blir det ändå tycker jag - faktiskt.

Mössor behöver ju inte bara vara en mössa om du förstår vad jag menar. Det kan till exempel vara ett pannband som Janet. De flesta bannband som jag stickat har varit del i ett kit men Janet är sig själv nog. Svart resårstickad med en vacker rätstickad blomma - det räcker en bra bit.

Själv har jag svårt att ha pannband på grund av mitt tunna ostyrsliga hår. Det åker upp och lägger sig i fåniga krokar ovanför pannbandet. Ser bara inte klokt ut. Men på alla andra är det fint med pannband.

Mera huvudbonader imorgon.

Gamla mössor i många färger

2009-02-13T21:29:00.011+01:00

I dag är det nästan bara gamla 60- och 70-talsmössor och jag börjar väldigt enkelt med Frida som är en enfärgad slätstickad bomullsmössa. Hon ser väl inte så mycket ut för världen men som alla andra är hon ändå speciell. Hon hör till en serie randiga jumprar med så kallad farfarsknäppning. Så hette det i alla fall då. Frida har också visats på museum - så det så.

Som en tårta är Frideborg. Hon är alldeles ensam i sitt slag och har bara några år på nacken.

Resten av mössorna är som sagt gamla och Gerd är dessutom stickad i ett gammalmodigt garn - ljusvekegarn. Det var himla poppis ett tag och fanns i många färger. Det finns en blå Gerd också men jag bryr mig inte om att visa upp henne.

Däremot kan jag inte låta bli att visa flera olika färgkombinationer av Gerda. Den blå är originalet stickad på 60-talet till en speciell mörkblå kappa. Men visst blir hon fin i de andra varianterna.

Grön till exempel eller röd. Inte så originellt kanske men rätt så kul och rena nostalgitrippen för mig.

Även denna gamla mössa tar mig tillbaka i tiden. Detta är tidigt 70-tal. Gisela är stickad i mohairgarn som var oerhört inne och som gick att få i starka färger. För mig håller det än idag men jag gillar ju starka färger både nu och då.

Jag hoppas att du inte är alltför trött på mössor. Det kommer fler några dagar till.

Mössorna paraderar vidare

2009-02-12T16:35:00.007+01:00

Du har säkert märkt att jag presenterar mössorna i bokstavsordning. Det är därför det blir en sån blandning och utan inbördes ordning som det heter. Men jag kan ändå tala om att Fanny är en av mina favoriter. Fanny är en bauta-stor basker i melerat garn alldeles fullknökad (göteborgska) med moucher som tar upp meleringsfärgerna. Fanny är också en fuskolle, torgvantar och kort benvärmare. Planer på att utöka med en cape eller en jacka har funnits hela tiden men det har ännu inte blivit av.

Felicia heter nästa mössa hör till en byxdräkt i bomull som jag stickade på 70-talet. Det fanns en liten rolig väska till också. Bara mössan finns kvar. Jag har faktiskt gjort himla mycket när jag tänker efter.

Däremot är Filippa alldeles ny - stickad i höstas för att visas ihop med Filippa vante på julmarknaderna. Jag hade då missat att vanten som varit på Rydals museum blivit såld. Bilden är alltså fejkad och Filippa är i verkligheten alldeles ensam.

Nästa mössa är en ansträngning och inte speciellt omtyckt av mig. Det blir så när jag får för mig att nu ska jag göra något i exempelvis grönt utan att egentligen ha en bra idé. Fattar inte varför jag gör så. Därför har denna möss också fått ett "fjantigt" namn. Hon heter Franceska. Men jag gillar den randiga stroppen.

Dagens sista mössa, som också är lite grön och som också har en rolig variant på stropp tycker jag däremot mycket om. Hon heter Freja. Att randa från mörkt till ljust - eller tvärtom - i samma färg är något jag använder ofta. Visst blir det snyggt :-)

Nu har jag visat upp hälften av de mössor och andra huvudbonader som jag tänkt ha med i paraden. Jag hoppas att du inte tröttnat. Jag fortsätter i vilket fall som helst i morgon.

Mera mössor

2009-02-11T10:28:00.010+01:00

Tredje delen i min mössparad börjar med ett färskt kit som heter Carina. Det vill säga vantarna är något år gamla men jag tyckte så mycket om dem att jag sparade garnerna på ett speciellt ställe för att komplettera med en mössa. att det sedan tog flera år innan det blev av är en annan historia - så kan det bli. I alla fall i höstas stickade jag mössan och märkte då att garnet räckte även till halsvärmare. Bottengarnet är ett reafynd som inte finns längre.
Resterande fyra av dagen mössor är stickade 2007. Jag börjar med att visa Dorotea som nästan är en hatt med lite klock och en stor blomma i många färger. Dorotea är stickad i ett tjockare garn än alla andra.

Både Dorotea här ovan och Ebba här nere stickade till en speciell utställning och blev sålda direkt så jag har inga bättre bilder på dem än precis som de hängde ust där. Det är nästan alltid så att jag stickar in i det sista och hinner inte alltid med den dokumentation som jag egentligen vill göra.

Erika däremot visar jag här i version 2.0. Jag har en version 1.0 med helt andra pulsvärmare och en version 3.0 som ser helt annorlunda ut och som jag visat tillsammans med Erika poncho.

Erika består av en liten basker, tre smala halsdukar, puls- och benvärmare.

Som avslutning i dag ytterligare en basker - Evelina i vitt och åtta olika lila nyanser. Evelina har fått en rolig effekt genom att jag stickat det vita tunnare garnet i rätstickning och att de lila slätstickade partierna är stickade med ett tjockare garn.

Fler mössor kommer i morgon.

Fyra gamla mössor och en ny

2009-02-10T14:16:00.007+01:00

Nummer två i mössparaden visar att jag stickat mycket längre än jag bloggat. Jag tycker ändå att mycket av min äldre design tål att visas. Jag försöker att vara tidlös i min design så gott det år och dessutom är det ju så att allt går igen och blir modernt igen. De fyra första mössorna idag är stickade på 70-talet.
Barbro - mössa, halsduk, tumvantar och benvärmare i tunt ullgarn av olika kvaliteter i flera lilaröda nyanser oregelbundet randat med dubbelt garn för att få fler skiftningar och mjukare övergångar. Någon färg kan säkert också vara ett syntetgarn för att få rätt färg. Så jobbar jag fortfarande. Rätt färg är viktigt för mig.

Ofta, ofta återkommer jag till denna färgskala som är inspirerad av regnbågen och färgcirkeln. Bea är varken först eller sist. Bea är stickad i helt i mohairgarn som ju var inne på den tiden. Bea är också stickad helt av restgarner från andra modeller så det är helt utifrån garnmängd som randbredderna har blivit så olika. Visst kan slumpen skapa fin design.

Berit är stickad helt i ull. Väldigt enkel 1 rät, 1 avig men lite fin i färg. Rejäl varm mössa som går att dra ner ordentligt över öronen och benvärmare som tar upp färgerna från mössan men som inte har samma randning. Berit är också en randig kofta med detaljer i resårstickning men som inte finns på bild.

När det är jätte-jättekallt så kommer Bodil som en räddning. Hon är en "rånarluva" som säkert ingen rånare vill använda eftersom hon är lätt att känna igen och lätt att komma ihåg. Till luvan hör pulsvärmare (fast det begreppet fanns inte på 70-talet då sa man muddar) och korta benvärmare. Bodil är stickat med dubbelt garn 1 tr mohair och 1 tr ullgarn. Detta är nostalgi för mig samtidigt som jag inte kan fatta att det var så länge sen. Jag kommer precis ihåg. Det var såå fräckt och originellt att vända benvärmarna med det röda neråt och pulsvärmarna med det röda uppåt. Cool - men det fanns ju inte heller - det var vad jag var. :-)

Så har vi hamnat i modern tid - 2007 stickade jag vantarna Camilla med tillhörande basker därför att jag hade ett orange garn som legat länge och väntat på att bli något. Just då kändes orange väldigt nytt och fräscht.

I morgon fortsätter mössparaden och då blir det design från olika år under 2000-talet.

Mössparad

2009-02-09T14:06:00.008+01:00

Jag ska nu i snabb takt visa 40 olika huvudbonader. Det är ju februari och ganska kallt. Här på västkusten börjar dessutom sportlovet just idag. Alltså läge för en rolig och skön mössa :-) Några mössor är alldesles ensamma som Agata här ovan. Men berömd är hon och har varit på bild i GöteborgsPosten.
Andra och jag skulle tro de flesta har sällskap med halsvärmare, halsduk, pulsvärmare, vantar, benvärmare eller vristband i någon konstellation som Agnes här nedan.

Ytterligare andra som stickats för att passa till en poncho eller bussarong finns i flera varianter. Det beror på att värmarna blivit sålda medan ponchon är kvar och visas upp med ett nytt kit. De flesta av dessa visar jag samtidigt som jag berättar om ponchon men så blev inte fallet med Alexandra. Därför får hon vara med här. Så är såg Alexandra ut i sin första skepnad.

Och här är Alexandra den andra. Om du är riktigt uppmärksam så ser du nog att benvärmarna är de samma. Dem vill ingen ha fast jag tycker att de är så tuffa. Alla andra plagg har hittat sin plats i världen. Själva Alexandra bussarong är på utställning i Karlstad.

Till sist idag vill jag visa att jag kan sticka plagg som inte är så färgstarka och färgglada. Jag kan sticka i vitt till exempel. Men jag får förstås anstränga mig. Det är inte lätt. Jag lyckade i alla fall med Antonia. Hon är bara naturvit och kritvit.

Fortsättning följer. I morgon visar jag fem nya mössor. Det vill säga de är egentligen inte så nya utan stickade för väldigt många år sedan - men jag har inte visat dem här tidigare.

Sveas olika stilar

2009-02-05T22:18:00.006+01:00

Svea tycker om att blanda stilar. En alldeles vanlig randig varm och go mössa kombinerar hon med tokroliga benvärmare som består av remsor och som inte värmer alls och "vantar" med fransar istället för fingrar. Detta är Svea i ett nötskal. För att inte frysa om benen trär hon benvärmarna utan på läckra stövlar i matchande färg. Visst blir det läckert! På den här bilden har Svea dessutom lånat ponchon av Pia. Jag kommer senare i vår att berätta om Pia som har sin alldeles egen historia.

När Svea är på sitt sansade humör är hon mycket populär och finns i flera varianter med sin toppiga mössa och sin sköna randiga fuskpolo som bara är lite galen med små flärpar.

Svea har sin kombination i en mörk lila-rosa och en ljus vit-blå. Hon kan tänka sig även andra färgsammansättningar.

Är du beredd Karlstad?

2009-01-11T21:20:00.008+01:00

För här kommer ett gäng häftiga tröjor som ska vara med på utställningen "Tröjor utan tvång" hos Konsthantverkarna i Karlstad.
Detta är Nora och hon är en riktig spelevink. Gillar att skämta, spela spratt och hitta på bus. Hon tar livet med en klackspark och verkar inte bekymra sig om något. Stor och glad och varmhjärtat är hon och har lätt för att trösta och muntra upp sina vänner.

Noras bästa kompis är Naima som aldrig kan bestämma sig för vad hon vill. Ska hon vara prickig? Eller vill hon hellre vara randig? Eller kanske vill hon allra mest vara rutig? Inte heller kan hon besluta sig vilken färg hon tycker bäst om efter blått. Naima vet faktiskt helt säkert att blått är den finaste färgen. Men tror du att hon skulle kunna bestämma sig för att vara enfärgad?

Naima kusin Sally däremot är enfärgad. Hon är inte med i Karlstad - bara på bild. Sally förändrar sig på många sätt. Hennes krage är lös så att hon kan vara rundringad. Sprunden i sidorna kan vara öppna och då blir Sally en lång skön tunika kombineras med långbyxor eller långkjol. Sprunden kan knäppas och då blir Sally en elegant klänning gärna med ett häftigt läderskärp på höften.

Jag har tidigare berättat om Monika men nu är det bara halva Monika som deltar i utställningen. Klänningen får stanna hemma medan tröjan är ute på vift. De har aldrig varit åtskilda åt tidigare så separationsångesten har varit stor. Men man kan inte hänga upp sig på någon annan utan måste lära sig att klara sig själv. Det är nyttigt för Monika.

Andrea får en chans till

2009-01-07T15:52:00.014+01:00

På lördag är det vernissage på en tröjutställning hos Konsthantverkarna i Karlstad. Jag antar att det blir tröjor av alla möjliga sorter. 20 utställare visar upp till 5 tröjor var. Jag kommer att åka dit i nästa vecka så det kommer antagligen bilder så småningom om jag nu kommer ihåg att ladda kameran och inte tappar den i golvet fler gånger för det tål den nog inte. :-).

Jag har (förstås) skickat in 5 tröjor fast jag bara hade tänkt skicka 3. Jag håller på att lära mig att begränsa mig även om jag är svårlärd. Ja, tröjor och tröjor förresten. Jag har skickat två bautastora bussaronger som ändå sitter så snyggt på smala och normala personer men som också kan användas av tjockisar.

Det här är Alexandra. Hon är en ny bekantskap för er och nästan för mig också. Alexandra är nämligen en plugghäst!! I alla fall så gillar hon att läsa kurser på universitet och högskolor. Någon examen har hon inte tagit än fast hon nu varit i Borås i två år och pluggat på högskolan där och innan dess studerat här i Göteborg. Sitt allra första framträdande gjorde hon på en doktorspromovering (heter det så?) för några år sen och hon tror nog att hon också ska få en doktorshatt någon gång. Jag misstänker starkt att hon sökt flera kurser på universitetet i Karlstad och att det var därför som hon tjatade så att få komma med.

Andrea som faktiskt gjorde succe på julmarknaden i Nordstan får en chans till att riktigt visa vad hon går för. Hon har haft vinterkräksjukan under helgerna men börjar nu att komma iform igen.

Fortsättning följer - det var ytterligare tre tröjor som åkte till Karlstad.

Så här snygga är de på.

Alla gillar Märta

2008-12-30T21:19:00.006+01:00

Jag har tidigare berättat om Märta som i en beställning blev Svarta Märta och som ser ut så här.

Jag måste få säga att jag blev väldigt nöjd och på stående fot beslöt mig för att använda idéen till en Svarta Märta mössa och lagom till julmarknaderna blev det äntligen av.

Det blev också ett par Svarta Märta torgvantar. Alla tyckte så mycket om Märta och många provade. Och några köpte först gick vantarna och lite senare blev också mössan såld.

Nu blir det inte mer någon Svarta Märta men jag vet att hon är så nöjd på alla tre platser där hon finns idag. Och där hon sprider glädje omkring sig för alla gillar Märta.

Ha det så bra och GOTT NYTT ÅR Märta och alla andra.

Alice kommer att hamna i det blå

2008-12-29T10:47:00.009+01:00

Det här är Alice. Alice lyckas inte med något i livet - hon är den som alltid råkar ut och som inte klarar några uppgifter och som jämt gör fel och säger fel och till och med tänker fel. Det slutar med katastrof.

Så här såg Alice ut från början (även om färgerna på detta foto inte stämmer riktigt). Tanken var att hon skulle vara lång och vid men passa en vanlig människa. Hon blev jättelång och jättevid och passar inte någon. :-(

Alice genomgick en skönhetsoperation. Den prickiga kanten nertill togs bort och hon fick omlottknäppning. Det blev förstås fel och Alice kunde fortfarande inte passa till någon nu levande.

I stället försökte hon dölja de värsta skavankerna med en jättestor fuskpolo, jättelånga benvärmare och små söta korta pulsvärmare.

Det ser rätt så skapligt ut på bild tycker både Alice och jag men...

... det ser fortfarande inte snyggt ut och duger inte i min kollektion. Du får inte vara med Alice. Du går inte vidare. Alice ska nystas upp och kommer att hamna i den blå garnkorgen.

Tack för alla försök Alice. Vi har i alla fall kämpat.

Randig stickad ylledress värmer frusen Monika

2008-12-22T22:35:00.005+01:00

Det kan aldrig bli för varmt för Monika. Hon skulle ju egentligen inte bo här utan på varmare breddgrader. Hon åker också söderut så ofta hon har råd. Då har hon gärna den här dressen på sig under resan. Med ett underställ i ull så klarar hon även att vistas här. Och under julen vill hon gärna vara hemma och mysa med tända ljus och brasa.

Dressen består av två delar - en hängslklänning och en jacka. Jackan är stickad med flätor i två färger och ränder emellan. Den är finurlig i modellen med en hög polokrage som kan knäppas ihop eller knäppas upp. Jackan har också torgvantar som är faststickade i ärmen så de går inte att tappa bort. Det är annars ett av Monikas problem - hon är slarvig eller snarare okoncentrerad och glömmer lätt var hon lägger saker - nyklar, telfoner och vantar.

Klänningen har en långrandig kjol och ett tvärrandigt liv. Hela dressen är stickad i ull i olika blå, lila och vinröda nyanser.

Med ett tufft pannband och rejäla men roliga stövlar så värmer dressen till och med frusna Monika.

Blenda har rustat för vinter

2008-12-19T19:35:00.007+01:00

Bästa årstiden tycker Blenda att vintern är och vintersport är Blendas stora intresse. Skidor på alla längder och höjder åker hon så ofta det går. Och skridskor har hon både konståknings och långfärds och de används. Eftersom hon håller på med så mycket olika så är hon inte riktigt bra på något. Men en glad amatör det är Blenda det. Hon gillar hockey och bandy på TV också och hejar förstås på Färjestad.

När hon inte sportar är hon så här fin i en fantastisk blå smårutig poncho med stickade bandfransar. Ponchon är ljus fram och mörk bak.

När vintern slår till så har Blenda ett kit som håller värmen - en kapuschongmössa, en lång smal halsduk som kan viras många varv, armbågslång torgvantar och vida benvärmare. Alla delar har en ljus och en mörk sida.

I Göteborg finns det ingen snö just nu så Blenda planerar att åka norrut där det finns mycket snö och många tillfällen att sporta.

Välkommen julefrid

2008-12-18T19:45:00.003+01:00

Nu är äntligen alla julmarknader som jag deltagit i slut och jag kan börja tänka på julen :-). Min härliga jul som om allt går enligt planerna ska firas i Värmland med familjen.
För min del började julmarknaden den 13 november då jag började hänga min installation på scenen i Nordstan i Göteborg. En kanonbra plats där jag syntes bra. Jag var där i 10 dagar utan uppehåll och upplevde både Idols loserturné och Luciapresentation på scenen på andra sidan scenhuset som är min bakgrundsvägg.

Dagarna i Nordstan började och slutade med att hänga upp och plocka ner alla grejor - varje dag. Lite varation på scenen blev det olika dagar. Och dockan fick olika klänningar tills hon sista lördagen drös i golvet och gick sönder. Förlåt det var verkligen inte meningen och jag blev hemskt ledsen.
Efter Nordstan var jag i Rydal och hämtade alla mina kvarvarande grejor från Butiken i Fabriken som ska läggas ner. Och missade releasen av boken 247 svenska konsthantverkare - jag finns med på sidan 138. Missen berodde på ett inställt och ett försenat tåg. Så det fick bli Västtrafiks resegaranti - igen !! Sedan försörjningsjobbade jag i 1 och ½ dag innan jag med stort nöje var heltidsbarnbarnsvakt till de förtjusande tvillingflickorna i 4 dygn. Därefter jobbade jag i 3 dagar som avslutades med min pensionsavtackning. Nu har jag semester tills jag blir riktig pensionär i mars.

En dags förberedelse (som mest användes till att shoppa loss på stan för presentkort som jag fått av underbara kollegor) för att lördag och söndag 6-7 december stå utanför (alltså utomhus) Världskulturmuseet där The Market hade sin EkoReko-marknad. Vad man kan göra av lite restgarner och upprepade misslyckade halvfärdiga stickningar var mitt tema.

Måndagen den 8 började mina 8 dagar på Lisebergs Design & Konsthantverksmarknad.

Och nu är det slut. Jag har sovit och träffat barnbarn och levererat beställningar och köpt julklappar de tre dagar som gått sedan jag slutade på Liseberg. I morgon ska jag julstäda och sedan ska jag ha en ledig helg.

Allt går igen

2008-12-03T22:15:00.004+01:00

Eller som det heter nu för tiden - retro. På 70-talet när mina barn var små stickade jag massor med barnkläder. Både till mina egna förtjusande barn och till andras ungar och till försäljning och till stickbeskrivningar. Dessutom gjorde jag massor av skisser på idéer som aldrig blev mer än så. Detta är en sådan skiss och tanken var nog att jag och min dotter skulle bli så fina men det blev vi aldrig. Däremot har jag lagt ut skissen på min hemsida och genom den fick jag en beställning på en barnklänning. Så här blev klänning stickad i ett mjukt blandbomullsgarn. Just denna kvalitet rekomenderas av mitt ena tvilligbarnbarn på 2½ för det är mycket skönare på kroppen än en klänning i ren bomull som fakiskt blir lite hård.

Föresten så har jag under året stickat ett antal vuxenklänningar i bommul som i grundmodell är rätt lika mammans klänning - utom att puffärm inte känns roligt längre. Jag har bloggat om några av dessa i augusti.

Förresten igen så ska jag under våren lägga ut en hel drös av mina skisser på 70-talsbarnkläder på hemsidan. Det blir många roliga modeller att inspireras av och som man kan sticka eller sy.

I morgon slutar jag mitt försörjningsjobb och blir åter konstnär på heltid - underbart.

Änligen har Andrea fått spela huvudrollen

2008-11-24T20:10:00.007+01:00

Andrea är typiskt den där personen som man väljer sist i brännboll (och alla andra lekar). Hon är den som sitter panelhöna på skoldanserna (och alla andra danser). Men hon är lite tuff också och bjuder friskt upp när det är damernas. Även om hon inte har så mycket för det. Hon är lite klumpig och snubblar och ramlar ofta och råkar ut för andra olyckor, som gör att hon måste uppsöka akuten för både det ena och det andra. Två bilar har hon totaltkvaddat och hennes cykel får punktering stup i kvarten. Men trots allt så har hon ett glatt humör och hon håller på att växa upp från den fula ankungen till en blommig någonting.

Jag måste erkänna att jag har haft med Andrea till ett par utställningar men i sista stund valt att inte hänga upp henne och hon har fått åka med hem igen.

Det här är Andreas kit av mössa, hals- puls- och benvärmare. Typiskt henne i olika färger. Och vad mera är - typiskt Andrea att när hon väl får vara med på bild så klantar hon till det så att pulsvärmarna hamnar på fötterna och benvärmarna på händerna. Fattar du att jag tänker mig för innan Andrea får spela huvudrollen.

Men så i alla fall under årets vecka på Jul i Nordstan så fick Andrea vara den som lyste och den som det var ljus på. Nu ska hon gå på Rondo och dansa och tror att hon kommer att bli uppbjuden.

PS - lite typiskt så har Andrea glömt sina pulsvärmare :-)

Elvira och Elvin

2008-11-14T21:59:00.007+01:00

Elvira trivs i sin fina ruana med tillhörande pannband, hals- puls- och benvärmare. En ruana är en poncho som är öppen fram.

Det är bara det att Elviras pojkvän Elvin är lika förtjust i ruanan och använder det flitigt.

Han tyckar att det är så snyggt till jeans och linjumper. Elvin har också lagt beslag på hals- puls- och benvärmare som han anser är tuffa och manliga.

Då stickade faktiskt Elvira nya bara till sig. Dessa får hon i alla fall ha ifred för Elvin för de är för tjejiga för hans smak.

Ruanan slåss de om. Det gäller att komma först till badrummet och att först bli klar med frukosten. Ett annat tips är förstås att använda den varannan dag. Tänk på det.

Det är långt till jul...

2008-11-12T22:56:00.003+01:00

...men det går fort. Och mycket ska göras och hinnas med, eller hur? Jag vet i alla fall vad jag ska göra och du får gärna besöka mig på de olika julmarknader som jag deltar i.

Mulle och Milla

2008-11-11T22:17:00.004+01:00

Det här är historien om två kusiner som trivs med varandra och med sin nuvarande ägare brorsdotter M. M är en frusen nybliven naturvetenskaplig doktorand (GRATTIS) som sitter mycket vid sin dator och skriver. Och fryser om händer och handleder. Eller rättare sagt som frös om händerna. M:s snälla farmor gav nämligen dessa två handledsvärmare till M i mârtenspresent genom att beställa dem av mig. M fick vara med och önska färg. Något lite åt naturfärger som i skogen var första önskemålet. Ja, vad är det om inte Mulle. Och grått, svart och vitt om inte det är för tråkigt var nästa förslag. Det fick bli Milla, en fräsig kusin som inte på minsta sätt är tråkig men som hellre fönstershoppar på stan än tar långa skogspromenader.

Kul ihop kan man ha i alla fall tycker Mulle och Milla.

PS. Mârten är dialekt och betyder höstmarknad i Arvika. Då ska snälla far- och mormödrar och -fäder ge sina barnbarn en present. (Eller pengar till tivolit). Så det så.

Josefina har fått en syster

2008-11-04T08:39:00.009+01:00

Josefina har allt. Josefina är van att få allt som hon pekar på. Josefina är rik, vacker och självsäker. När hon såg den här designade, stickade, V-ringade kappan med blommönster längs framkanten vill hon ha den. Och nu är förstås kappan hennes.

Josefina gillade att kappan såg så enkel ut framifrån men att den var så vacker bakifrån med stort blommotiv på ryggen. Josefina är van vid att folk vänder sig om efter henne. Och hon gillar när hon hör ett "ohhhh" bakom sig.

Hon gillar också alla tillbehör med stickade blommor på som hör till kappan - pannband, halsduk, halsband, armbandoch vristband.

Josefina är dssutom väldigt förtjust i den korta, stickade, randiga klänningen i samma färger som kappan. Hon använder den förstås tillsammans med kappan, men också bara som den är med de blommiga tillbehören.

Eller med ett randigt kit av pannband och torgvantar.

Den här bilden visar hela Josefinas kombination.

Josefina har fått en chock som har skakat om hennes tillvaro. Hon har precis upptäckt att hon har en nästan jämnårig syster som hon inte vetat om. Lustigt nog heter hon också Josefina och har växt upp med sin mamma i en helt annat stadsdel. Josefinas syster Josefina har jobbat hårt och sparat länge för att kunna köpa sin kappa. Hon har inte råd med några tillbehör, men är överlycklig för kappan med lika fina blommor på ryggen.

Fast lite enklare är denna kappa utan blomranka på framkanten. Det är trots allt skillnad på folk och folk.