Stickat i tre delar - minst

I väntan på att få visa mina nya stickade plagg som jag ska ha med på julmarknad i Nordstan så vill jag visa härliga glada randiga Tanja i tre delar. Kjol, väst och kofta.

Kjolen är stickad i åtta våder som alla har olika randning men i samma färger. Alla delar är slätstickade i ull varmt och gott i grårusket.

En kort och en lång i gult

Allting går igen. Stickade kjolar till exempel. Fullt av dem på catwalken i höst. Jag tar fram mina gamla från 70-talet.

Ingmari i bomull är en tre-delad ensemble från1973 bestående av kort svagt utställd kjol, kortärmade v-ringad kofta och smalrandig t-shirt.

 

 

Någonting annat som går igen och som kommer nu i höst är den hemska vadlånga kjolen. Jag brukar inte ha så svårt för trender även om jag inte alltid följer med vadlånga kjolar är inte snyggt på någon. Som tur är är Vanessa i ull från 1976 snyggt uppknäppt på fotot. Kul att se färgkombinationerna på det lilla linnet. Det skulle jag ha kunnat gjort idag. Endera har jag en egen stil eller också klarar jag inte av att förnya mig.

Gula minnesbilder

Visst är gult en fin färg. Jag har haft gula perioder av och till genom åren. Första gången det slog till riktigt ordentligt var under min första graviditet vintern -67/68. I en annons fick jag se Brios nya förenklade barnvagn. Jag var såld!! Modellen var såå häftig och så fanns den i gult. Åtminstone i annonsen. Alla barnvagnsförsäljare förstod däremot inte vilken häftig vagn det var.
Men vad kan inte en gravid kvinna förmå sin man och den blivande barnafadern till?
Många barnvagnsaffärer blev det men till slut var den min.

 

 

Ett metallskelett på fyra hjul och en galonväska. Inte en fjädring men vad gjorde det. En tjock rosa madrass fick ersätta och babyn sov gott. Jag tror att det var enda året som just denna modell såldes. Kompisens vagn 10 månader senare hade ett betydligt stadigare underrede. Min gula vagn klarade i all fall mina två barn och ett kusinbarn däremellan. Jag matchade med gul hemsydd manchesterkappa med rött foder och till den hörde både kjol och långbyxor och en liten hätta. Snyggt!

 

 

10 år senare stickade jag i gult. En härligt randig tröja i dubbelt bomullsgarn med V-ringning och fickor. Den tröjan heter Ingela. Den knallgula koftan -gult är som alla färger många nyanser- är också stickad i dubbelt garn. Hon heter Ingegerd. Båda var publicerade i Femina i slutet av 70-talet.

 

Eller också stickar man Ingegerd i ett tjockt garn. Beskrivning finns på min hemsida.

 

 

Ytterligare en så där 10-15 år senare var det åter dags för en gul period i form av ponchon Erika med basker halsdukar puls- och benvärmare.

 

Så nu när jag äntligen fixat till min gröna period så kanske det är dags att gå över till gult. Snyggt och inne i höst.

Nostalgitripp med stickbeskrivning

Man kan ju inte komma ihåg allting så det är ju extra roligt när man blir påmind om det man glömt.

 

 

 

Åtminstone var det så för mig när jag igår var i Mariestad för att hämta resterna efter utställningen Hemslöjd hjärta Mexico. Jag skulle också träffa min goda vän sedan småbarnsåren. Vi hade en underbart skön sensommardag med ett härligt soligt väder. Hon mötte mig vid resecentrum iförd jumpern Frideborg som jag stickade på 70-talet och som jag alldeles glömt att hon hade. Det var särskilt kul eftersom den enda dokumentation jag hade var teckningen  med färgprover längre ner.

 

Och dessutom hade hon en applikation i gästrummet i källaren som jag alldeles glömt att jag gjort. "Gustavssons förlovning" heter den och är väl förtvilat 70-tal och ganska rolig.

Jag har inte sämre minne än att jag kom ihåg den när jag såg den.

 

 

Eftersom jag ändå är och rotar i det förgångna så vill jag passa på att dela med mig av koftan Inger.

 

En alldeles lagom sensommarstickning som håller även nästa år. Den är från tidigt 80-tal och här är beskrivningen.

 

Jag har tänkt att blogga lite om de allra nyaste modellerna den närmaste tiden och blanda upp med gammal design. Många modeller är faktiskt lika fina än i dag. Tycker i alla fall jag.

Benarda och Debbie blev i alla fall klara

Som jag skrev härom dagen så hann jag inte sticka Helvig klar i tid för Gråa Greta. Så nu vill jag visa lite av det som ändå blev klart. Jag gillar verkligen mina färgstarka teman - det har varit Svarta Tyra, Vita Vera och nu Gråa Greta. En grundfärg och väldigt många, starka och dominerande mönsterfärger.

Först ut är Benarda - en kappa med mönster inspirerat av en väv från Vitryssland.

En anledning till att temat denna gång blev Gråa Greta var att Normi garn hade utförsäljning på alla sina garner. Där fanns bland annat mängder ett tunt lite glansigt 2-tr garn av okänd härkomst. Lite av det garnet blev kappkoftan Debbie med påstickade resårstickade ränder i 1-tr vävullgarn. Debbie har jag stickat på maskin.

Debbie med mössa vid halsvärmare, pulsvärmare och benvärmare

Till och med Jelena blev till slut helt klar. Det sista stickat kvällen före vernissagen när allt annat var upphängt och klart. Och monterat och ihopsytt medan håret torkade på vernissagedagens morgon.

Jelena är stickad i ett gammalt restgarn från 1900-talet som hette Saba. Ränderna i ullgarn av lite olika kvaliteter men i färger som matchade snyggt.

Appropå koftor...

.... så har jag nu stickat klar min allra senaste kofta - Ursula, som nästan är en kappa. Den har inte hunnit in i kollektionsbladet ännu. Först ska den till Ystad och representera våren. Den 11 september har jag vernissage hos Konsthantverkarna i Ystad på temat Färgstarka Årstider. Ursula ska innan dess kompletteras med mössa, halsvärmare, torgvantar och benvärmare.

Ytterligare två helt nya skapelser, som jag stickat mellan varven denna röriga sommar, kommer jag att visa och som kompletterar det jag redan har - Tindra för hösten och Malena för vintern. Jag hoppas så att det blir en fin utställning. Det är alltid lite nervöst så här en vecka innan.
Jag har precis beställt mina biljetter och ser så fram emot att komma till Ystad. Mer om detta kommer förstås.

Jag vill också passa på att visa en beställd kappa som varit klar ett bra tag nu och som snart ska levereras.

Nu börjar hösten

Sommaren har varit lite si och så och som vanligt inte alls som planerat. Det tråkiga har varit att min pappa varit sjuk. Det roliga har varit alla de dagar jag har varit med mina barnbarn. Det härliga har varit alla simturer. Dessutom har min lilla gulliga man reparerat och målat huset medan jag jag suttit på stegen (som stegstopp) och stickat inför kommande utställningar.

Nu när den härliga hösten ska ta sin början vill jag visa alla mina fina användbara koftor. Det är bilder och skisser på alla idéer jag haft genom åren. Det är ca 90 koftor i olika variationer.

Nästa vecka åker jag till Ystad för att hänga min utställning hos Konsthantverkarna. Det ska bli kul. Jag har aldrig varit där.