Benarda och Debbie blev i alla fall klara

Som jag skrev härom dagen så hann jag inte sticka Helvig klar i tid för Gråa Greta. Så nu vill jag visa lite av det som ändå blev klart. Jag gillar verkligen mina färgstarka teman - det har varit Svarta Tyra, Vita Vera och nu Gråa Greta. En grundfärg och väldigt många, starka och dominerande mönsterfärger.

Först ut är Benarda - en kappa med mönster inspirerat av en väv från Vitryssland.

En anledning till att temat denna gång blev Gråa Greta var att Normi garn hade utförsäljning på alla sina garner. Där fanns bland annat mängder ett tunt lite glansigt 2-tr garn av okänd härkomst. Lite av det garnet blev kappkoftan Debbie med påstickade resårstickade ränder i 1-tr vävullgarn. Debbie har jag stickat på maskin.

Debbie med mössa vid halsvärmare, pulsvärmare och benvärmare

Till och med Jelena blev till slut helt klar. Det sista stickat kvällen före vernissagen när allt annat var upphängt och klart. Och monterat och ihopsytt medan håret torkade på vernissagedagens morgon.

Jelena är stickad i ett gammalt restgarn från 1900-talet som hette Saba. Ränderna i ullgarn av lite olika kvaliteter men i färger som matchade snyggt.

Stickar till mig själv

Det händer att jag då och då plockar ut plagg ur kollektionen och använder dem själv - men det är väldigt ovanligt att jag stickar direkt bara till mig själv. Det har jag gjort nu och det håller jag på med just nu också.

Ibland tar det tid förstås som Daphne här. Det var ett par år sedan jag sprang på den prickiga kappan i Charlottenberg och bara måste ha. Genast beslöt jag mig för att sticka ett kit till henne. Baskermössan köpte jag strax före jul och då fick jag snabba mig på att sticka hals- puls- och ben. Visst är det häftigt!

Det här är Helvig. Helvig började med pulsvärmarna som skulle varit med på utställningen Gråa Greta men som inte blev färdiga i tid. I alla fall så ville jag sticka dem klara och när jag kom hem efter vernissagen i Karlstad så stickade jag Helvig puls. Och blev så himla förtjust i dem att jag ville ha dem själv. Så då blev det mössa, hals och ben också av bara farten.

Helvig ska jag ha till min gröna jacka som jag snart ska sy.

 Jag har snart påbörjat min gröna period som jag planerat så länge. Igår började jag på Wendela tröja och i morgon eller senast i övermorgon ska jag klippa till mina gröna manchesterbyxor av tyget som legat i 3eller 4 år. Tiden går så fort.

Hatt och väska i grönt har jag inhandlat men mina gröna Hasbeens träskokängor tog slut innan jag kom till skott. Synd för de var urläckra. Får nöja mej med gröna skosnören i gamla skor.

Rutigt, Randigt och Prickigt

Kappan Abby ska finnas i tre varianter och de två första är klara.

Abby Rutig i syrenlila med rutor i "alla" andra färger - olika fram och bak.

Abby Randig i turkos med blockränder i försiktiga vitt, blått, rosa och lila.

Saknas i serien är Abby Prickig. Hon ska vara i samma modell med stora prickar i flera olika färger. Kruxet är bara att jag inte kan bestämma mig för vilken färg som jag ska ha i botten. Färgen ska vara i samklang med de två övriga så att det blir snyggat att visa dem tillsammans men ändå något helt annat. Dessutom ska jag helst ha garnet i mitt lager. Kan det bli fint med en kappa med mörk botten? Jag måste fundera ett tag till.

Stickat med inspiration från skogen

När Midvinterfest på Bohusläns museum hade Skogen som tema på sin utställning förra året så blev jag riktigt inspirerad. Min allra första tanke var Flugsvamp. Och en flugsvamp blev det. Amanita. En röd cape i 2-tr ullgarn med stora vita oregelbunda prickar i ett glansigt knepigt garn som bara låg och skräpade här hemma. En rundkullig mössa, hals- puls- och benvärmare till med massor av vita moucher.

Amanita är latin för flugsvamp - men visst låter det som ett flicknamn.

Jag hade många bra idéer som blåbär och lingon, granar och mossa, tallar och kottar. Som vanligt räcker inte tiden till för allt som dyker upp i huvudet. När jag insåg att jag måste begränsa mig valde jag till slut att inspireras av ett värmländskt skogrå. Får jag presentera Huldra.

Huldra är en kappa i rätt så tjocka ullgarn av lite olika kvaliteter i färgerna grå-brun-grön-beige-oblekt som jag randat huller om buller. Över hela kappen rätt så regelbundet har jag stickat in långa fransar i höstfägrer och blandat 1-tr ullgarn med lingarn.

Jätterolig att sticka och rätt så fort gick det. Men jag hade garner liggande i olika färghögar över precis hela vardagsrummet. Som tur var var jag gräsänka just då, så jag behövde inte plocka undan något förrän allt var stickat och monterat.

Ursula blir komplett.

Jag har redan berätta om Ursula som nu är glad att hon fått hela sitt kit bestående av mössa, halsvärmare, torgvantar och vristvärmare.
Det är delresultatet av veckans evinnerliga fästa trådar och montera.

I morgon ska vi packa och tidigt på fredag morgon ska vi åka tåg Ursula, hennes 11 kompisar och jag. På lördag är det vernissage och alla är välkomna.

Appropå koftor...

.... så har jag nu stickat klar min allra senaste kofta - Ursula, som nästan är en kappa. Den har inte hunnit in i kollektionsbladet ännu. Först ska den till Ystad och representera våren. Den 11 september har jag vernissage hos Konsthantverkarna i Ystad på temat Färgstarka Årstider. Ursula ska innan dess kompletteras med mössa, halsvärmare, torgvantar och benvärmare.

Ytterligare två helt nya skapelser, som jag stickat mellan varven denna röriga sommar, kommer jag att visa och som kompletterar det jag redan har - Tindra för hösten och Malena för vintern. Jag hoppas så att det blir en fin utställning. Det är alltid lite nervöst så här en vecka innan.
Jag har precis beställt mina biljetter och ser så fram emot att komma till Ystad. Mer om detta kommer förstås.

Jag vill också passa på att visa en beställd kappa som varit klar ett bra tag nu och som snart ska levereras.

Alice kommer att hamna i det blå

Det här är Alice. Alice lyckas inte med något i livet - hon är den som alltid råkar ut och som inte klarar några uppgifter och som jämt gör fel och säger fel och till och med tänker fel. Det slutar med katastrof.


Så här såg Alice ut från början (även om färgerna på detta foto inte stämmer riktigt). Tanken var att hon skulle vara lång och vid men passa en vanlig människa. Hon blev jättelång och jättevid och passar inte någon. :-(

Alice genomgick en skönhetsoperation. Den prickiga kanten nertill togs bort och hon fick omlottknäppning. Det blev förstås fel och Alice kunde fortfarande inte passa till någon nu levande.

I stället försökte hon dölja de värsta skavankerna med en jättestor fuskpolo, jättelånga benvärmare och små söta korta pulsvärmare.

Det ser rätt så skapligt ut på bild tycker både Alice och jag men...

... det ser fortfarande inte snyggt ut och duger inte i min kollektion. Du får inte vara med Alice. Du går inte vidare. Alice ska nystas upp och kommer att hamna i den blå garnkorgen.

Tack för alla försök Alice. Vi har i alla fall kämpat.

Josefina har fått en syster

Josefina har allt. Josefina är van att få allt som hon pekar på. Josefina är rik, vacker och självsäker. När hon såg den här designade, stickade, V-ringade kappan med blommönster längs framkanten vill hon ha den. Och nu är förstås kappan hennes.

Josefina gillade att kappan såg så enkel ut framifrån men att den var så vacker bakifrån med stort blommotiv på ryggen. Josefina är van vid att folk vänder sig om efter henne. Och hon gillar när hon hör ett "ohhhh" bakom sig.

Hon gillar också alla tillbehör med stickade blommor på som hör till kappan - pannband, halsduk, halsband, armbandoch vristband.

Josefina är dssutom väldigt förtjust i den korta, stickade, randiga klänningen i samma färger som kappan. Hon använder den förstås tillsammans med kappan, men också bara som den är med de blommiga tillbehören.

Eller med ett randigt kit av pannband och torgvantar.

Den här bilden visar hela Josefinas kombination.

Josefina har fått en chock som har skakat om hennes tillvaro. Hon har precis upptäckt att hon har en nästan jämnårig syster som hon inte vetat om. Lustigt nog heter hon också Josefina och har växt upp med sin mamma i en helt annat stadsdel. Josefinas syster Josefina har jobbat hårt och sparat länge för att kunna köpa sin kappa. Hon har inte råd med några tillbehör, men är överlycklig för kappan med lika fina blommor på ryggen.

Fast lite enklare är denna kappa utan blomranka på framkanten. Det är trots allt skillnad på folk och folk.