Mera blommor i långa rader

Man skulle kunna tro att jag gillar blommor och det kanske jag gör. Det är klart att det är fint med blommor, men jag upplever mig mer som en randig person. Randig och tuff - du vet! Men när jag nu håller på att presentera det jag stickat de sista åren, så märker jag att det blivit en hel del blommor. I vilket fall så är det väldigt kul att sticka blommor. Jag ritar först ett mönster, som jag översätter i ett typ broderiprogram så att skissen blir ett korsstygnsmönster som jag färglägger och får såna där knepiga streck och filurer i varje ruta. Sen är det bara att följa mönstret. Väldigt pilligt kan det bli och detta mönster var det pilligaste jag gjort. För att krångla till det hela gjorde jag fyra ränder (tufft) med blommor - i olika färgställningar. Så här.

Detta är bakstycket - som du ser på bilden här nere så är det bara en rad på framstycket. Det blev för pilligt även för mig, tålamodets mästare.

Ponchon har blivit Susanna. Susanna är en lugn och sansad person som inte har behov av att framhäva sig själv. Hon vet att hon är vacker men hon vet också att hon är ömtålig i sin vita poncho-outfit. Hon skulle aldrig ens drömma om att börja klättra upp i det gamla äppelträdet. Som ser så klättervänligt ut.

Hon skulle inte heller komma på tanken att kolla om det var ett sockerdricksträd.

Möjligen skulle hon kunna sätta sig på en filt, försiktigt luta ryggen mot stammen och läsa en "god roman". Lugn och sansad som sagt. :-)

Här ser du Susannas olika delar. En mössa i champinjonmodell, en halskrage, torgvantar med ränder och benvärmare med ränder nere vid foten. Visst är Susanna vacker?