Stickade långärmade jumprar på Upmarket

Första dagen på Upmarket och första gången jag visar höstens långärmade jumprar i cottolin och lin.

 

 

De har inte huvudrollen för det är fortfarande sommar och varmt trots regnskurar och blåst.

Linnet Nataella  i cottolin och linnet Renette i lin får fortvarande vara de som syns först och mest.

Till höger har jag kortärmade jumper Lahle i cottolin och Sanne i lin, men till vänster finns de...

 

 

 ... i blått, grönt eller rött. Randiga härliga Petrina i cottolin,

 

 

 

och den eleganta Karia i lin.

 

 

Hela marknadsståndet inramat med sjalen Edie i alla varianter och på bordet mössorna Rigmor, Remi, Ingalis och Phyllis samt finpulsvärmarna Henna och Undis. Jag är nöjd men trött.

Sommarkollektionen 6

Lite rester av mössor och pulsvärmare som inte kommit med tidigare. Ska de va så ska de.

 

 

 

Detta är Rigmor. Efter att ha stickat sommarens mössa Ingalis med käckt hålmönster så tänkte jag att det var bäst att också ha en modell som var hel. Och eftersom Ingalis har en klockform så fick Rigmor en fast dubbel kant. Försöker passa alla så några Rigmor är tätt sittande och några är större som en liten basker.

 

 

 

 

 

 

Har jag då valt rätt strategi så att det finns en mössa för alla kan man ju undra.  Njaaee. Sålde ungefär lika många av de båda modellerna men mest sålde jag av förra årets Phyllis.

 

 

 

Jag tänkte likadant med finpulsvärmare i bomull. Henna var hålmönstrad och kort och Jemma slätstickad och lång. Det blev inte så många Jemma men jag gillar modellen. Det är ju bara att sticka fler. Ska väl vara en i varje färg eller hur.

Så där nu är det bara en modell kvar att visa av sommarkollektionen 2013. Och det är en riktig året-runt-modell som jag skriver om nästa gång.

Alla kan inte gilla allt

Förra årets finpulsvärmare Undis i bomull för sommarbruk och för finbruk hela året var för långa tyckte några. Så i år blev modellen Henna kortare i båda ändar om man säger. För korta tyckte några när jag visade dem första gången. Nu finns i alla fall båda varianterna med när jag är ute på sommarmarknader i juni, juli, augusti och september.

Detta är årets modell Henna...

 

... och så här ser Undis ut

 

 

Bägge modellerna finns i så många färger att det åtminstone ska passa

- fast de svart tar slut först

 

 Henna och Undis

 

Oksana, Undis, Jennifer och Pailine

Jag tycker egentligen inte om att sticka plagg som är lika och det allra mesta av min design är unika plagg som bara finns i ett enda exemplar och i en enda storlek.

Men man ska förstås aldrig säga aldrig. I fjol och i år har jag stickat några kollektioner där jag stickat efter precis samma beskrivning och med precis samma stickor men oftast då i lite olika garnkvaliteter allt efter vad jag har tillgång till. Jag har ett gigantiskt garnlager som sträcker sig från 50-talet och framåt så jag har lite att ta av. Den största variationen har varit att jag stickat i olika färger och nyanser. Detta är mina pulsvärmarekollektioner.

 

Nyast och aldrig visad är Oksana. Hon är stickad på min nya maskin i 1-trådigt vävullgarn och sedan tvättad i hårbalsam för att bli lite mjuk. Garnet är från runt1980 när jag vävde bilder av det. Jag har mycket och behöver idéer för att kunna sticka nåt i detta något sticksiga ullgarn. Men det finns i många färger.

 

 

 

 

 

I somras stickade och virkade jag Undis för hand i relativt tunt bomullsgarn. Den enda färg jag köpte till var beige. Alla andra fanns. Jag har som sagt inte varit så beige av mig, men det kan vara riktigt stiligt på andra. Min modeteckningslärare på utbildningen (på 60-talet) var alltid klädd i beige och väldigt stilig med röda läppar till.

 

 

 

Förra sommaren stickade jag Jennifer i vävlingarn och väldigt tunt bomullsgarn, både i lite olika tjocklekar med skiftande gleshet i stickfastheten. Jag gjorde med flit Jennifer i något olika längder för att variera mig. Något ska man ju roa sig med.

 

 

 

 

 

Pauline som också är i bomull och/eller lin varierade jag med olika breda ränder och valde att göra några med svart som genomgående bottenfärg. Till exempel om jag hade väldigt lite garn av någon nyans så var det till och med nödvändigt .

 

 

Det har till min stora förvåning vart kul att göra dessa kollektioner så jag kommer nog att fortsätt med det men förstås hitta på nya varianter till nästa år.

Stickat i bomull med gammaldags look

Till konsthantverksmarknaden UpMarket i augusti stickade jag en ny modell pulsvärmare i bomull. Att ha till fint ute nu och inne hela vintern. Modellen är enkel med en stickad mudd på 10 cm och en virkad del över handen. Jag tycker att den blir lite gammaldags. Speciellt det virkade är det som gör det tror jag. Men jag är väldigt nöjd - jag tycker att de är fina. Som ett smycke - istället för ett smycke.

 

 

Eftersom jag alltid döper mina modeller med ett kvinnonamn så har förstås även denna modell fått ett namn. Hon heter Undis.

 

 

Jag gick igen alla mina tunna bomullsgarner och tog fram alla färgnyanser. Nystan som vägde 30 gram eller mer skulle räcka till ett par. 41 färgnyanser blev det. Härligt att lägga fram och bara sätta igång. Jag stickade 2 par vita och 2 par svarta och jag fick köpa till två gråa nyanser för jag hade inget grått. 45 par blev det. Inte illa.

 

 

 

 

Det par som är allra mest gulgröna tog jag själv till mina nya gröna outfit.

Stickat i ruggigt påskväder

Påskledigheten är över för denna gång. Jag har tagit det rätt lugnt - bara stickat lite på en beställning när jag ändå tittat på deckare i TV. I går var jag på bio med mina barnbarn snart 6. Vi såg Piraterna. Och det var spännande så det räckte. Tänk på att man nästan halshögg Polly.

Eftersom det är så tråkigt och kallt väder passar jag på att visa två caper som jag inte tror jag har visat. Båda är stickade i 2-trådigt vävullgarn typ Tuna eller Brage och det gör att de är tåliga mot både rusk och regn. Malena är stickad på handstickningsmaskin i flera delar som jag sedan stickat ihop med några rätstickade varv och prytt med stickade moucher. Mössa, rak halsvärmare, torgvantar och långa benvärmare hör till Malena.

Tara har jag däremot stickat helt för hand i rätstickning av restgarner, smånystan och överblivna spolar i alla gröna nyanser. Tara har en randig jättebasker, en klockad halsvärmare, pulsvärmare och korta benvärmare. Alla med instickade moucher på lite olika sätt. Tara passar väldigt bra till de mörkgröna byxorna som jag ännu inte sytt, men som jag ska ha i vår då jag äntligen ska starta upp min gröna period.

Benarda och Debbie blev i alla fall klara

Som jag skrev härom dagen så hann jag inte sticka Helvig klar i tid för Gråa Greta. Så nu vill jag visa lite av det som ändå blev klart. Jag gillar verkligen mina färgstarka teman - det har varit Svarta Tyra, Vita Vera och nu Gråa Greta. En grundfärg och väldigt många, starka och dominerande mönsterfärger.

Först ut är Benarda - en kappa med mönster inspirerat av en väv från Vitryssland.

En anledning till att temat denna gång blev Gråa Greta var att Normi garn hade utförsäljning på alla sina garner. Där fanns bland annat mängder ett tunt lite glansigt 2-tr garn av okänd härkomst. Lite av det garnet blev kappkoftan Debbie med påstickade resårstickade ränder i 1-tr vävullgarn. Debbie har jag stickat på maskin.

Debbie med mössa vid halsvärmare, pulsvärmare och benvärmare

Till och med Jelena blev till slut helt klar. Det sista stickat kvällen före vernissagen när allt annat var upphängt och klart. Och monterat och ihopsytt medan håret torkade på vernissagedagens morgon.

Jelena är stickad i ett gammalt restgarn från 1900-talet som hette Saba. Ränderna i ullgarn av lite olika kvaliteter men i färger som matchade snyggt.

Stickar till mig själv

Det händer att jag då och då plockar ut plagg ur kollektionen och använder dem själv - men det är väldigt ovanligt att jag stickar direkt bara till mig själv. Det har jag gjort nu och det håller jag på med just nu också.

Ibland tar det tid förstås som Daphne här. Det var ett par år sedan jag sprang på den prickiga kappan i Charlottenberg och bara måste ha. Genast beslöt jag mig för att sticka ett kit till henne. Baskermössan köpte jag strax före jul och då fick jag snabba mig på att sticka hals- puls- och ben. Visst är det häftigt!

Det här är Helvig. Helvig började med pulsvärmarna som skulle varit med på utställningen Gråa Greta men som inte blev färdiga i tid. I alla fall så ville jag sticka dem klara och när jag kom hem efter vernissagen i Karlstad så stickade jag Helvig puls. Och blev så himla förtjust i dem att jag ville ha dem själv. Så då blev det mössa, hals och ben också av bara farten.

Helvig ska jag ha till min gröna jacka som jag snart ska sy.

 Jag har snart påbörjat min gröna period som jag planerat så länge. Igår började jag på Wendela tröja och i morgon eller senast i övermorgon ska jag klippa till mina gröna manchesterbyxor av tyget som legat i 3eller 4 år. Tiden går så fort.

Hatt och väska i grönt har jag inhandlat men mina gröna Hasbeens träskokängor tog slut innan jag kom till skott. Synd för de var urläckra. Får nöja mej med gröna skosnören i gamla skor.

Stickat med inspiration från skogen

När Midvinterfest på Bohusläns museum hade Skogen som tema på sin utställning förra året så blev jag riktigt inspirerad. Min allra första tanke var Flugsvamp. Och en flugsvamp blev det. Amanita. En röd cape i 2-tr ullgarn med stora vita oregelbunda prickar i ett glansigt knepigt garn som bara låg och skräpade här hemma. En rundkullig mössa, hals- puls- och benvärmare till med massor av vita moucher.

Amanita är latin för flugsvamp - men visst låter det som ett flicknamn.

Jag hade många bra idéer som blåbär och lingon, granar och mossa, tallar och kottar. Som vanligt räcker inte tiden till för allt som dyker upp i huvudet. När jag insåg att jag måste begränsa mig valde jag till slut att inspireras av ett värmländskt skogrå. Får jag presentera Huldra.

Huldra är en kappa i rätt så tjocka ullgarn av lite olika kvaliteter i färgerna grå-brun-grön-beige-oblekt som jag randat huller om buller. Över hela kappen rätt så regelbundet har jag stickat in långa fransar i höstfägrer och blandat 1-tr ullgarn med lingarn.

Jätterolig att sticka och rätt så fort gick det. Men jag hade garner liggande i olika färghögar över precis hela vardagsrummet. Som tur var var jag gräsänka just då, så jag behövde inte plocka undan något förrän allt var stickat och monterat.

Stickat som hör ihop

Mössa och halsvärmare eller mössa och pulsvärmare eller halsvärmare och pulsvärmare eller mössa, halsvärmare och pulsvärmare eller andra kombinationer är något jag gillar och väldigt ofta stickar. Här är några exempel innan våren kommer och man vill ta av sig alla mössor. Som vanligt har alla fått sin egen identitet genom ett eget namn.

KARI

JACKIE

ILENE

LARISSA

HARIETTA

LARISSA

Just nu stickar jag inte för någon speciell utställning men jag dokumenterar alla höstens utställningar och lägger in på hemsidan. Jag är idag på oktober. Snart ska jag börja sticka för "Hemslöjd gillar Mexico".

Färgstarka gråa pulsvärmare

Just nu ställer jag ut hos Konsthantverkarna i Karlstad med temat "Gråa Greta".
Allt som är med har grått som bottenfärg men det är som det brukar med mig väldigt färgstarkt ändå.

Mitt i rummet står bordet med pulsvärmare och torgvantar plus några mössor och halsvärmare.

Som spratteldockor

Just så här - som spratteldockor - vill jag visa upp och layouta mina "värmare" huvud-hals-puls-ben uppklykade på sammetsband, med maskeradmask och gärna med skor. Jag har gjort så i flera år och gillar skarpt presentationen trots att jag får stå ut med att många tror att halsvärmarna är små kjolar.

Ovan visar jag Alexandra 3, Ursula, Vega, Ullamaja och Celia

Nedan visar jag Abby Rutig, Elvira 3, Tara, Karolina 2 och Abby Randig.

Om någon undrar över numret bakom några av modellerna så beror det på att det är andra eller tredje versionen.

Nästa vecka som heter vecka 50 ska jag stå i Nordstan igen. De två veckorna mellan mina tider där har jag tillbringat genom att vara förkyld - riktigt förkyld med feber och så. Och det vill jag bara meddela att det är inte roligt. Dessutom är det så att 11 heldagar på raken i Nordstan följt av en vecka i sägen märks väldigt tydligt på konditionen. Just nu är det flås som hörs om man säger så. Blir väl inte så mycket bättre av en vecka i Nordstan följt av jul i Värmland. Fast väl där hoppas jag på långpromenader i soligt och snöigt -3 gradigt väder. Först ska jag klara av tågresan som då och då kan vara ett äventyr.

Jag kommer att lägga ut en bild på Nordstan. Tyckte faktiskt att mina stickade alster från förra året skymtade förbi i tv-programmet i går - väldigt hastigt och i övre vänstra hörnet.

Idun för sista gången

 Jag vill inte bli tjatig men vill ändå visa upp vad jag stickat till Idun Rosa och Idun Lila.

Mössorna har jag redan visat. Det nya är pulsvärmare och vristvärmare får vi väl kalla dom. Man kan förstås ha dom runt handlederna också om man vill. Eller var som helst. Lite olika blev de. Mest enfärgat till den smalramdiga Rosa och mest randigt tillbredrandiga Lila.

I morgon bitti åker jag till Lund med en stor resväska, en större resväska, 4 stycken en och en halv meter långa rundstavar, övernattningsryggsäck, stor tung påsväska och liten handväska. Tåget går 0725. Vi syns i Lund.

Jag brukar bara sticka en av varje

Jag tycker det är så tråkigt att sticka en likadan en gång till. Jag vill hela tiden sticka nytt - och jag har en massa idéer som pockar på. Men inför sommarens marknader har jag gjort ett undantag från min designpolicy. Och det har inte varit så illa alls. Jag har stickat 62 likadana sommarpulsvärmare i bomull och i lin.

Helt lika är de nu förstås inte - utan en hotbild hade jag faktiskt inte klarat av det. Men de är stickade efter exakt samma beskrivning på min sura, stela, gamla stickmaskin som behöver behandlas med smicker och tålamod. (Jag måste kolla upp vad det finns för nya). Jag har inte heller använt samma garnkvalitet utan letat upp alla möjliga garner som är tunt nog. Till exempel rester av lingarn som jag vävde av på 70-talet. De här enfärgade heter Jennifer.

Efter ett tag och när färgerna tagit slut så övergick jag till att sticka randigt. De randiga heter Pauline.
Jag döper all min design till olika kvinnonamn utom de fåtal modeller som är för herrar. De har pojknamn.

Jag hade en massa tunt svart bomullsgarn som jag inte visste vad jag skulle göra av. Nu är det inte så mycket kvar.

Dessa pulsvärmare är raka med råa kanter och de flesta har ett hål för tummen. Beroende på garnkvaliteten och på tillgång blir de lite olika bred och långa. Precis som vi människor.