Färgstarka gråa pulsvärmare

Just nu ställer jag ut hos Konsthantverkarna i Karlstad med temat "Gråa Greta".
Allt som är med har grått som bottenfärg men det är som det brukar med mig väldigt färgstarkt ändå.

Mitt i rummet står bordet med pulsvärmare och torgvantar plus några mössor och halsvärmare.

Malena har lånat Antonias benvärmare

Bättre sent än aldrig? Jag vet inte om det stämmer, men jag vet med säkerhet att jag hur länge som helst har velat sticka en vit cape med helt framstycke och polokrage. Och nu i sommar har det blivit av. Nu i sommar har Malena växt fram. Hon är naturvit stickad i olika fält som är ihopstickade med kritvitt. Den enda dekoration är den glesa randen av gräddvita moucher mitt i det kritvita.




Visst är hon fin. Det tycker jag fast jag inte kan ha vitt eftersom jag då alltid får fläckar på mig bara jag rör mig från ett rum till ett annat. Jag är också så blek att det inte är riktigt snyggt på mig. Det blir därför en liten utmaning att sticka helt i vitt.

Den vanliga kringutrustningen som precis som vanligt består av mössa, halsvärmare, torgvantar och benvärmare ser idag ut så här. Det fick bli en lös polokrage. Det hade jag inte tänkt från början, men det känns nu mer praktiskt och det blev väldigt snyggt.

Malena har resårstickade över-knälånga benvärmare med en rad moucher längst ner. De är bara inte klara än. Och som mitt stickschema ser ut idag så står det skrivet när de kan bli klara. 33 cm är stickad på den första. Jag är också inne i min stora stor- och finstädning av alla skåp och skrymslen i huset. En uppgift som jag går in för med liv och lust någon timme varje dag. Det blir så fint, men det är många skrymslen. I morgon blir det tvättskåpet samtidigt som jag ska färga ett par beigevita jeans mörkröda. Jag hoppas också hinna med att färga gardiner gröna. I finstädning ingår att byta textilier och annat. Huset är ju nymålat och fint på utsidan.

Och så vill jag väldigt gärna börja beta av min sylista.

Blir Alexandras senaste den sista?

Det var en gång för rätt länge sen som jag fick idén till Alexandra och som jag också stickade bussarongen Alexandra. Hon finns på bild längre ner. Alla tycker hon är jättefin men hon är jäkligt svårsåld måste jag säga. Men jag säljer hennes tillbehör. Så inför utställningen i Ystad har jag fått ge Alexandra en ny uppsättning igen detta är nummer tre.




Det vill säga - de häftiga benvärmarna är de samma men allt de andra är nytt. Till och med torgvantarna fast de är lika som i set nummer två.

Detta är originalet. Så här såg Alexandra ut från början och så här var det tänkt.




När ettan tagit slut så ville jag göra något helt annorlunda och då blev det så här med en galen mössa och lugna snälla vantar.

Jag gillar Alexandra så hon får hänga med ett tag till och behövs det så blir det ett fjärde kit.

För övrigt har jag städat hela förmiddagen och ägnat eftermiddagen åt min aldrig sinande dokumentation. Sommarens stickskörd ska in i InDesign med bilder, text, beskrivningar, mönster, skisser och färgprov. Och nu i kväll har jag samtidigt som jag lyssnade på TV-debatten, stickat några varv på tröjan min lilla gulliga man har väntat på i tre år.

Prickig poncho, barnbarn och tandläkare

I går hade jag lovat vara barnbarnvakt. Redan klockan 8 skulle jag vara på plats för att leka och spela spel med halsflussjuk men penicillinpigg fyraåring. Vi hade en jätte fin dag för fyraåringen och jag har sedan ute och köpte choklad, åkte spårvagn, plingade så att spårvagnen stannade, träffade kusin som skulle ut och resa, lekte på en för fyraåringen ny lekplats, åt en sen lunch på mammans kusins nya restaurang - tillsammans med mamman.

På kvällen skulle mamman och pappan bort så då barbarnvaktade jag fyraåringen och hennes friska syster. Jättesnällt gick de och lade sig i rätt tid. De kan nämligen klockan. Medan trött mormor slötittade på TV och kollade upp sin todo-lista somnade barnen.

När mamman kom hem och tittade till sina sovande fyraåringar hittade hon stora hårtofsar vid sängarna. Innan de så sött somnade hade klippt sig i håret. Nästa måndag ska jag vara barnbarnvakt igen!!

Det kanske är bäst att jag ägnar mig påt det jag kan. Jag kan sticka. I påskas när jag satt på designmarknad i Nordstan och pratade min systerdotter så fick jag denna fantastiska idé. Jag ska sticka en prickig poncho. Och så blev det Tindra i brunt garn som inte räckte till hela ponchon utan jag fick hitta på att göra ett ok i beige med mindre prickar. Väldigt lyckat tycker jag själv som har svårt för både brunt och beige och därför måste utmana mig med just det. Prickar i 27 olika färger gjorde det möjligt.

Jag hade också turen att hitta ett mjukt brunt garn i nästan samma nyans så att Tindra kunde få ett kit bestående av basker, krage, torgvantar och vristsmycke.

Tindra är med på utställningen i Ystad.

Idag kom jag på att jag glömt barnbarnets namnsdag.

Och så har min tandläkare påbörjat ett stort arbete som innefattar tre av mina tänder.

Ursula blir komplett.

Jag har redan berätta om Ursula som nu är glad att hon fått hela sitt kit bestående av mössa, halsvärmare, torgvantar och vristvärmare.
Det är delresultatet av veckans evinnerliga fästa trådar och montera.

I morgon ska vi packa och tidigt på fredag morgon ska vi åka tåg Ursula, hennes 11 kompisar och jag. På lördag är det vernissage och alla är välkomna.

Jag har köpt en orange basker

Nej, jag har inte gjort det - men så sa min kära syster och beställde glatt och impulsivt hals- puls och benvärmare till sin basker. Jag hade då gjort min kollektion nya halsvärmare, som jag redan berättat om. Min kära syster blev så förtjust i halsvärmare Tess Orange att hon la beslag på den och ville ha långa torgvantar och knälånga benvärmare som passade till. Tess hals är rätstickad i tjockt och så hög att den går att dra upp över huvudet. Dubbelvikt ligger den snyggt och ledigt runt halsen.

Tess Vantar och Ben fick bli smalrandiga och resårstickade i tunnare garn men i samma färgställning. I morgon åker jag till Värmland och levererar dem till min kära syster.

Med på resan följer dotter och dotterdöttrar. Varierad matsäck och flera nya och "nya", hemliga sysselsättningsattiraljer är nedpackade för att två 3½-åringar ska klara av den fyra timmar långa resan med ett tågbyte. Kul ska det bli i alla fall. Och i Värmland väntar mormorsmor med broccolipaj och "leta paket med lappar".

Förresten här är de andra Tess - Tess Röd och Tess Blå - alla stickade i tjockt garn av olika kvaliteter och märken. Jag hade nämligen en hel hylla tjockt garn som nu är nästan tom.

Hur gör man en snygg brun vante?

För några år sedan skulle jag göra 20 pulsvärmare och vantar. Eftersom jag har så himla svårt för att sticka 20 likadana - det är näst intill omöjligt så valde jag att göra 10 pulsvärmare och 10 torgvantar i olika färger efter en färgskala och med olika mönster av ränder och moucher. Problem uppstår när jag kommer till brunt! Jag gillar inte brunt - jag menar jag gillar verkligen inte brunt. Det är en tråkig färg. Men jag hade ett mörkt brunt garn hemma, var nu det kom ifrån. Och jag tänkte -utmaning gör nu något snyggt och roligt av detta mörkbruna garn. Och med grön, turkos, blå, rosa, röd och orange rand så blev jag till min egen förvåning så förtjust i resultatet att jag lade vantarna i en hög för mig. Och stickade en basker till. Så här ser hon ut Vega basker och vante.

Jag måste också erkänna att jag varit på jakt och hittat ett nästan lika samma mörkbrunt garn för att kunna sticka en Vega halsvärmare som komplement till. Jag har dessutom en brun jacka - ja jag har verkligen inte köpt den själv, men jag har svårt att slänga en hel och nästan ny jacka som jag fått trots att den är brun. Men nu känner jag mig lite tuff och nästan snygg i mitt bruna kit. Så kan det vara.

Dessutom har Vega basker nu också genom en beställning blivit Blå och då ser hon ut så här.

Från måndag 23november finns jag på julmarknad i Nordstan, Göteborg medmin stickade design. Bland annat halsvärmare och stora och då menar jag stora mössor, som jag stickat i tjockt garn och i mohairgarn som bara låg och skräpade i garnlagret för jag gillar egentligen inte att sticka med tjockt garn och stora stickor. S och L skrattade gott när de provade de stora mössorna på sin små huvuden - men jag tycker att de blir fina. Så det så.

Torgvantar är bra

Jag gillade flickan Tyras vantar så mycket att jag snabbt stickade en Tyra-variant till mina barnbarn Knoddarna. Jag faller så lätt för läckra melerade garner - speciellt om de är till extrapris - men sen tycker jag att det väldigt ofta blir trist och tråkigt när man stickar av sånt garn. I alla fall har detta Svarta Fårets färgstarka melerade garn legat och väntat på att få bli något som inte blir trist och tråkigt. Det blev rätt bra tycker jag med ränder och moucher som tar upp färgerna i meleringen.
Knoddarna blev också nöjda. Fint med vantar som man kan ta på sig själv.

Och som man inte behöver ta av sig så fort man ska göra något.

Hej då, vi ses snart.

Tyra var tuff redan som liten flicka

Jag har tidigare i mössparaden berättat om Tyra. Hon finns också att beskåda på min hemsida och det har varit många som har gillat henne - för tuff det är hon. Jag fick för några veckor sedan en beställning på Tyra basker och vantar kompletterat med en Josefina halsduk som blev väldigt bra och det blev en nöjd kund.






Så nöjd att hon nu har beställt ett Tyra-kit till sin 3-åriga dotter.







Det var spännande att översätta ett så vuxet kit till barn men det blev såå gulligt - och tufft. Speciellt gillar jag de små torgvantarna. Så nu blir det antagligen torgvantar till mina barnbarn.

FAIR FASHION? del 1

I dag öppnar utställningen Fair fashion? på Nordiska museet i Stockholm som presenterar utställningen så här:
"Hur påverkas världen av det du har på dig? Hur kan du kombinera din shopping med en hållbar utveckling? Utställningen Fair Fashion? visar att det inte är bara catwalken det trampas på i modeindustrin. ..... I utställningen Fair Fashion? möter du både textilproduktionens baksidor och konkreta förslag på hur du kan förändra till det bättre. Du får inblick i kläders livscykel, från produktion till användning och förbrukning. Begreppen kring ekologisk märkning av textilier reds ut och du får en bild av vad som är tillgängligt på marknaden idag. "

Jag har blivit inbjuden att delta och har skickat in två team stickat med återvunnet garn.

Team Karin består av en mössa som också kan bli en basker, halsvärmare, torgvantar och nästan knähöga benvärmare. Svart bottenfärg med häftiga gröna och lila moucher som mönster.
Som bottenfärg har jag använt ett svart mycket tunt ullgarn, införskaffat av min moster i mitten av 50-talet. Hon hade tänkt att använda garnet som bakgrund i ett broderat draperi som skulle bli rumsavdelare i familjens omoderna etta. Men strax efteråt fick de möjlighet att hyra en modern trea och något draperi blev det aldrig. Vid en vindsröjning på 80-talet dök garnet upp och hamnade i min ägo. Där har det legat i mitt garnlager tills nu. Jag fick börja med att nysta försiktigt för det hade klistrat ihop sig lite. Jag stickade med dubbelt garn för att få en lagom kvalitet till stickor 3½.
De gröna garnerna härstammar från 70-talet då de en kort stund var en tröja till min dotter. Det var ett sticksigt garn så tröjan var aldrig populär. Jag försökte fordra den med ett bomullstyg men det blev bara klumpigt. Så den tröjan repades upp.
De lila garnerna är också upprepade barntröjor. Det var min tvillingbarnbarn som fick varsin lila mjuk babytröja. En lite mörkare och en lite ljusare. Jättefina. Det var bara det att de månader som tröjorna skulle ha passat var de varmaste på åratal så de tröjorna blev inte heller använda.
Jag har också använt ett natursvart ullgarn, som var rest efter ett par stickade strumpor, till ränder på halsvärmaren. Det berodde på att det svarta garnet inte räckte.
Knappar kommer från en 80-talsblus och skorna är second hand.

I morgon kommer Fair Fashion? del två då jag berättar om team Lisbet. Utställningen pågår till den 23 augusti.

Nu avslutas mössparaden

Här kommer nu de sista mössorna i den långa rad som jag ville visa upp. Många moucher, som är en favoritteknik, blir det. Som i Sigbritt som finns i vitt med blått och i vinrött med rött. Sigbritt har rader av moucher på en rättickad botten.


Planer på att sticka ett kit av vantar, halsduk och benvärmare till Sigbritt den röda fanns och finns väl fortfarande. Det blir i så fall till hösten.

Ingen planering att utöka Siv finns och har aldrig funnits. Siv kom till bara för att bli av med det gamla brunröda garnet. Jag är inte speciellt förtjust i Siv, det är inte mina färger. Men jag gillar idéen med flärparna.

Den röda färgskalan använder jag däremot ofta. Här i en lugn variant som är nästan enfärgad. Tove är ett smalt pannband med knappar bak, som också kan användas runt halsen om man hellre vill det.

Hela kitet Tyra är en favorit - inte bara hos mig. Just nu håller jag på att fästa trådarna i en beställning på mössa och vantarna. Och det är inte första gången.

Brunt och beige är färger som jag har svårt för. Jag tycker att de är tråkiga. Men då och då får jag för mig att jag ska utmana mig och sticka något som jag gillar i tråkiga färger. Jag är så nöjd med Vega att jag har lagt beslag på henne för mig själv. Och känner mig snygg i. Får jag bara tag i liknande brunt bottengarn så kommer det att bli halsvärmare och benvärmare också. Du ser väl att det är en brun mössa?

Så slutade min mössparad. I morgon kommer jag också att visa huvudbonader men i ett annat sammanhang. Men sen ska jag variera mig lite mer. Du kan se alla mina mössor på min hemsida.

Mössor en dag försenat

Gårdagen gick utan att jag hann med att blogga mössor som jag tänkt. Jag hälsade på min dotter och vi pratade om kommande marknader som vi ska delta i tillsammans. Men jag fortsätter idag istället med fem nya mössor.
Först ut blir romantiska Julia som är en liten basker i vitt, grönt och rosa med tillhörande krage, pulsvärmare och vristprydnader. Julia är nästan helt täckt av instickade moucher.


Desto enklare är Maria. Bara slätstickning i stora olika blå fält. Det enkla kan bli nog så snyggt och det är nog så svårt att begränsa sin design och inte blomma ut åt alla möjliga håll. Maria hann bara bli en basker som såldes direkt därför den lite taffliga bilden.

Moucher en gång till. Jag tycker att det blir så fint och återkommer ofta till denna stickteknik trots att den är lite omständlig och tar lång tid (eller kanske just därför). Detta är Marion i fyra lite annorlunda delar; delar pannband, halsvärmare, pulsvärmare och sockor.

Det sys inte så tydligt på bilden men de instickade ränderna på Marit mössa och Marit vante har instickade glaspärlor i samma färg som randen.

Sista mössan idag är ett pannband limegrönt rosa blommor. Nadine är minst lika romantisk som Julia. Till pannbandet hör ett halsband och armprydnader. De är gjorda för att bäras runt handlederna men eftersom de är resårstickade så är de töjbara och kan även bäras runt överarmen på ena eller båda armarna. Eller för den delen runt vristen. Det är bara att välja.

I morgon kommer de fem sista mössorna i min parad och efter det så blir det två alldesles speciella kit också med mössor men sen dröjer det innan jag pratar om mössor. Jag ska inte lova för mycket för det blir en hel del mössor som hör till ponchos och klänningar som jag kommer att visa. Men mössan har i alla fall inte huvudrollen.

Mössorna paraderar vidare

Du har säkert märkt att jag presenterar mössorna i bokstavsordning. Det är därför det blir en sån blandning och utan inbördes ordning som det heter. Men jag kan ändå tala om att Fanny är en av mina favoriter. Fanny är en bauta-stor basker i melerat garn alldeles fullknökad (göteborgska) med moucher som tar upp meleringsfärgerna. Fanny är också en fuskolle, torgvantar och kort benvärmare. Planer på att utöka med en cape eller en jacka har funnits hela tiden men det har ännu inte blivit av.


Felicia heter nästa mössa hör till en byxdräkt i bomull som jag stickade på 70-talet. Det fanns en liten rolig väska till också. Bara mössan finns kvar. Jag har faktiskt gjort himla mycket när jag tänker efter.



Däremot är Filippa alldeles ny - stickad i höstas för att visas ihop med Filippa vante på julmarknaderna. Jag hade då missat att vanten som varit på Rydals museum blivit såld. Bilden är alltså fejkad och Filippa är i verkligheten alldeles ensam.


Nästa mössa är en ansträngning och inte speciellt omtyckt av mig. Det blir så när jag får för mig att nu ska jag göra något i exempelvis grönt utan att egentligen ha en bra idé. Fattar inte varför jag gör så. Därför har denna möss också fått ett "fjantigt" namn. Hon heter Franceska. Men jag gillar den randiga stroppen.

Dagens sista mössa, som också är lite grön och som också har en rolig variant på stropp tycker jag däremot mycket om. Hon heter Freja. Att randa från mörkt till ljust - eller tvärtom - i samma färg är något jag använder ofta. Visst blir det snyggt :-)

Nu har jag visat upp hälften av de mössor och andra huvudbonader som jag tänkt ha med i paraden. Jag hoppas att du inte tröttnat. Jag fortsätter i vilket fall som helst i morgon.

Mera mössor

Tredje delen i min mössparad börjar med ett färskt kit som heter Carina. Det vill säga vantarna är något år gamla men jag tyckte så mycket om dem att jag sparade garnerna på ett speciellt ställe för att komplettera med en mössa. att det sedan tog flera år innan det blev av är en annan historia - så kan det bli. I alla fall i höstas stickade jag mössan och märkte då att garnet räckte även till halsvärmare. Bottengarnet är ett reafynd som inte finns längre.
Resterande fyra av dagen mössor är stickade 2007. Jag börjar med att visa Dorotea som nästan är en hatt med lite klock och en stor blomma i många färger. Dorotea är stickad i ett tjockare garn än alla andra.

Både Dorotea här ovan och Ebba här nere stickade till en speciell utställning och blev sålda direkt så jag har inga bättre bilder på dem än precis som de hängde ust där. Det är nästan alltid så att jag stickar in i det sista och hinner inte alltid med den dokumentation som jag egentligen vill göra.

Erika däremot visar jag här i version 2.0. Jag har en version 1.0 med helt andra pulsvärmare och en version 3.0 som ser helt annorlunda ut och som jag visat tillsammans med Erika poncho.

Erika består av en liten basker, tre smala halsdukar, puls- och benvärmare.

Som avslutning i dag ytterligare en basker - Evelina i vitt och åtta olika lila nyanser. Evelina har fått en rolig effekt genom att jag stickat det vita tunnare garnet i rätstickning och att de lila slätstickade partierna är stickade med ett tjockare garn.

Fler mössor kommer i morgon.

Fyra gamla mössor och en ny

Nummer två i mössparaden visar att jag stickat mycket längre än jag bloggat. Jag tycker ändå att mycket av min äldre design tål att visas. Jag försöker att vara tidlös i min design så gott det år och dessutom är det ju så att allt går igen och blir modernt igen. De fyra första mössorna idag är stickade på 70-talet.
Barbro - mössa, halsduk, tumvantar och benvärmare i tunt ullgarn av olika kvaliteter i flera lilaröda nyanser oregelbundet randat med dubbelt garn för att få fler skiftningar och mjukare övergångar. Någon färg kan säkert också vara ett syntetgarn för att få rätt färg. Så jobbar jag fortfarande. Rätt färg är viktigt för mig.

Ofta, ofta återkommer jag till denna färgskala som är inspirerad av regnbågen och färgcirkeln. Bea är varken först eller sist. Bea är stickad i helt i mohairgarn som ju var inne på den tiden. Bea är också stickad helt av restgarner från andra modeller så det är helt utifrån garnmängd som randbredderna har blivit så olika. Visst kan slumpen skapa fin design.

Berit är stickad helt i ull. Väldigt enkel 1 rät, 1 avig men lite fin i färg. Rejäl varm mössa som går att dra ner ordentligt över öronen och benvärmare som tar upp färgerna från mössan men som inte har samma randning. Berit är också en randig kofta med detaljer i resårstickning men som inte finns på bild.

När det är jätte-jättekallt så kommer Bodil som en räddning. Hon är en "rånarluva" som säkert ingen rånare vill använda eftersom hon är lätt att känna igen och lätt att komma ihåg. Till luvan hör pulsvärmare (fast det begreppet fanns inte på 70-talet då sa man muddar) och korta benvärmare. Bodil är stickat med dubbelt garn 1 tr mohair och 1 tr ullgarn. Detta är nostalgi för mig samtidigt som jag inte kan fatta att det var så länge sen. Jag kommer precis ihåg. Det var såå fräckt och originellt att vända benvärmarna med det röda neråt och pulsvärmarna med det röda uppåt. Cool - men det fanns ju inte heller - det var vad jag var. :-)

Så har vi hamnat i modern tid - 2007 stickade jag vantarna Camilla med tillhörande basker därför att jag hade ett orange garn som legat länge och väntat på att bli något. Just då kändes orange väldigt nytt och fräscht.

I morgon fortsätter mössparaden och då blir det design från olika år under 2000-talet.