Nu finns Dagny i svart

Efter många om och men så fick jag i somras tid att sticka den länge planerade Dagny i svart. En del tankar och idéer ligger lång tid i planering. Till exempel Cindy som så småningom ska bli en Dagny med ärmar ... typ.

 

 

 

Original-Dagny är vit

 

 

Dagny är stickad i bomullsgarn med det avigstickade som rätsida. Hon har ett antal instickade smala volanger med hålmönster och en bred spetsmönstrad volang. Visst är hon vacker.

 

Den tidigare omtalade Cindy är enligt planeringen grå med svarta volanger och lång ärm, vi får väl se hur det blir om och när det blir. Det skulle också vara fint att stick Dagny i rött eller grönt.

Det var en gång ett garn som hette Lanett

Jag tror inte att det finns längre men jag hade det i grått och rött. Lanett är ett superwash tunt (stickor 2½) ullgarn i merinoull. Tillsammans med vinrött och mörkrött Palett - ett annat gammalt garn - så blev det en vinterklänning. Jag har länge velat sticka klänningar som inte ser så unga ut som mina sommarklänningar. Då blev det Ingakarin. Rak tuff modell, raka isydda ärmar men med djup rund kvinnlig ringning. Hittar jag bara ett bra tunt garn så blir det säkert fler Ingakarinar.

Det grå garnet räckte också till avskiljande ränder mellan färgfälten i denna modell. En hängsleklänning i ull med rynkad kjol och rakt liv. Det var ett pussel att få till alla färger men det är lite olika kvalitéer på färger både ull och akryl. Det är även lite olika tjocklek för jag har bara tagit det som fanns hemma. Den här modellen heter Kathryn och den har jag faktiskt tänkt att ha alldeles själv.

Jag passar på att visa dem nu eftersom man har lovat minusgrader i natt.

Sommarklänningar på årets första varmaste dag

Visst är det skönt att våren har kommit. Även om det kommer att bli ett och annat bakslag så är det varmt och soligt och fint just precis nu. Jag kan inte låta bli att visa en kavalkad av bomullsklänningar.

Älva, Gladys, Idun, Bella

Anneli, Edit, Dagny, Florence

Idag har jag börjat rensa ogräs - i år ska jag banne mej ha det fint i rabatterna. Och så har jag sytt kjolar och kläningar till två fantastiska barnbarn som kommer hit på lördag.

Gaia passar både sommar och vinter

Det verkar kanske inte så smart att visa en solklänning så här i slutet av oktober, men Gaia har varit ute på turne så jag har inte haft henne hemma förrän nu. Och vem vet. Hon kanske ger sig ut på en semestertur till varmare bredgrader när som helst.

Om hon däremotstannar hemma så har jag tänkt att hon kan styla sig med en långärmad jumper under och förstås snygga färgade strumpor och då blir hon fin och presentabel hela vintern.

Gaia är stickad på min gamla stickmaskin. Modellen är en rak vid kjol som "rynkas" mot ett åtsittande liv. För att kunna göra det så måste jag plocka av alla maskorna från maskinen och sticka ihop dem för hand. Livet börjar med en dubbelvikt udd som jag också stickar för hand men när jag stickat ihop kjol och liv så trär jag upp maskorna igen på maskinen och stickar resten. Uddkanten runt hals och ärmhål stickar jag för hand. Det vita garnet har jag fått av en granne som hade en kompis som börjat virka ett sängöverkast någon gång i tiden då man gjorde det. 60-talet eller så. Personen tröttnade ganska fort och det tunna garnet blev liggande. Det är inte roligt att sticka med kan jag säga men med maskin gick det bra. Färgen är från mitt aldrig sinande garnlager.

Garnstopp!!

Jag har alldeles för mycket garner. Jag menar, jag har så mycket garner att det kommer att det bli svårt att hinna sticka upp allt innan jag dör. Och vem vill ärva en massa gamla garner? Därför har jag infört ett totalt garnstopp för mig själv. Inte ens för produktion av utställningar ska jag få köpa garn. I alla fall inte utan en rejäl förhandling.

Garnstoppet är förstås begränsande - men det är också inspirerande. Jag får använda all min kreativitet och alla infall för att få ihop till ett plagg av det som finns att tillgå.

Ibland är det flera nystan och ibland bara en liten stump i den färg jag vill ha. Då kan det bli så här.

De här tre klänningarna är stickade i samma modell som heter Idun och som jag skrivit om tidigare. På de två smalrandiga har jag inte stickat någon resårkant nertill, som den skarpsynte säkert lägger märke till,utan har stickat en dubbelt så bred rand som jag viker dubbel.

Det vita garnet i denna klänning har jag fått av en god väns man som räddade det från att bli sopor hos en av hans goda vänners fru.

OBS garnstoppet gäller inte fådda garner.

Idun lyser som solen

Många har frågat efter klänningar med ärm. Överarmar är ju inte det roligaste i världen. Det verkar inte hjälpa vad man än gör när man har ungdomen och rätt mycket till bakom sig. Det började med Bojan som fick en raglanskuren ärm. Med Idun har jag gått ett steg till. Varken överarmar eller midjevalkar exponeras. Idun är helt enkelt en skön rak bomullsklänning.

Och precis just idag har jag börjat sticka på Idun 2 i lila, turkos och blått och dessutom tagit ut färger till Idun 3. Fegt ljusrosa med smalare ränder i rött, knallrosa och cerise blir det. Jag kommer att sticka dem lite mindre och ca 10 cm kortare för det blir snyggare. Idun den första är uppspikad på en vägg i Alingsås och de andra två ska vara med i Nordstan vecka 27. Vi ses där.

Bella är en utmaning

För några år sedan hade jag en beställning där jag fick rätt så mycket beige bomullsgarn över. Beige är inte min färg kan jag säga. Det var dessutom ett torrt och glanslöst garn som verkligen inte såg roligt ut.
Vad skulle jag göra? Jag, som sparar på alla garnstumpar över 10 cm, kan inte slänga iväg ett garn ens när det är dubbeltråkigt. Det fick bli en utmaning. Gör något fint och kul av detta garn!!

Efter lite tankemöda så blev det Bella. Eftersom garnet var så glanslöst så ville jag kombinera med något som var lite blankt. Det fick bli merceriserat bomullsgarn. För att ytterligare höja glansfaktorn så la jag till glaspärlor. Vad hade jag hemma - jo minsann pärlor och garn i grönt, blått, rött och orange. Bara en av färg räckte inte utan det blev till slut alla fyra fast jag inte tänkte det från början.

De fyra färgerna ficka kanta varsin bred volang. Volangerna stickades på en slät klänning med en rad glaspärlor i samma färg.

Så blev ett tråkigt, glanslöst garn en riktig fin klänning. Pannband, halsband, armband och vristsmycke räckte också garnet till men jag fick designa efter hur många pärlor som var kvar. 1 orange pärla blev över.

För övrigt har det regnat i stort sett hela dagen och jag har med stor iver fullföljt mitt stor- och finstädningsschema - fyra städschemabitar klara idag utan några stora överraskningar för mig. Men mina barnbarns leksakshylla känner de nog inte riktigt igen. En stor kasse till det nystädade förrådet och en liten till soporna har gjort underverk.

Jag har stickat på tröjan som min lilla gulliga man fortfarande väntar på. Den krångliga småmönstrade bilden på bakstycket är nu klar. Det jag annars har på gång är Malenas riktiga benvärmare och en beställningsmössa. Om jag kommer med på utställningen Tusen och en midvinterfest så ska jag fortsätta sticka mina sagosjalar.

Pippilotta är klar

För någon månad sedan fick jag en beställning på en klänning som skulle vara klar i mitten av juni. Och så blev det också. Beställaren ville ha en klänning som var lite lik Anneli men med Pippi-stuk eftersom hon kände sig som Pippi Långstrump. Detta var den skiss som blev förlagan till klänningen.

Och detta är den färdiga klänningen fotograferad på min fortfarande enarmade docka.

I sanningens namn måste jag erkänna att den saknade armen egentligen inte hör till dockan men att den går att lirka dit så att det ser någorlunda ut. Dockan med dess olika armar är en present från en kollega som hittade delarna i en container. Jag är väldigt glad att jag har den.

Bojan är på väg till Skåne

Tillsammans med ett gäng andra klänningar ska Bojan visa upp sig på utställning M2:a i Marsvinsholm.

Jag har så många gånger fått frågan om jag har någon klänning med ärm. Vi som har lite eller mycket gäddhäng vill gärna ha en ärm när vi ska känna oss snygga, inte sant? Svårigheten har varit tycker jag att få en modell som liksom de ärmlösa kan passa olika storleker. Jag stickar gärna kläder med ärmar på beställning efter mått. Men de plagg som ska på utställning ska gärna kunna passa i alla fall 2-3 olika storlekar.

I alla fall så har jag nu modellen Bojan med volanger i olika nyanser av blått på kjolen och ett enfärgat liv med raglanskuren kort lite vid ärm. Som vanligt har jag stickat ett helt kit till och just detta består av mössa, halsband, långa lösa ärmar och korta vristprydnader. Men det är bara halsbandet som får följa med till Skåne.

Visst stickade jag på 80-talet

Under jobbet med min mössparad så la jag märke till att det nästan inte var någon mössa från 80-talet. Det fick mig förstås att undra eftersom jag alltid stickar :-o

Jag fick bläddra i mina gamla skiss- och beskrivningsböcker och jo då - jag stickade. Till exempel Nikolina som jag visar här på en färsk bild. Då på 80-talet hade Nikolina förstås axelvaddar - nu är det dags att sätta i dem igen. :-)) Tänk så det kan bli!!

Den 11 september (av alla datum i världen) 1984 började jag sticka Nikolina efter denna vackert åldrade skiss.

Det roliga med Nikolina är att hon är prickig men har randiga ärmar

Och att hon är stickad i ullgarn med prickar och ränder i bomullsgarn. Jag gjorde flera tröjor vid den tiden där jag blandade ull och bomull eller lin på flera olika sätt. Det blev väldigt bra och det kanske är en idé att ta upp igen.

Äntligen kommer tant Magda

För länge sedan - i somras - berättade jag om tant Magda som jag då höll på att sticka. Tant Magda är en härlig beställning från B som är en parant kvinna 60+ med egen klädstil och snygga ben (och mängder av häftiga, eleganta och roliga mönstrade strumpor) och naturligt "gäddhäng". Sticka en klänning som passar mig - ungefär så var beställningen.



Så här blev den. En svart, lätt utställd, knäkort klänning med rund ringning och liten holkärm. B har ett par underbara svarta strumpor med mörkt röda rosor och gröna blad. Jag tog upp dessa färger i de instickade resårstickade ränderna och la till ett melerat grått. Både B och jag är nöjda.

Randig stickad ylledress värmer frusen Monika

Det kan aldrig bli för varmt för Monika. Hon skulle ju egentligen inte bo här utan på varmare breddgrader. Hon åker också söderut så ofta hon har råd. Då har hon gärna den här dressen på sig under resan. Med ett underställ i ull så klarar hon även att vistas här. Och under julen vill hon gärna vara hemma och mysa med tända ljus och brasa.


Dressen består av två delar - en hängslklänning och en jacka. Jackan är stickad med flätor i två färger och ränder emellan. Den är finurlig i modellen med en hög polokrage som kan knäppas ihop eller knäppas upp. Jackan har också torgvantar som är faststickade i ärmen så de går inte att tappa bort. Det är annars ett av Monikas problem - hon är slarvig eller snarare okoncentrerad och glömmer lätt var hon lägger saker - nyklar, telfoner och vantar.

Klänningen har en långrandig kjol och ett tvärrandigt liv. Hela dressen är stickad i ull i olika blå, lila och vinröda nyanser.

Med ett tufft pannband och rejäla men roliga stövlar så värmer dressen till och med frusna Monika.

Vardagsblommor till Florence

Alla de klänningar jag stickade i våras och som jag så sakteliga presenterar här var ju tänkta att visas upp tillsammans under installationen "Bröllopet". de skulle alla vara användbara festklänningar. Vackra , roliga, tuffa och romantiska. Alla i enkel modell som ett långt linne men med färger och dekorationer som gjorde dem unika och för fest. Men när jag kom till Florence så blev det stopp. Florence skulle egentilgen ha en rad stickade blommor runt höften och runt halsen. Vi hade livliga diskutioner Florence och jag för hon vägrade på det allra bestämdaste. Inga blommor, pärlor eller annat krimskrams!Så det så! Florence är en mycket vardaglig tjej - hos henne är det det praktiska som är det vackra. Jag fick ge mig. Florence fick sin enkla grårandiga klänning utan någon dekoration och ett enkelt praktiska halsband utan minsta lilla pärla -men visst är det en underbar knapp :-)

Eftersom jag redan låtit henne börja bestämma så fick hon fortsätta och då blev det en enfärgad tubmössa som inte är en tub utan är ihopstickad i toppen. men lång är den och den kan varieras och bäras på olika sätt. Till det oglamorösa torgvantar med randig mudd och jätteroliga randiga knäskydd. Ja, de kan förstås användas som vanliga benvärmare men både Florence och jag tycker att det är mycket tuffare att dra upp dem över knäna så att det ser ut som pants som tittar fram under klänningen. Kanske är det praktiskt också, det vet i så fall Florence.

Bröllop och bröllopsskläder

Idag har jag varit på bröllop! Ett "enkelt" bröllop med borgerlig vigsel och mottagning efteråt. Jättetrevligt var det. Det var min vackra och duktiga systerdotter S som gifte sig med sin J. Det ger mig osökt tillfälle att visa upp de bröllopskläder som jag har gjort. Jag tycker själv att jag är lite halvtuff så där och försöker framstå som lite tuffare än vad jag är. Men då och då slår det till och jag blir så fruktansvärt urromantisk och svävar fram i spets och volanger.
Som de här tre stickade skapelserna med sina tillbehör. Jag börjar med Dagny. För henne är bröllop något stort och fint. Hon älskar alla sina smala och breda spetsvolanger och fördubblar intrycket av gräddtårta med spetsvolangmuddar både kring handleder och vrister. Dessutom har hon ett pannband med en spetsvolang som blir som en slöja bak. Dagny är övertygad om att hon gifter sig bara en gång så hon vill gifta sig i kyrkan och ha en stor fest för "alla" både släkt och vänner efteråt.

Edit är inte lika säker på det och vill ha en borgelig vigsel. Men hon väljer ändå en nästan vit klänning. Den är inte lika sockersöt som Dagnys utan ett snäpp tuffare med vita ränder, moucher och pärlor mot en oblekt botten.

Edit vill inte ha slöja så hon får ett pannband täckt med moucher och med matchande "vantar" som bara täcker översidan av handen och som fäster med en ring runt långfingret. Det ska ju trots allt träs på en ring som antagligen inte är stickad på ringfingret. Till sist komlpetterar Edit med halsband och vristband med pärlor. Edit reser gärna bort och gifter sig i hemlighet.

Så måste jag också få berätta om Julia. Hon gifter sig i en tunn ullkappa med hålmönster och bred spetvolang på ärmen och nertill på kappan som är nästan hellång.
Hon tar upp det rosa i blombården med rosa klänning under kappan, rosa skor och rosa moucher på basker, halsband, pulsvärmare och vristband som hon gärna har till. Julia vill gärna ha ett romantiskt bröllop ute i naturen med bara nära familjen som gäster.

Älva packar för sin resa

Nu är det snart Älvas tur att åka till Helsingborg och visa upp sig. Och att visa upp sig det gillar Älva. En riktig teaterapa är hon och spelar med i en lokal amatörteatergrupp. Jag tror att hon drömmer om att jobba på teater på riktigt. När hon kan spela en roll, klä ut sig och leva sig in i en annan karaktär så glömmer hon sin blyghet och sin försiktighet. Nu tar hon på sig sin färgstarka randiga klänning med mössa, vantar och benvärmare i kompletterande och matchande färger, hänger på sig ett lass halsband, sätter på sig en mask och blir tuff och oslagbar. Lycka till på resan Älva!


Så här ser hennes utrustning ut :o)

Jag vågar inte släppa iväg Älva alldeles själv men har inte riktigt beslutat mig för vem som ska följa med henne.

Annika har gått i pension

Nu har Annika gjort sin sista dag på jobbet. I morgon börjar hennes liv i min privata garderob och då får hon förstås vara med på Kronhusgården och hälsa på sina gamla arbetskamrater.

Annika har i flera år varit ute på flera marknader, utställningar och andra äventyr.

Gladys ska till Kronhusgården

Gladys är en mycket glad och positiv tjej som tycker att allt ordnar sig till slut. Men hon blev riktigt sur och arg när jag bestämde att hennes klänning skulle bli ljusrosa eller skär som hon uttryckte det. Hon sa också att hon skulle totalvägra att ta på sig en SKÄR klänning :o(

Men när klänningen var klar med alla sina 27 instickade ränder i olika färger så blev Gladys överlycklig och tyckte att den var urläcker och cool. "Det ordnade sig" sa hon :o)

Gladys gillade också de enkla rätstickade smalrandiga tillbehören - pannband, lösa ärmar och benvärmare. Hon vill hela tiden ha alltihop på sig.

Jag har också beslutat att Gladys får följa med mig till Konsthantverkscentrums konsthantverksmarknad på Kronhusgården i Göteborg nu den 15-17 augusti. Vi står i marknadsstånd 32. Vilka andra tjejr som ska med ska jag tänka vidare på. Dagny tror jag och Florence och någon mer. Dessutom en massa mössor och annat smått. Vi syns där.

Anneli har inte hört av sig

Anneli har nu varit på resande fot i nästan två veckor och som väntat har hon inte hört av sig. Jag hoppas att hon är i Helsingborg för det är det som är meningen. Men man kan aldrig vara riktigt säker.


Anneli är nämligen en riktig festprisse som illar att gå på innekrogar flera gånger i veckan. Hon är charmig och blir lätt medelpunkten i sin fina stickade oblekta bomullsklänning med instickade ränder, överarmsband och dubbla våder. Till klänningen bär hon ett tufft panband och ett originellt halsband. Ibland varierar hon med lösa ärmar, knän och vristvärmare.

I motsats till Hedda så gillar inte Anneli att dansa speciellt mycket. Hon sitter helst i baren. Hon röker dessutom för mycket. Jag undrar så vad hon gör idag.

Om någon undrar så har jag 11 sommarflickor som ska presenteras. På en utställning just nu finns 8 höstflickor som också väntar på att få visa upp sig. Och här hemma går ytterligare minst 5 tjejer som inte vill bli bortglömda. Jag är inte världsbäst på matte men så mycket fattar jag som att blogga en gång i veckan inte räcker. Här måste bli skärpning :o) Dessutom ska det också bloggas om mina utställningar. Vi hörs.