Barbro - mössa, halsduk, tumvantar och benvärmare i tunt ullgarn av olika kvaliteter i flera lilaröda nyanser oregelbundet randat med dubbelt garn för att få fler skiftningar och mjukare övergångar. Någon färg kan säkert också vara ett syntetgarn för att få rätt färg. Så jobbar jag fortfarande. Rätt färg är viktigt för mig.
Ofta, ofta återkommer jag till denna färgskala som är inspirerad av regnbågen och färgcirkeln. Bea är varken först eller sist. Bea är stickad i helt i mohairgarn som ju var inne på den tiden. Bea är också stickad helt av restgarner från andra modeller så det är helt utifrån garnmängd som randbredderna har blivit så olika. Visst kan slumpen skapa fin design. 
Berit är stickad helt i ull. Väldigt enkel 1 rät, 1 avig men lite fin i färg. Rejäl varm mössa som går att dra ner ordentligt över öronen och benvärmare som tar upp färgerna från mössan men som inte har samma randning. Berit är också en randig kofta med detaljer i resårstickning men som inte finns på bild.
När det är jätte-jättekallt så kommer Bodil som en räddning. Hon är en "rånarluva" som säkert ingen rånare vill använda eftersom hon är lätt att känna igen och lätt att komma ihåg. Till luvan hör pulsvärmare (fast det begreppet fanns inte på 70-talet då sa man muddar) och korta benvärmare. Bodil är stickat med dubbelt garn 1 tr mohair och 1 tr ullgarn. Detta är nostalgi för mig samtidigt som jag inte kan fatta att det var så länge sen. Jag kommer precis ihåg. Det var såå fräckt och originellt att vända benvärmarna med det röda neråt och pulsvärmarna med det röda uppåt. Cool - men det fanns ju inte heller - det var vad jag var. :-)
Så har vi hamnat i modern tid - 2007 stickade jag vantarna Camilla med tillhörande basker därför att jag hade ett orange garn som legat länge och väntat på att bli något. Just då kändes orange väldigt nytt och fräscht.I morgon fortsätter mössparaden och då blir det design från olika år under 2000-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar