Halsvärmare av garnstumpar

 Det är nästan bara när jag har en beställning som jag köper ett speciellt garn till ett speciellt plagg. I vanliga fall köper jag några nystan av alla färger som är vackra. Då blir det som det blir, olika kvaliteter, olika tjocklekar, olika struktur .. men fint i färg. Jag jobbar mycket med färger. Det blir också väldigt många småslattar över som bara räcker till några varv. Jag har roat mig med att sticka några halsvärmare av garn som inte räcker till någonting.

 

Till exempel den här som jag kallar Farid och Farida.

 

 

Farida är stickad runt på rundsticka eller strumpstickor om man föredrar det i ca 10 cm. Visst blir det fint. Så fint att mina barnbarn la beslag på varsin nu när de var här i helgen. Funkar för barn också.

 

 

 

Det här är en annan modell som heter Adisa. Hon är vid och ca 35-40 cm hög och bäres dubbelvikt. Tänk själv - det är som om man hade två en som passar till lila och en som passar till blått. Eller gult, orange eller turkos. Det är bara att välja.

 

 

Så här kan det se ut när man som jag stickar med olika kvaliteter och tjocklekar. Säkert inte godkänt av syfröken, men snygga är de och fina på. Ingen människa bryr sig om att det är lite ojämt. Eller?

Tid för en stickad mössa

Tre nya modeller av mössor som jag stickade nu strax före jul i olika varianter. Jag har börjat gilla att sticka samma modell på olika sätt så att de nästan är olika i alla fall.

 



 

 

Kylie stickade jag av väldigt små restgarnsstumpar i flera nyanser av samma färg. Det var också lite olika garner av ungefär samma tjocklek. Bra sätt att bli av med garn som absolut inte räcker till någonting.

 

 

 

Becca är mer ordentligt stickat av fint ekologiskt ullgarn samma i hela botten plus lite rester till ränderna.

 

Detta är Dana. Den gula är stickad i ull och den melerade i akryl.

 

 

Alla mössor har jag vid fotograferingen kompletterat med "gamla" halsvärmare av skilda slag. Det känns lite nytt för mig som brukar sticka hela kit som hör ihop. Det här har blivit fint tycker jag.

Detta är inte heller en kjol

Många, väldigt många, tror att mina fina halsvärmare - min vanliga modell  - är små barnkjolar. Och jag kan faktiskt förstå om många tror att detta är en kjol också.

 

 

Men det är det alltså inte. Det är halsvärmaren Adisa och hon ska bäras så här:

 

 

 

Eller så här:

 

 

 

Men det förstås, man använder henne precis som man själv vill. Vad har en designer att säga till om?

Stickat i ruggigt påskväder

Påskledigheten är över för denna gång. Jag har tagit det rätt lugnt - bara stickat lite på en beställning när jag ändå tittat på deckare i TV. I går var jag på bio med mina barnbarn snart 6. Vi såg Piraterna. Och det var spännande så det räckte. Tänk på att man nästan halshögg Polly.

Eftersom det är så tråkigt och kallt väder passar jag på att visa två caper som jag inte tror jag har visat. Båda är stickade i 2-trådigt vävullgarn typ Tuna eller Brage och det gör att de är tåliga mot både rusk och regn. Malena är stickad på handstickningsmaskin i flera delar som jag sedan stickat ihop med några rätstickade varv och prytt med stickade moucher. Mössa, rak halsvärmare, torgvantar och långa benvärmare hör till Malena.

Tara har jag däremot stickat helt för hand i rätstickning av restgarner, smånystan och överblivna spolar i alla gröna nyanser. Tara har en randig jättebasker, en klockad halsvärmare, pulsvärmare och korta benvärmare. Alla med instickade moucher på lite olika sätt. Tara passar väldigt bra till de mörkgröna byxorna som jag ännu inte sytt, men som jag ska ha i vår då jag äntligen ska starta upp min gröna period.

Benarda och Debbie blev i alla fall klara

Som jag skrev härom dagen så hann jag inte sticka Helvig klar i tid för Gråa Greta. Så nu vill jag visa lite av det som ändå blev klart. Jag gillar verkligen mina färgstarka teman - det har varit Svarta Tyra, Vita Vera och nu Gråa Greta. En grundfärg och väldigt många, starka och dominerande mönsterfärger.

Först ut är Benarda - en kappa med mönster inspirerat av en väv från Vitryssland.

En anledning till att temat denna gång blev Gråa Greta var att Normi garn hade utförsäljning på alla sina garner. Där fanns bland annat mängder ett tunt lite glansigt 2-tr garn av okänd härkomst. Lite av det garnet blev kappkoftan Debbie med påstickade resårstickade ränder i 1-tr vävullgarn. Debbie har jag stickat på maskin.

Debbie med mössa vid halsvärmare, pulsvärmare och benvärmare

Till och med Jelena blev till slut helt klar. Det sista stickat kvällen före vernissagen när allt annat var upphängt och klart. Och monterat och ihopsytt medan håret torkade på vernissagedagens morgon.

Jelena är stickad i ett gammalt restgarn från 1900-talet som hette Saba. Ränderna i ullgarn av lite olika kvaliteter men i färger som matchade snyggt.

Stickar till mig själv

Det händer att jag då och då plockar ut plagg ur kollektionen och använder dem själv - men det är väldigt ovanligt att jag stickar direkt bara till mig själv. Det har jag gjort nu och det håller jag på med just nu också.

Ibland tar det tid förstås som Daphne här. Det var ett par år sedan jag sprang på den prickiga kappan i Charlottenberg och bara måste ha. Genast beslöt jag mig för att sticka ett kit till henne. Baskermössan köpte jag strax före jul och då fick jag snabba mig på att sticka hals- puls- och ben. Visst är det häftigt!

Det här är Helvig. Helvig började med pulsvärmarna som skulle varit med på utställningen Gråa Greta men som inte blev färdiga i tid. I alla fall så ville jag sticka dem klara och när jag kom hem efter vernissagen i Karlstad så stickade jag Helvig puls. Och blev så himla förtjust i dem att jag ville ha dem själv. Så då blev det mössa, hals och ben också av bara farten.

Helvig ska jag ha till min gröna jacka som jag snart ska sy.

 Jag har snart påbörjat min gröna period som jag planerat så länge. Igår började jag på Wendela tröja och i morgon eller senast i övermorgon ska jag klippa till mina gröna manchesterbyxor av tyget som legat i 3eller 4 år. Tiden går så fort.

Hatt och väska i grönt har jag inhandlat men mina gröna Hasbeens träskokängor tog slut innan jag kom till skott. Synd för de var urläckra. Får nöja mej med gröna skosnören i gamla skor.

Stickat med inspiration från skogen

När Midvinterfest på Bohusläns museum hade Skogen som tema på sin utställning förra året så blev jag riktigt inspirerad. Min allra första tanke var Flugsvamp. Och en flugsvamp blev det. Amanita. En röd cape i 2-tr ullgarn med stora vita oregelbunda prickar i ett glansigt knepigt garn som bara låg och skräpade här hemma. En rundkullig mössa, hals- puls- och benvärmare till med massor av vita moucher.

Amanita är latin för flugsvamp - men visst låter det som ett flicknamn.

Jag hade många bra idéer som blåbär och lingon, granar och mossa, tallar och kottar. Som vanligt räcker inte tiden till för allt som dyker upp i huvudet. När jag insåg att jag måste begränsa mig valde jag till slut att inspireras av ett värmländskt skogrå. Får jag presentera Huldra.

Huldra är en kappa i rätt så tjocka ullgarn av lite olika kvaliteter i färgerna grå-brun-grön-beige-oblekt som jag randat huller om buller. Över hela kappen rätt så regelbundet har jag stickat in långa fransar i höstfägrer och blandat 1-tr ullgarn med lingarn.

Jätterolig att sticka och rätt så fort gick det. Men jag hade garner liggande i olika färghögar över precis hela vardagsrummet. Som tur var var jag gräsänka just då, så jag behövde inte plocka undan något förrän allt var stickat och monterat.

Mössor och halsvärmare med mycket färg

Jag har så himla svårt att sticka flera plagg som är lika. Jag får hela tiden en massa ideér som måste prövas. Mest gäller det att pröva olika färgkombinationer. Tekniskt är min design väldigt enkel. Det som gör den ánnorlunda är mina färger. Här kommer några av mina senaste mössor med tillhörande halsvärmare. Inga stora skillnader i modellerna men hela tiden olika. Dessutom har jag fått användning för mina fina huvuden.

ABBY RUTIG och ABBY RANDIG

CELIA och ILENE

ULLAMAJA och MAILLA

TARA och ELVIRA

TINDRA och URSULA

Stickat som hör ihop

Mössa och halsvärmare eller mössa och pulsvärmare eller halsvärmare och pulsvärmare eller mössa, halsvärmare och pulsvärmare eller andra kombinationer är något jag gillar och väldigt ofta stickar. Här är några exempel innan våren kommer och man vill ta av sig alla mössor. Som vanligt har alla fått sin egen identitet genom ett eget namn.

KARI

JACKIE

ILENE

LARISSA

HARIETTA

LARISSA

Just nu stickar jag inte för någon speciell utställning men jag dokumenterar alla höstens utställningar och lägger in på hemsidan. Jag är idag på oktober. Snart ska jag börja sticka för "Hemslöjd gillar Mexico".

Som spratteldockor

Just så här - som spratteldockor - vill jag visa upp och layouta mina "värmare" huvud-hals-puls-ben uppklykade på sammetsband, med maskeradmask och gärna med skor. Jag har gjort så i flera år och gillar skarpt presentationen trots att jag får stå ut med att många tror att halsvärmarna är små kjolar.

Ovan visar jag Alexandra 3, Ursula, Vega, Ullamaja och Celia

Nedan visar jag Abby Rutig, Elvira 3, Tara, Karolina 2 och Abby Randig.

Om någon undrar över numret bakom några av modellerna så beror det på att det är andra eller tredje versionen.

Nästa vecka som heter vecka 50 ska jag stå i Nordstan igen. De två veckorna mellan mina tider där har jag tillbringat genom att vara förkyld - riktigt förkyld med feber och så. Och det vill jag bara meddela att det är inte roligt. Dessutom är det så att 11 heldagar på raken i Nordstan följt av en vecka i sägen märks väldigt tydligt på konditionen. Just nu är det flås som hörs om man säger så. Blir väl inte så mycket bättre av en vecka i Nordstan följt av jul i Värmland. Fast väl där hoppas jag på långpromenader i soligt och snöigt -3 gradigt väder. Först ska jag klara av tågresan som då och då kan vara ett äventyr.

Jag kommer att lägga ut en bild på Nordstan. Tyckte faktiskt att mina stickade alster från förra året skymtade förbi i tv-programmet i går - väldigt hastigt och i övre vänstra hörnet.

Innan vintern tagit slut...

... har jag faktiskt hunnit fixa till och presentera kollektion Pulsvärmare.

Det har blivit en hel del under åren. Jag har stickat pulsvärmare sedan 70-talet och det är lite kul att titta på alla varianter.



De allra senaste stickade jag i december när jag satt och stod på julmarknad i Nordstan. Det ser trevligt ut för kunderna när man sitter och jobbar tycker jag - och det är ju dessutom inte kunder hela tiden. Här kommer bilder på decemberpulsvärmarna.

Detta är Kalima i en vit och en beige variant.

Jag har väldigt svårt för att göra flera lika -

det räcker med att det ska vara två i ett par.

Det här är det närmaste till produktion som jag fixar utan problem,

tre par Jenna som är lika men olika.





Däremot gillar jag att sticka kit
till exempel Idla halsvärmare och pulsvärmare

Eller Gaby mössa och pulsvärmare.

Edda ingick också i ett kit, men jag är inte nöjd med Edda halsvärmare

så henne visar jag inte utan henne ska jag repa upp.

Så kan det också bli.