Stickade långärmade jumprar på Upmarket

Första dagen på Upmarket och första gången jag visar höstens långärmade jumprar i cottolin och lin.

 

 

De har inte huvudrollen för det är fortfarande sommar och varmt trots regnskurar och blåst.

Linnet Nataella  i cottolin och linnet Renette i lin får fortvarande vara de som syns först och mest.

Till höger har jag kortärmade jumper Lahle i cottolin och Sanne i lin, men till vänster finns de...

 

 

 ... i blått, grönt eller rött. Randiga härliga Petrina i cottolin,

 

 

 

och den eleganta Karia i lin.

 

 

Hela marknadsståndet inramat med sjalen Edie i alla varianter och på bordet mössorna Rigmor, Remi, Ingalis och Phyllis samt finpulsvärmarna Henna och Undis. Jag är nöjd men trött.

Sommarkollektionen 7

Det allra sista av sommarkollektionen - sjalen Edie som hängt med ett par år men som verkligen blommat ut i år. Edie är stickad på maskinen i Vävlin 16/2 och har en virkad kant i ena sidan. Garnet kan vara lite stelt i början men blir så mjukt och härligt när man använt sjalen ett tag. Och det finns i så många goa färger. Jag tvättar min Edie för hand men garnet tål att tvättas i maskin.

 

Dessa 15 Edie är nya, pressade och fotograferade i dag. Jag har stickat dem till Upmarket konsthantverksmarkand i Trädgårdsföreningen nu till helgen 16-18 augusti. Eftersom min garnleverantör inte funkar i juli så har jag fått blanda och ge av det som fanns kvar. Men det som är så bra med Edie är att hon blir så läcker hur jag än gör.

 

 

Ska man vara riktigt noga och hålla sig till sanningen och det ska man ju, så har jag faktiskt stickat ytterligare en ny men hon såldes och försvann fortare än kvickt utan både press och kant.

 

 

Tidigare i år så har jag stickat alla dessa på bilderna här och någon här och där finns kvar.

 

 

 

 

När du har en Edie bär du förstås henne precis som du vill. Jag väljer att vira henne flera varv runt halsen.

 

 

eller bara ett varv med långa hängande snibbar. Alltid med trekanten fram men jag har också sett kunder som lägger henne om axlarna med trekanten bak. Går bra vilket som.

 

 

Just nu funderar jag på hur Edie ska presenteras under Upmarket. Så här fint var det de sista dagarna i Nordstan då jag helt enkelt hängde upp henne på ribborna i taket.

 

 

 

 

 

Den som kommer till Trädgårdsföreningen i helgen får se.

STICKAT I NORDSTAN

Tre dagar kvar i Nordstan för denna gång. I dag torsdag har jag fått större plats och så här kommer det att se ut de dagar som är kvar. Alla mina nya huvuden får nu vara med. Natalie från Hisingen i den gröna capen har jag lånat.

De första dagarna denna vecka hade jag "bara" en vägg och då såg det ur så här. Så ihopträngt utan "luft" brukar jag inte visa upp mina saker, men det ser rätt så kul ut tycker jag - som ett lapptäcke.

Nu ska jag snart fira jul. Ska bara försöka hinna sy lite. Efter alla helger är det dags att ta tag i Gråa Greta som ska till Karlstad i februari.

Nu är Bea ett minne blott

Denna vecka som heter vecka 47 och en kommande vecka som kallas vecka 50 sitter jag på Nordstan Torg och stickar. Och visar mina stickade kretioner på julmarknaden Hantverk och Design. Denna vecka ser min bod och vägg ut så här.

Eftersom det, trots mycket folk i farten, inte är kunder hela tiden så måste jag ju göra nåt. Stick till exempel. Jag har stickat tre stycken mössor i modell Celina. Celina är min nyaste - en oregelbundet randig mössa i ordinär modell stickad i mohairgarn från 1980-talet.

Celinorna ser ut som de gör med den färgsättning de har och de ränder det har blivit beroende på att de är stickade av upprepade stackars Bea. Bea i sin tur var tjocka benvärmare i dubbelt mohairgarn som bars till träskostövlar i början av 80-talet. Jag har repat upp och delat garnet så att det är enkelt och stickat så långt som respektive färg räckte. Jag började med Celina i mitten och fortsatte med Celina till vänster och avslutade med Celina till höger. Ca 2,5 m garn är kvar så jag vill påstå att jag utnyttjat till fullo.

Så här såg salig Bea ut i sin prakts dagar.

Helgen mitt emellan ...

... är det just nu. Förra helgen var jag med på Upmarket i Göteborg med stickade bomullskläder.

och nästa helg är det vernissage med Vita Vera i Lund. Välkomna dit förresten.

Så när jag ändå kollar på friidrottsVM så monterar jag Abby Randig och två stycken Gaia hängsleklänningstunikor. Alla med mycket färger men med vita ränder. När jag jobbar så får jag alltid nya idéer och eftersom jag har en Abby Rutig så har jag nu i min To-Do-Lista tanken om en utställning som heter "Randigt, Rutigt och Prickigt - och lite Blommigt". En Abby Prickig kommer alldeles säkert. En grå blommig är halvfärdig och skulle ha varit en del i utställningen Vita Vera och Gråa Greta. Men så blev det bara Vita Vera. Ibland måste man begränsa sig och jag måste begränsa mig.

Suck och stön

I stort sett samtidigt som jag skrev förra inlägget för två månader sen så kraschade min dator och jag började mina julmarknadsveckor i Nordstan. Sedan dess har jag bara försökt att komma ikapp. Jag blev tvungen att formatera om datorn och så sakta gå igenom det digra jobbet med att installera om alla program, uppdatera min gamla och lägga in min nya dokumentation. Tack och lov hade jag det mesta på en extern hårddisk och för tillfället är jag snudd på världsmästare i back-up. Detta samtidigt som jag satt hela dagarna i Nordstan i mitt lilla bås som såg ut så här:




Tyvärr förlorade jag alla mina kontakter och alla mail med nyttig information plus att mitt gamla program för att bygga hemsidan inte funkade längre utan jag har fått lägga mycket tid på att hitta ett alternativ och att lära mig det. Det går så där, men jag har i all fall börjat jobba med sidan och kunnat lägga in höstens utställningar.

Nu ska jag ta nya tag och börja sticka för utställningen Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin i Pannrummet i Lidköping i april. Är det förresten rätt ordning på tanterna?

Julmarknad och julklappar

2009 kan inte riktigt ta slut förrän jag visat hur det såg ut på julmarknaden så nu måste jag göra det snabbt. Under tre veckor satt jag alltså varje dag i larmet på Nordstan och visade upp min stickade design och mig själv. För ovanlighetens skull sålde jag rätt bra - både helt nygjorda och så där 10 år gamla.

Jag tycker själv att jag gör tidlösa men personliga plagg fast färgstarka och flera gamla gillar jag och använder så det är inte så konstigt med det. Även om jag sålde bra så hade jag inte kunder hela tiden utan fick fördriva den bäst jag kunde. Ett sätt att fördriva tid är att sticka och många tyckte att det såg trevligt ut där jag satt och stickade för det vilda.

Bland annat passade jag på att sticka några beställningar. En beställning löd - fem enfärgade halsvärmare i dessa färger som ska vara en tackpresent och julklapp till fröknarna på beställarens dagis.



Nu är det inte så lätt för mig att sticka enfärgat, men jag lyckades i alla fall något så när med garner och knappar som jag hade liggande hemma. Jag hoppas så att alla blev nöjda med sin Fiorina. Som bekant döper jag all min stickade design med flicknamn och i enstaka fall med pojknamn.

Om du undrar hur det såg ut i Nordstan så är detta en bild från min andra vecka då jag fick visa upp mig på scenen.

Och nu är det slut med 2009 och bara några dagar kvar till 2010 års första utställning. Jag har vernissage på Vävkompaniet i Borås den 16 januari.

Hur kul är det att sticka raggsockar?

GOTT NYTT ÅR på er alla!
Jag har varit på julmarknad i Nordstan i Göteborg under tre veckor nu före jul. Det är alltid trevligt, långa dagar, mycket folk och mycket ljud. Jag blir förstås trött i huvudet och den lilla tid jag är hemma på kvällarna orkar jag inte göra annat än precis nödvändigt. Eftersom jag både förra året och i somras fick flera frågor om sockar så fanns det med i min planering att sticka sockar till årets - ja nu är det ju redan förra årets - julmarknad. Jag är ju den planerande sorten. Dock lever livet efter sin egna villkor och struntar blankt i mina planeringar.
Det blev alltså inga sockar - men det blev som vanligt frågor om sockar. Speciellt om raggsockar - vanliga sådana. Hur kul är det?
Jag svarade glatt att några vanliga raggsockar har jag inte men man kan få beställa ovanliga sockar stickade med normal timpeng. Vem vill betala timpeng på vanliga raggsockar?
Det händer alltså att jag stickar sockar.

Randiga sockar till exempel med många trådar att fästa. Detta är sockan Monika.





Jag stickar också enfärgade sockar med dekorationer på mudden. De här ovan hetar Marion och har instickade moucher i olika färger.

De här nedan hetar Annsofie och har påstickade rätstickade ränder också (förstås) i flera olika färger.

Visst blir de fina mina olika sockar men de blir förstås rätt så dyra. Så jag nöjer mig nog även i fortsättningen med att endast sticka sockar på beställning. Vanliga finns ju att köpa i vanliga affärer eller hur?

Precis bredvid ett fantastiskt klätterträd...

... hade jag mitt stånd på Upmarket - Konsthantverkscentrums marknad i samband med Kulturkalaset i Göteborg i mitten av augusti. I år höll vi till i Trädgårdsföreningen för första gången och det var väldigt lyckat. Jag visade stickade sjalar, mössor och smycken.

Mitten på augusti och nu är det redan september. Vad har jag gjort under den tiden? Jo jag har städat och städat och fått ordning på alla tyger och alla garner och helt plötsligt har min vävstol kommit fram. Den har varit helt indränkt i korgar, påsar och lådor med garner mer eller mindre sorterat eller kanske rent av osorterat. Nu är det i alla fall ordning, det är mätt och vägt och nedskrivet. Jag har hittat tyger som jag glömt och garner som jag inte ens kom ihåg att jag hade. Nu ska jag sätta upp en väv, jag ska börja sy som jag tänkt så länge och jag ska börja sticka igen. Jag har nämligen haft en behövlig semester från -nästan- allt stickande under hela augusti.

Som avbrott i allt städande så har jag varit tillsammans med dessa två fantastiska, underbara personer.

En hektisk månad

I morgon är sista dagen på en väldigt intensiv 4 veckors period. Den började den 25 juni då jag i två omgångar släpade tre stora kassar med stickade kläder, käppar att hänga upp dem på, stege, hylla (delbar) och min fina men tunga verktygsväska på pendeltåget till Nordstan i Göteborg för att delta i Hantverk & Design. Denna första vecka tillsammans med Ottopippis fina barnkläder.

Så här såg det ut vecka 27.

Veckan därpå planerade jag, packade bilen full med vävar och stickade kläder, åkte till Värmland, hängde utställning på Sundsbergs Gård i Sunne och hade vernissage på lördagen. Jag bloggar om den utställningen snart.

På söndagen stormade mina underbara barnbarn, två treåriga flickor in hemma hos mig och ropade glatt: "Häj äj vi. Vi ska vaja hos dej många dagaj" En hel fantastisk vecka var de hos mig och H ända till söndagen därpå. Som tur är så sover de bra för däremellan är det full fart.

Dagen därpå på måndagen - i måndags - så gjorde jag min andra vecka på Hantverk & Design i Nordstan och då såg det ut så här.

Under veckorna i Nordstan visade jag för första gången upp Mössan Heidi (och armbandet Blomma som jag också snart ska blogga om).

Heidi är en riktig bra bad-hair-day-mössa som kan bäras och stukas till på olika sätt. Hon är i bomull så det går alldeles utmärkt att ha henne på hela dagen på jobbet (beror på jobbet förstås). Jag har stickat 20 stycken Heidi efter samma grundbeskrivning men i olika färger och i olika garnkvaliteter så att de alla är olika ändå. Jag är som bekant inte massproduktionens drottning. Men lite kul var det ändå att jobba så för en gångs skull. Det är bara att välja vilken Heidi du tycker bäst om.

Välkommen julefrid

Nu är äntligen alla julmarknader som jag deltagit i slut och jag kan börja tänka på julen :-). Min härliga jul som om allt går enligt planerna ska firas i Värmland med familjen.
För min del började julmarknaden den 13 november då jag började hänga min installation på scenen i Nordstan i Göteborg. En kanonbra plats där jag syntes bra. Jag var där i 10 dagar utan uppehåll och upplevde både Idols loserturné och Luciapresentation på scenen på andra sidan scenhuset som är min bakgrundsvägg.

Dagarna i Nordstan började och slutade med att hänga upp och plocka ner alla grejor - varje dag. Lite varation på scenen blev det olika dagar. Och dockan fick olika klänningar tills hon sista lördagen drös i golvet och gick sönder. Förlåt det var verkligen inte meningen och jag blev hemskt ledsen.
Efter Nordstan var jag i Rydal och hämtade alla mina kvarvarande grejor från Butiken i Fabriken som ska läggas ner. Och missade releasen av boken 247 svenska konsthantverkare - jag finns med på sidan 138. Missen berodde på ett inställt och ett försenat tåg. Så det fick bli Västtrafiks resegaranti - igen !! Sedan försörjningsjobbade jag i 1 och ½ dag innan jag med stort nöje var heltidsbarnbarnsvakt till de förtjusande tvillingflickorna i 4 dygn. Därefter jobbade jag i 3 dagar som avslutades med min pensionsavtackning. Nu har jag semester tills jag blir riktig pensionär i mars.

En dags förberedelse (som mest användes till att shoppa loss på stan för presentkort som jag fått av underbara kollegor) för att lördag och söndag 6-7 december stå utanför (alltså utomhus) Världskulturmuseet där The Market hade sin EkoReko-marknad. Vad man kan göra av lite restgarner och upprepade misslyckade halvfärdiga stickningar var mitt tema.

Måndagen den 8 började mina 8 dagar på Lisebergs Design & Konsthantverksmarknad.

Och nu är det slut. Jag har sovit och träffat barnbarn och levererat beställningar och köpt julklappar de tre dagar som gått sedan jag slutade på Liseberg. I morgon ska jag julstäda och sedan ska jag ha en ledig helg.

Änligen har Andrea fått spela huvudrollen

Andrea är typiskt den där personen som man väljer sist i brännboll (och alla andra lekar). Hon är den som sitter panelhöna på skoldanserna (och alla andra danser). Men hon är lite tuff också och bjuder friskt upp när det är damernas. Även om hon inte har så mycket för det. Hon är lite klumpig och snubblar och ramlar ofta och råkar ut för andra olyckor, som gör att hon måste uppsöka akuten för både det ena och det andra. Två bilar har hon totaltkvaddat och hennes cykel får punktering stup i kvarten. Men trots allt så har hon ett glatt humör och hon håller på att växa upp från den fula ankungen till en blommig någonting.

Jag måste erkänna att jag har haft med Andrea till ett par utställningar men i sista stund valt att inte hänga upp henne och hon har fått åka med hem igen.

Det här är Andreas kit av mössa, hals- puls- och benvärmare. Typiskt henne i olika färger. Och vad mera är - typiskt Andrea att när hon väl får vara med på bild så klantar hon till det så att pulsvärmarna hamnar på fötterna och benvärmarna på händerna. Fattar du att jag tänker mig för innan Andrea får spela huvudrollen.

Men så i alla fall under årets vecka på Jul i Nordstan så fick Andrea vara den som lyste och den som det var ljus på. Nu ska hon gå på Rondo och dansa och tror att hon kommer att bli uppbjuden.

PS - lite typiskt så har Andrea glömt sina pulsvärmare :-)

Det är långt till jul...

...men det går fort. Och mycket ska göras och hinnas med, eller hur? Jag vet i alla fall vad jag ska göra och du får gärna besöka mig på de olika julmarknader som jag deltar i.