Alla gillar Märta

Jag har tidigare berättat om Märta som i en beställning blev Svarta Märta och som ser ut så här.


Jag måste få säga att jag blev väldigt nöjd och på stående fot beslöt mig för att använda idéen till en Svarta Märta mössa och lagom till julmarknaderna blev det äntligen av.



Det blev också ett par Svarta Märta torgvantar. Alla tyckte så mycket om Märta och många provade. Och några köpte först gick vantarna och lite senare blev också mössan såld.



Nu blir det inte mer någon Svarta Märta men jag vet att hon är så nöjd på alla tre platser där hon finns idag. Och där hon sprider glädje omkring sig för alla gillar Märta.

Ha det så bra och GOTT NYTT ÅR Märta och alla andra.

Alice kommer att hamna i det blå

Det här är Alice. Alice lyckas inte med något i livet - hon är den som alltid råkar ut och som inte klarar några uppgifter och som jämt gör fel och säger fel och till och med tänker fel. Det slutar med katastrof.


Så här såg Alice ut från början (även om färgerna på detta foto inte stämmer riktigt). Tanken var att hon skulle vara lång och vid men passa en vanlig människa. Hon blev jättelång och jättevid och passar inte någon. :-(

Alice genomgick en skönhetsoperation. Den prickiga kanten nertill togs bort och hon fick omlottknäppning. Det blev förstås fel och Alice kunde fortfarande inte passa till någon nu levande.

I stället försökte hon dölja de värsta skavankerna med en jättestor fuskpolo, jättelånga benvärmare och små söta korta pulsvärmare.

Det ser rätt så skapligt ut på bild tycker både Alice och jag men...

... det ser fortfarande inte snyggt ut och duger inte i min kollektion. Du får inte vara med Alice. Du går inte vidare. Alice ska nystas upp och kommer att hamna i den blå garnkorgen.

Tack för alla försök Alice. Vi har i alla fall kämpat.

Randig stickad ylledress värmer frusen Monika

Det kan aldrig bli för varmt för Monika. Hon skulle ju egentligen inte bo här utan på varmare breddgrader. Hon åker också söderut så ofta hon har råd. Då har hon gärna den här dressen på sig under resan. Med ett underställ i ull så klarar hon även att vistas här. Och under julen vill hon gärna vara hemma och mysa med tända ljus och brasa.


Dressen består av två delar - en hängslklänning och en jacka. Jackan är stickad med flätor i två färger och ränder emellan. Den är finurlig i modellen med en hög polokrage som kan knäppas ihop eller knäppas upp. Jackan har också torgvantar som är faststickade i ärmen så de går inte att tappa bort. Det är annars ett av Monikas problem - hon är slarvig eller snarare okoncentrerad och glömmer lätt var hon lägger saker - nyklar, telfoner och vantar.

Klänningen har en långrandig kjol och ett tvärrandigt liv. Hela dressen är stickad i ull i olika blå, lila och vinröda nyanser.

Med ett tufft pannband och rejäla men roliga stövlar så värmer dressen till och med frusna Monika.

Blenda har rustat för vinter

Bästa årstiden tycker Blenda att vintern är och vintersport är Blendas stora intresse. Skidor på alla längder och höjder åker hon så ofta det går. Och skridskor har hon både konståknings och långfärds och de används. Eftersom hon håller på med så mycket olika så är hon inte riktigt bra på något. Men en glad amatör det är Blenda det. Hon gillar hockey och bandy på TV också och hejar förstås på Färjestad.

När hon inte sportar är hon så här fin i en fantastisk blå smårutig poncho med stickade bandfransar. Ponchon är ljus fram och mörk bak.

När vintern slår till så har Blenda ett kit som håller värmen - en kapuschongmössa, en lång smal halsduk som kan viras många varv, armbågslång torgvantar och vida benvärmare. Alla delar har en ljus och en mörk sida.

I Göteborg finns det ingen snö just nu så Blenda planerar att åka norrut där det finns mycket snö och många tillfällen att sporta.

Välkommen julefrid

Nu är äntligen alla julmarknader som jag deltagit i slut och jag kan börja tänka på julen :-). Min härliga jul som om allt går enligt planerna ska firas i Värmland med familjen.
För min del började julmarknaden den 13 november då jag började hänga min installation på scenen i Nordstan i Göteborg. En kanonbra plats där jag syntes bra. Jag var där i 10 dagar utan uppehåll och upplevde både Idols loserturné och Luciapresentation på scenen på andra sidan scenhuset som är min bakgrundsvägg.

Dagarna i Nordstan började och slutade med att hänga upp och plocka ner alla grejor - varje dag. Lite varation på scenen blev det olika dagar. Och dockan fick olika klänningar tills hon sista lördagen drös i golvet och gick sönder. Förlåt det var verkligen inte meningen och jag blev hemskt ledsen.
Efter Nordstan var jag i Rydal och hämtade alla mina kvarvarande grejor från Butiken i Fabriken som ska läggas ner. Och missade releasen av boken 247 svenska konsthantverkare - jag finns med på sidan 138. Missen berodde på ett inställt och ett försenat tåg. Så det fick bli Västtrafiks resegaranti - igen !! Sedan försörjningsjobbade jag i 1 och ½ dag innan jag med stort nöje var heltidsbarnbarnsvakt till de förtjusande tvillingflickorna i 4 dygn. Därefter jobbade jag i 3 dagar som avslutades med min pensionsavtackning. Nu har jag semester tills jag blir riktig pensionär i mars.

En dags förberedelse (som mest användes till att shoppa loss på stan för presentkort som jag fått av underbara kollegor) för att lördag och söndag 6-7 december stå utanför (alltså utomhus) Världskulturmuseet där The Market hade sin EkoReko-marknad. Vad man kan göra av lite restgarner och upprepade misslyckade halvfärdiga stickningar var mitt tema.

Måndagen den 8 började mina 8 dagar på Lisebergs Design & Konsthantverksmarknad.

Och nu är det slut. Jag har sovit och träffat barnbarn och levererat beställningar och köpt julklappar de tre dagar som gått sedan jag slutade på Liseberg. I morgon ska jag julstäda och sedan ska jag ha en ledig helg.

Allt går igen

Eller som det heter nu för tiden - retro. På 70-talet när mina barn var små stickade jag massor med barnkläder. Både till mina egna förtjusande barn och till andras ungar och till försäljning och till stickbeskrivningar. Dessutom gjorde jag massor av skisser på idéer som aldrig blev mer än så. Detta är en sådan skiss och tanken var nog att jag och min dotter skulle bli så fina men det blev vi aldrig. Däremot har jag lagt ut skissen på min hemsida och genom den fick jag en beställning på en barnklänning. Så här blev klänning stickad i ett mjukt blandbomullsgarn. Just denna kvalitet rekomenderas av mitt ena tvilligbarnbarn på 2½ för det är mycket skönare på kroppen än en klänning i ren bomull som fakiskt blir lite hård.

Föresten så har jag under året stickat ett antal vuxenklänningar i bommul som i grundmodell är rätt lika mammans klänning - utom att puffärm inte känns roligt längre. Jag har bloggat om några av dessa i augusti.

Förresten igen så ska jag under våren lägga ut en hel drös av mina skisser på 70-talsbarnkläder på hemsidan. Det blir många roliga modeller att inspireras av och som man kan sticka eller sy.

I morgon slutar jag mitt försörjningsjobb och blir åter konstnär på heltid - underbart.

Änligen har Andrea fått spela huvudrollen

Andrea är typiskt den där personen som man väljer sist i brännboll (och alla andra lekar). Hon är den som sitter panelhöna på skoldanserna (och alla andra danser). Men hon är lite tuff också och bjuder friskt upp när det är damernas. Även om hon inte har så mycket för det. Hon är lite klumpig och snubblar och ramlar ofta och råkar ut för andra olyckor, som gör att hon måste uppsöka akuten för både det ena och det andra. Två bilar har hon totaltkvaddat och hennes cykel får punktering stup i kvarten. Men trots allt så har hon ett glatt humör och hon håller på att växa upp från den fula ankungen till en blommig någonting.

Jag måste erkänna att jag har haft med Andrea till ett par utställningar men i sista stund valt att inte hänga upp henne och hon har fått åka med hem igen.

Det här är Andreas kit av mössa, hals- puls- och benvärmare. Typiskt henne i olika färger. Och vad mera är - typiskt Andrea att när hon väl får vara med på bild så klantar hon till det så att pulsvärmarna hamnar på fötterna och benvärmarna på händerna. Fattar du att jag tänker mig för innan Andrea får spela huvudrollen.

Men så i alla fall under årets vecka på Jul i Nordstan så fick Andrea vara den som lyste och den som det var ljus på. Nu ska hon gå på Rondo och dansa och tror att hon kommer att bli uppbjuden.

PS - lite typiskt så har Andrea glömt sina pulsvärmare :-)

Elvira och Elvin

Elvira trivs i sin fina ruana med tillhörande pannband, hals- puls- och benvärmare. En ruana är en poncho som är öppen fram.

Det är bara det att Elviras pojkvän Elvin är lika förtjust i ruanan och använder det flitigt.

Han tyckar att det är så snyggt till jeans och linjumper. Elvin har också lagt beslag på hals- puls- och benvärmare som han anser är tuffa och manliga.

Då stickade faktiskt Elvira nya bara till sig. Dessa får hon i alla fall ha ifred för Elvin för de är för tjejiga för hans smak.

Ruanan slåss de om. Det gäller att komma först till badrummet och att först bli klar med frukosten. Ett annat tips är förstås att använda den varannan dag. Tänk på det.

Det är långt till jul...

...men det går fort. Och mycket ska göras och hinnas med, eller hur? Jag vet i alla fall vad jag ska göra och du får gärna besöka mig på de olika julmarknader som jag deltar i.

Mulle och Milla

Det här är historien om två kusiner som trivs med varandra och med sin nuvarande ägare brorsdotter M. M är en frusen nybliven naturvetenskaplig doktorand (GRATTIS) som sitter mycket vid sin dator och skriver. Och fryser om händer och handleder. Eller rättare sagt som frös om händerna. M:s snälla farmor gav nämligen dessa två handledsvärmare till M i mârtenspresent genom att beställa dem av mig. M fick vara med och önska färg. Något lite åt naturfärger som i skogen var första önskemålet. Ja, vad är det om inte Mulle. Och grått, svart och vitt om inte det är för tråkigt var nästa förslag. Det fick bli Milla, en fräsig kusin som inte på minsta sätt är tråkig men som hellre fönstershoppar på stan än tar långa skogspromenader.

Kul ihop kan man ha i alla fall tycker Mulle och Milla.

PS. Mârten är dialekt och betyder höstmarknad i Arvika. Då ska snälla far- och mormödrar och -fäder ge sina barnbarn en present. (Eller pengar till tivolit). Så det så.

Josefina har fått en syster

Josefina har allt. Josefina är van att få allt som hon pekar på. Josefina är rik, vacker och självsäker. När hon såg den här designade, stickade, V-ringade kappan med blommönster längs framkanten vill hon ha den. Och nu är förstås kappan hennes.

Josefina gillade att kappan såg så enkel ut framifrån men att den var så vacker bakifrån med stort blommotiv på ryggen. Josefina är van vid att folk vänder sig om efter henne. Och hon gillar när hon hör ett "ohhhh" bakom sig.

Hon gillar också alla tillbehör med stickade blommor på som hör till kappan - pannband, halsduk, halsband, armbandoch vristband.

Josefina är dssutom väldigt förtjust i den korta, stickade, randiga klänningen i samma färger som kappan. Hon använder den förstås tillsammans med kappan, men också bara som den är med de blommiga tillbehören.

Eller med ett randigt kit av pannband och torgvantar.

Den här bilden visar hela Josefinas kombination.

Josefina har fått en chock som har skakat om hennes tillvaro. Hon har precis upptäckt att hon har en nästan jämnårig syster som hon inte vetat om. Lustigt nog heter hon också Josefina och har växt upp med sin mamma i en helt annat stadsdel. Josefinas syster Josefina har jobbat hårt och sparat länge för att kunna köpa sin kappa. Hon har inte råd med några tillbehör, men är överlycklig för kappan med lika fina blommor på ryggen.

Fast lite enklare är denna kappa utan blomranka på framkanten. Det är trots allt skillnad på folk och folk.

Spegel, spegel vem är Prick?

Jag stickar inte bara stora plagg eller kombinationer även om det är det jag gör mest. Jag stickar till exempel den alldeles ensamma halsduken Prick. Prick tycker att hon klarar sig jättebra i sin ensamhet. Hon behöver inte ha sällskap av tillhörande mössa, puls-och benvärmare för att synas och väcka uppmärksamhet. Hon behöver bara se sig i spegeln för att veta att hon duger precis som hon är. Hon speglar sig gärna och säger att hon är ett halsdukssmycke. Prick stickas en-, två- eller treradigt precis om pärlhalsband. Hon kan också bäras tätt i halsen

eller hänga i längre bågar. Prick stickas i ull och värma skönt trots många minusgrader.

Hon kan också stickas i glansigt silkegarn och bara vara en prydnad till en enkel klänning

Inte undra på att hon så ofta måste spegla sig med alla dessa variationer.