Trasmattströja i restgarner

Eija har jag kallat denna långa sköna tröja som är rätstickad i lila-vinrött-rött-rosa i flera olika garnkvaliteter i ull och akryl och angorina. Eija är stickad någon gång på 80-talet. Därav de markerade axlarna som är stickade för sig i ett glansigt garn och påsydda. En stor vid resårstickad polokrage i ill-ljusrosa som avslutning.

 

Jag skulle nog kunna tänka mig att ha den även idag.

 

Då och då var jag så duktig så att jag prov- och/eller dokumentstickade.

Nu stickar jag Wendela i rött

Jag har idag tagit fram garner för att sticka tröjan Wendela i rött.

 

 

Wendela finns redan i grönt. Hon var stickad med tanke på min gröna period och menigen var att jag skulle ha henne alldeles själv. Hon blev klar precis dagen innan jag skulle stå i Nordstan i somras och hon fick följa med dit av bara farten. Det är ju kul att visa upp sina allra nyaste och jag tycker att hon är fin. Dessutom var hon väldigt snygg till mina gröna byxor som då inte var helt färdigsydda.

 

Men efter två dagar "försvann" Wendela. Jag hann inte ens fotografera henne på skyltdockan. Det är så klart svårt att inte sälja visade plagg på en försäljningsmarknad så -hej då Wendela, du kommer att få det bra i ditt nya hem.

 

 

Kvar är Wendela mössa och Wendela halsduk.

 

 

 

Men nya röda Wendela blir snygg till mina nya rödroströda byxor som jag ska sy.

Stickad tröja från 1977

Eftersom jag nu ett tag varvar gammalt och nytt så är det denna gång gammalt som gäller. 35 år närmare bestämt. Men visst duger den än idag.

 

 

Ragnhild heter tröjan och hon är slätstickad med sprund i sidan och i halsen som knäpps med snoddar.  Hon har randiga ärmar och kapuschong och man kan välja att även sticka ett randigt ok. Tröjan har raka vida ärmar och stora fickor.

Välj svart eller vit bottenfärg eller nån helt annan. Här finns beskrivning.

 

Gula minnesbilder

Visst är gult en fin färg. Jag har haft gula perioder av och till genom åren. Första gången det slog till riktigt ordentligt var under min första graviditet vintern -67/68. I en annons fick jag se Brios nya förenklade barnvagn. Jag var såld!! Modellen var såå häftig och så fanns den i gult. Åtminstone i annonsen. Alla barnvagnsförsäljare förstod däremot inte vilken häftig vagn det var.
Men vad kan inte en gravid kvinna förmå sin man och den blivande barnafadern till?
Många barnvagnsaffärer blev det men till slut var den min.

 

 

Ett metallskelett på fyra hjul och en galonväska. Inte en fjädring men vad gjorde det. En tjock rosa madrass fick ersätta och babyn sov gott. Jag tror att det var enda året som just denna modell såldes. Kompisens vagn 10 månader senare hade ett betydligt stadigare underrede. Min gula vagn klarade i all fall mina två barn och ett kusinbarn däremellan. Jag matchade med gul hemsydd manchesterkappa med rött foder och till den hörde både kjol och långbyxor och en liten hätta. Snyggt!

 

 

10 år senare stickade jag i gult. En härligt randig tröja i dubbelt bomullsgarn med V-ringning och fickor. Den tröjan heter Ingela. Den knallgula koftan -gult är som alla färger många nyanser- är också stickad i dubbelt garn. Hon heter Ingegerd. Båda var publicerade i Femina i slutet av 70-talet.

 

Eller också stickar man Ingegerd i ett tjockt garn. Beskrivning finns på min hemsida.

 

 

Ytterligare en så där 10-15 år senare var det åter dags för en gul period i form av ponchon Erika med basker halsdukar puls- och benvärmare.

 

Så nu när jag äntligen fixat till min gröna period så kanske det är dags att gå över till gult. Snyggt och inne i höst.

Stickade kläder från 70-talet

Som jag lovat i ett tidigare inlägg så ska jag blanda nytt från sommarkollektionen med gamla godingar som fortfarande håller. Den här gången tre jumper-tröjor i bomull som är användbara året om. Modellerna har varit publicerade i Femina 1979.

 

Rött, blått eller vitt - det är bara att välja vad man tycker om. De är stickade, som sagt, på sjuttitalet med de garner som fanns då. Men jag tror nog att man ska kunna få tag i nåt garn idag som går att använda. Här finns i alla fall beskrivningar till två av dem. Isabella den röda är mosstickad i dubbelt garn och Inez den blå är rätstickad.

 

 

 

I samma serie finns också Isadora. Just då var det så himla modernt och inne med kläder i skurtrastyg eller tyg som liknade skurtrasor. Så som skurtrasor såg ut då och som man faktiskt våttorkade golven med. Jag hakade på den trenden på mitt vis med Isadora, rätstickad med en tråd vitt och en tråd oblekt och ihopvirkad med avvikande färg.

 

 

Om jag får säga det själv så är det tre snygga tröjor fullt användbara idag. Eller är jag bara gammalmodig?



Hilda och Hulda

Då - på 70-talet och 80-talet gjorde jag stickbeskrivningar till veckotidningar. Det var innan de blev månadsmagasin. En del modeller håller än - eller om det är igen. Nu är det inne med mohair och det är inte så himla dumt varmt och ändå skönt att ha på sommarkvällar. De som kommer.
Vill du sticka en Hilda eller en Hulda så får du här en beskrivning. Den är från 1983 så samma garn finns antagligen inte i dag, men det går nog att få tag i ett garn som passar till stickor nr 6

Hilda och Hulda var införda i Femina 1983. Och då var det faktiskt i ett månadsmagasin.

Hundra stickade tröjor

Jag har samlat alla mina stickade tröjor i ett dokument. Mina tröjor är en tröja och inte en kofta som är delad fram med knappar eller annan lösning för att stänga. En tröja är inte heller en jumper som är tunn. När jag samlade ihop bevarade och ihågkomna bilder, skisser, teckningar, tankar och idéer på mina stickade designade tröjor från 60-talet och framåt så blev det så där 100 stycken. Inte så dåligt.

Några finns på bild och några finns bara kvar på mina teckningar och några blev bara en skiss och en tanke.

Några är gamla och några är alldeles nya.

Nu har jag stickat till min man

Äntligen - kan min lilla gulliga man utropa. Nu har han fått sin tröja i älsklingsfärg med en bild som betyder mycket för honom. Han har väntat länge ska jag säga. Vi har varit gifta i 25 år!

Den spännande historien om min SR-tröja

Annonsbilden från H&M talar om att den 20 februari kommer kläder i design Sonia Rykiel att börja säljas. Sonia Rykiel som är min idol och inspiration. Gissa om jag ska stå och hänga på låset för en sån tröja vill jag ha. Jag bara måste. Den är bara så läcker. Dessutom kommer det att finnas läckra barnkläder. Jag ska köpa det till mina barnbarn.


Vad hände då den 20 februari i år. Jo det här. Det snöade - det snöade och var snöstorm och det snöade lite till. Dessutom gick det inga tåg in till stan. Jag var insnöad och kunde inte komma någonstans. Först på måndag förmiddag var jag på H&M och det som då fanns kvar var tre par strumpor för barn och någon klänning som var för liten till och med för skyltdockan. Och armband. Hur besviken som helst köpte jag några armband och två par strumpor till barnbarnen.
För att ändå muntra upp mig bestämde jag mig för att sticka en tröja själv med nästan samma färger. Så här blev den. Om någon vecka ska jag lägga ut beskrivningen på min hemsida.
Rätt så nöjd var jag men ......



I slutet av mars fyller jag år. Barnbarnen och jag bakar chokladtårta för nu ska vi fira. När jag öppnar paketet från min dotter så börjar jag nästan gråta. Denna underbara kvinna har blockat och traderat och hittat en äkta riktig Sonia Rykiel-tröja som hon köpt åt mig. Kan det bli bättre.
Detta är min alldeles egen. Visst är den snygg!!! Snyggare!



Och så levde jag lycklig i alla mina dagar. Snipp, snapp, snut så var denna saga slut.

PS. Barnbarn tycker strumporna är jättesköna.

Visst stickade jag på 80-talet

Under jobbet med min mössparad så la jag märke till att det nästan inte var någon mössa från 80-talet. Det fick mig förstås att undra eftersom jag alltid stickar :-o

Jag fick bläddra i mina gamla skiss- och beskrivningsböcker och jo då - jag stickade. Till exempel Nikolina som jag visar här på en färsk bild. Då på 80-talet hade Nikolina förstås axelvaddar - nu är det dags att sätta i dem igen. :-)) Tänk så det kan bli!!

Den 11 september (av alla datum i världen) 1984 började jag sticka Nikolina efter denna vackert åldrade skiss.

Det roliga med Nikolina är att hon är prickig men har randiga ärmar

Och att hon är stickad i ullgarn med prickar och ränder i bomullsgarn. Jag gjorde flera tröjor vid den tiden där jag blandade ull och bomull eller lin på flera olika sätt. Det blev väldigt bra och det kanske är en idé att ta upp igen.

Är du beredd Karlstad?

För här kommer ett gäng häftiga tröjor som ska vara med på utställningen "Tröjor utan tvång" hos Konsthantverkarna i Karlstad.
Detta är Nora och hon är en riktig spelevink. Gillar att skämta, spela spratt och hitta på bus. Hon tar livet med en klackspark och verkar inte bekymra sig om något. Stor och glad och varmhjärtat är hon och har lätt för att trösta och muntra upp sina vänner.

Noras bästa kompis är Naima som aldrig kan bestämma sig för vad hon vill. Ska hon vara prickig? Eller vill hon hellre vara randig? Eller kanske vill hon allra mest vara rutig? Inte heller kan hon besluta sig vilken färg hon tycker bäst om efter blått. Naima vet faktiskt helt säkert att blått är den finaste färgen. Men tror du att hon skulle kunna bestämma sig för att vara enfärgad?

Naima kusin Sally däremot är enfärgad. Hon är inte med i Karlstad - bara på bild. Sally förändrar sig på många sätt. Hennes krage är lös så att hon kan vara rundringad. Sprunden i sidorna kan vara öppna och då blir Sally en lång skön tunika kombineras med långbyxor eller långkjol. Sprunden kan knäppas och då blir Sally en elegant klänning gärna med ett häftigt läderskärp på höften.

Jag har tidigare berättat om Monika men nu är det bara halva Monika som deltar i utställningen. Klänningen får stanna hemma medan tröjan är ute på vift. De har aldrig varit åtskilda åt tidigare så separationsångesten har varit stor. Men man kan inte hänga upp sig på någon annan utan måste lära sig att klara sig själv. Det är nyttigt för Monika.

Andrea får en chans till

På lördag är det vernissage på en tröjutställning hos Konsthantverkarna i Karlstad. Jag antar att det blir tröjor av alla möjliga sorter. 20 utställare visar upp till 5 tröjor var. Jag kommer att åka dit i nästa vecka så det kommer antagligen bilder så småningom om jag nu kommer ihåg att ladda kameran och inte tappar den i golvet fler gånger för det tål den nog inte. :-).


Jag har (förstås) skickat in 5 tröjor fast jag bara hade tänkt skicka 3. Jag håller på att lära mig att begränsa mig även om jag är svårlärd. Ja, tröjor och tröjor förresten. Jag har skickat två bautastora bussaronger som ändå sitter så snyggt på smala och normala personer men som också kan användas av tjockisar.

Det här är Alexandra. Hon är en ny bekantskap för er och nästan för mig också. Alexandra är nämligen en plugghäst!! I alla fall så gillar hon att läsa kurser på universitet och högskolor. Någon examen har hon inte tagit än fast hon nu varit i Borås i två år och pluggat på högskolan där och innan dess studerat här i Göteborg. Sitt allra första framträdande gjorde hon på en doktorspromovering (heter det så?) för några år sen och hon tror nog att hon också ska få en doktorshatt någon gång. Jag misstänker starkt att hon sökt flera kurser på universitetet i Karlstad och att det var därför som hon tjatade så att få komma med.

Andrea som faktiskt gjorde succe på julmarknaden i Nordstan får en chans till att riktigt visa vad hon går för. Hon har haft vinterkräksjukan under helgerna men börjar nu att komma iform igen.

Fortsättning följer - det var ytterligare tre tröjor som åkte till Karlstad.

Så här snygga är de på.