Stickat i ruggigt påskväder

Påskledigheten är över för denna gång. Jag har tagit det rätt lugnt - bara stickat lite på en beställning när jag ändå tittat på deckare i TV. I går var jag på bio med mina barnbarn snart 6. Vi såg Piraterna. Och det var spännande så det räckte. Tänk på att man nästan halshögg Polly.

Eftersom det är så tråkigt och kallt väder passar jag på att visa två caper som jag inte tror jag har visat. Båda är stickade i 2-trådigt vävullgarn typ Tuna eller Brage och det gör att de är tåliga mot både rusk och regn. Malena är stickad på handstickningsmaskin i flera delar som jag sedan stickat ihop med några rätstickade varv och prytt med stickade moucher. Mössa, rak halsvärmare, torgvantar och långa benvärmare hör till Malena.

Tara har jag däremot stickat helt för hand i rätstickning av restgarner, smånystan och överblivna spolar i alla gröna nyanser. Tara har en randig jättebasker, en klockad halsvärmare, pulsvärmare och korta benvärmare. Alla med instickade moucher på lite olika sätt. Tara passar väldigt bra till de mörkgröna byxorna som jag ännu inte sytt, men som jag ska ha i vår då jag äntligen ska starta upp min gröna period.

Benarda och Debbie blev i alla fall klara

Som jag skrev härom dagen så hann jag inte sticka Helvig klar i tid för Gråa Greta. Så nu vill jag visa lite av det som ändå blev klart. Jag gillar verkligen mina färgstarka teman - det har varit Svarta Tyra, Vita Vera och nu Gråa Greta. En grundfärg och väldigt många, starka och dominerande mönsterfärger.

Först ut är Benarda - en kappa med mönster inspirerat av en väv från Vitryssland.

En anledning till att temat denna gång blev Gråa Greta var att Normi garn hade utförsäljning på alla sina garner. Där fanns bland annat mängder ett tunt lite glansigt 2-tr garn av okänd härkomst. Lite av det garnet blev kappkoftan Debbie med påstickade resårstickade ränder i 1-tr vävullgarn. Debbie har jag stickat på maskin.

Debbie med mössa vid halsvärmare, pulsvärmare och benvärmare

Till och med Jelena blev till slut helt klar. Det sista stickat kvällen före vernissagen när allt annat var upphängt och klart. Och monterat och ihopsytt medan håret torkade på vernissagedagens morgon.

Jelena är stickad i ett gammalt restgarn från 1900-talet som hette Saba. Ränderna i ullgarn av lite olika kvaliteter men i färger som matchade snyggt.

Stickar till mig själv

Det händer att jag då och då plockar ut plagg ur kollektionen och använder dem själv - men det är väldigt ovanligt att jag stickar direkt bara till mig själv. Det har jag gjort nu och det håller jag på med just nu också.

Ibland tar det tid förstås som Daphne här. Det var ett par år sedan jag sprang på den prickiga kappan i Charlottenberg och bara måste ha. Genast beslöt jag mig för att sticka ett kit till henne. Baskermössan köpte jag strax före jul och då fick jag snabba mig på att sticka hals- puls- och ben. Visst är det häftigt!

Det här är Helvig. Helvig började med pulsvärmarna som skulle varit med på utställningen Gråa Greta men som inte blev färdiga i tid. I alla fall så ville jag sticka dem klara och när jag kom hem efter vernissagen i Karlstad så stickade jag Helvig puls. Och blev så himla förtjust i dem att jag ville ha dem själv. Så då blev det mössa, hals och ben också av bara farten.

Helvig ska jag ha till min gröna jacka som jag snart ska sy.

 Jag har snart påbörjat min gröna period som jag planerat så länge. Igår började jag på Wendela tröja och i morgon eller senast i övermorgon ska jag klippa till mina gröna manchesterbyxor av tyget som legat i 3eller 4 år. Tiden går så fort.

Hatt och väska i grönt har jag inhandlat men mina gröna Hasbeens träskokängor tog slut innan jag kom till skott. Synd för de var urläckra. Får nöja mej med gröna skosnören i gamla skor.

Stickat med inspiration från skogen

När Midvinterfest på Bohusläns museum hade Skogen som tema på sin utställning förra året så blev jag riktigt inspirerad. Min allra första tanke var Flugsvamp. Och en flugsvamp blev det. Amanita. En röd cape i 2-tr ullgarn med stora vita oregelbunda prickar i ett glansigt knepigt garn som bara låg och skräpade här hemma. En rundkullig mössa, hals- puls- och benvärmare till med massor av vita moucher.

Amanita är latin för flugsvamp - men visst låter det som ett flicknamn.

Jag hade många bra idéer som blåbär och lingon, granar och mossa, tallar och kottar. Som vanligt räcker inte tiden till för allt som dyker upp i huvudet. När jag insåg att jag måste begränsa mig valde jag till slut att inspireras av ett värmländskt skogrå. Får jag presentera Huldra.

Huldra är en kappa i rätt så tjocka ullgarn av lite olika kvaliteter i färgerna grå-brun-grön-beige-oblekt som jag randat huller om buller. Över hela kappen rätt så regelbundet har jag stickat in långa fransar i höstfägrer och blandat 1-tr ullgarn med lingarn.

Jätterolig att sticka och rätt så fort gick det. Men jag hade garner liggande i olika färghögar över precis hela vardagsrummet. Som tur var var jag gräsänka just då, så jag behövde inte plocka undan något förrän allt var stickat och monterat.

Som spratteldockor

Just så här - som spratteldockor - vill jag visa upp och layouta mina "värmare" huvud-hals-puls-ben uppklykade på sammetsband, med maskeradmask och gärna med skor. Jag har gjort så i flera år och gillar skarpt presentationen trots att jag får stå ut med att många tror att halsvärmarna är små kjolar.

Ovan visar jag Alexandra 3, Ursula, Vega, Ullamaja och Celia

Nedan visar jag Abby Rutig, Elvira 3, Tara, Karolina 2 och Abby Randig.

Om någon undrar över numret bakom några av modellerna så beror det på att det är andra eller tredje versionen.

Nästa vecka som heter vecka 50 ska jag stå i Nordstan igen. De två veckorna mellan mina tider där har jag tillbringat genom att vara förkyld - riktigt förkyld med feber och så. Och det vill jag bara meddela att det är inte roligt. Dessutom är det så att 11 heldagar på raken i Nordstan följt av en vecka i sägen märks väldigt tydligt på konditionen. Just nu är det flås som hörs om man säger så. Blir väl inte så mycket bättre av en vecka i Nordstan följt av jul i Värmland. Fast väl där hoppas jag på långpromenader i soligt och snöigt -3 gradigt väder. Först ska jag klara av tågresan som då och då kan vara ett äventyr.

Jag kommer att lägga ut en bild på Nordstan. Tyckte faktiskt att mina stickade alster från förra året skymtade förbi i tv-programmet i går - väldigt hastigt och i övre vänstra hörnet.

Idun för sista gången

 Jag vill inte bli tjatig men vill ändå visa upp vad jag stickat till Idun Rosa och Idun Lila.

Mössorna har jag redan visat. Det nya är pulsvärmare och vristvärmare får vi väl kalla dom. Man kan förstås ha dom runt handlederna också om man vill. Eller var som helst. Lite olika blev de. Mest enfärgat till den smalramdiga Rosa och mest randigt tillbredrandiga Lila.

I morgon bitti åker jag till Lund med en stor resväska, en större resväska, 4 stycken en och en halv meter långa rundstavar, övernattningsryggsäck, stor tung påsväska och liten handväska. Tåget går 0725. Vi syns i Lund.

Alexandra retro är stickad på beställning

Alexandra i sitt första utförande. Genom åren har två helt annorlund kit kommit till och försvunit. Nu är hon aktuell igen.

Alexandra nr 4 är en beställning. Hon är nu färdigstickad och monterad och ligger nu och väntar på att få åka bort med Posten. Fyran är en återgång till originalet -fast med en annan bottenfärg när det gäller benvärmarna och med bottenfärg och olika färger på vecken i stället för tvärtom när det gäller mössa och halsvärmare.

Hoppas att du blir nöjd E och ha det så bra.

Malena har lånat Antonias benvärmare

Bättre sent än aldrig? Jag vet inte om det stämmer, men jag vet med säkerhet att jag hur länge som helst har velat sticka en vit cape med helt framstycke och polokrage. Och nu i sommar har det blivit av. Nu i sommar har Malena växt fram. Hon är naturvit stickad i olika fält som är ihopstickade med kritvitt. Den enda dekoration är den glesa randen av gräddvita moucher mitt i det kritvita.




Visst är hon fin. Det tycker jag fast jag inte kan ha vitt eftersom jag då alltid får fläckar på mig bara jag rör mig från ett rum till ett annat. Jag är också så blek att det inte är riktigt snyggt på mig. Det blir därför en liten utmaning att sticka helt i vitt.

Den vanliga kringutrustningen som precis som vanligt består av mössa, halsvärmare, torgvantar och benvärmare ser idag ut så här. Det fick bli en lös polokrage. Det hade jag inte tänkt från början, men det känns nu mer praktiskt och det blev väldigt snyggt.

Malena har resårstickade över-knälånga benvärmare med en rad moucher längst ner. De är bara inte klara än. Och som mitt stickschema ser ut idag så står det skrivet när de kan bli klara. 33 cm är stickad på den första. Jag är också inne i min stora stor- och finstädning av alla skåp och skrymslen i huset. En uppgift som jag går in för med liv och lust någon timme varje dag. Det blir så fint, men det är många skrymslen. I morgon blir det tvättskåpet samtidigt som jag ska färga ett par beigevita jeans mörkröda. Jag hoppas också hinna med att färga gardiner gröna. I finstädning ingår att byta textilier och annat. Huset är ju nymålat och fint på utsidan.

Och så vill jag väldigt gärna börja beta av min sylista.

Kråka eller skata - Pia eller Svea

Jag har som sagt haft barnbarnen i helgen. Vi vuxna gjorde stor grej av att vi skulle rösta. Men "det här var inge kul". Och så rätt hon hade - röstresultatet blev inge kul.

Däremot så har vi kollat in fåglar och lärt oss skillnad på skator och kråkor. Så här ser en kråka ut - så det så.

Det kom mig att tänka på Pia som står på min lista över vad som ska bloggas. Så här ser Pia ut.

Pia är en rapportmönstrad poncho med blomrankor på en grålila botten av handfärgat garn. Som vanligt så har förstås Pia en mössa, en halsvärmare och puls- och ben värmare och de ser ut så här.

Men ibland byter Pia namn och heter då Svea och då ser hennes mössa mm ut så här.

Så kan det blir när kreativiteten svämmar över och jag tycker att en idé är bättre än en annan. Nu spelar det inte så stor roll för Pia-Svea har flyttat till Tyskland och trivs bra där.

Nu har jag planer på att sticka en ny poncho eller kanske en kappa i något rapportmönster som inte alls är lika som Pia-Svea. Jag har väldigt svårt för att sticka fler än en av vad det än är.

Blir Alexandras senaste den sista?

Det var en gång för rätt länge sen som jag fick idén till Alexandra och som jag också stickade bussarongen Alexandra. Hon finns på bild längre ner. Alla tycker hon är jättefin men hon är jäkligt svårsåld måste jag säga. Men jag säljer hennes tillbehör. Så inför utställningen i Ystad har jag fått ge Alexandra en ny uppsättning igen detta är nummer tre.




Det vill säga - de häftiga benvärmarna är de samma men allt de andra är nytt. Till och med torgvantarna fast de är lika som i set nummer två.

Detta är originalet. Så här såg Alexandra ut från början och så här var det tänkt.




När ettan tagit slut så ville jag göra något helt annorlunda och då blev det så här med en galen mössa och lugna snälla vantar.

Jag gillar Alexandra så hon får hänga med ett tag till och behövs det så blir det ett fjärde kit.

För övrigt har jag städat hela förmiddagen och ägnat eftermiddagen åt min aldrig sinande dokumentation. Sommarens stickskörd ska in i InDesign med bilder, text, beskrivningar, mönster, skisser och färgprov. Och nu i kväll har jag samtidigt som jag lyssnade på TV-debatten, stickat några varv på tröjan min lilla gulliga man har väntat på i tre år.

Prickig poncho, barnbarn och tandläkare

I går hade jag lovat vara barnbarnvakt. Redan klockan 8 skulle jag vara på plats för att leka och spela spel med halsflussjuk men penicillinpigg fyraåring. Vi hade en jätte fin dag för fyraåringen och jag har sedan ute och köpte choklad, åkte spårvagn, plingade så att spårvagnen stannade, träffade kusin som skulle ut och resa, lekte på en för fyraåringen ny lekplats, åt en sen lunch på mammans kusins nya restaurang - tillsammans med mamman.

På kvällen skulle mamman och pappan bort så då barbarnvaktade jag fyraåringen och hennes friska syster. Jättesnällt gick de och lade sig i rätt tid. De kan nämligen klockan. Medan trött mormor slötittade på TV och kollade upp sin todo-lista somnade barnen.

När mamman kom hem och tittade till sina sovande fyraåringar hittade hon stora hårtofsar vid sängarna. Innan de så sött somnade hade klippt sig i håret. Nästa måndag ska jag vara barnbarnvakt igen!!

Det kanske är bäst att jag ägnar mig påt det jag kan. Jag kan sticka. I påskas när jag satt på designmarknad i Nordstan och pratade min systerdotter så fick jag denna fantastiska idé. Jag ska sticka en prickig poncho. Och så blev det Tindra i brunt garn som inte räckte till hela ponchon utan jag fick hitta på att göra ett ok i beige med mindre prickar. Väldigt lyckat tycker jag själv som har svårt för både brunt och beige och därför måste utmana mig med just det. Prickar i 27 olika färger gjorde det möjligt.

Jag hade också turen att hitta ett mjukt brunt garn i nästan samma nyans så att Tindra kunde få ett kit bestående av basker, krage, torgvantar och vristsmycke.

Tindra är med på utställningen i Ystad.

Idag kom jag på att jag glömt barnbarnets namnsdag.

Och så har min tandläkare påbörjat ett stort arbete som innefattar tre av mina tänder.

Ursula blir komplett.

Jag har redan berätta om Ursula som nu är glad att hon fått hela sitt kit bestående av mössa, halsvärmare, torgvantar och vristvärmare.
Det är delresultatet av veckans evinnerliga fästa trådar och montera.

I morgon ska vi packa och tidigt på fredag morgon ska vi åka tåg Ursula, hennes 11 kompisar och jag. På lördag är det vernissage och alla är välkomna.

Jag har köpt en orange basker

Nej, jag har inte gjort det - men så sa min kära syster och beställde glatt och impulsivt hals- puls och benvärmare till sin basker. Jag hade då gjort min kollektion nya halsvärmare, som jag redan berättat om. Min kära syster blev så förtjust i halsvärmare Tess Orange att hon la beslag på den och ville ha långa torgvantar och knälånga benvärmare som passade till. Tess hals är rätstickad i tjockt och så hög att den går att dra upp över huvudet. Dubbelvikt ligger den snyggt och ledigt runt halsen.

Tess Vantar och Ben fick bli smalrandiga och resårstickade i tunnare garn men i samma färgställning. I morgon åker jag till Värmland och levererar dem till min kära syster.

Med på resan följer dotter och dotterdöttrar. Varierad matsäck och flera nya och "nya", hemliga sysselsättningsattiraljer är nedpackade för att två 3½-åringar ska klara av den fyra timmar långa resan med ett tågbyte. Kul ska det bli i alla fall. Och i Värmland väntar mormorsmor med broccolipaj och "leta paket med lappar".

Förresten här är de andra Tess - Tess Röd och Tess Blå - alla stickade i tjockt garn av olika kvaliteter och märken. Jag hade nämligen en hel hylla tjockt garn som nu är nästan tom.

ECOqueen...

... kan jag kanske inte precis påstå att jag är - men jag försöker i alla fall att vara ekologisk när det är genomförbart. Jag är till och med med på utställningen Fair Fashion? på Nordiska museet. Jag antar att jag får vara nöjd men visst blev jag besviken på att bara ett par benvärmare kom med av det jag skickade upp. Fast å andra sidan gör jag alltid för mycket och för många av allting.
I alla fall så hade jag ingen aning om hur dessa benvärmare presenterades. Jag hade planerat att åka upp till Stockholm när museet hade en specialhelg men av olika anledningar blev det inte så. Men till min stora glädje fick jag ett tips om att benvärmarna var med på bild i tidningen ECOqueen nr 2. Tack snälla, snälla för det tipset.
Två gånger fick jag bläddra igenom tidningen innan jag hittade mina benvärmare längst ner på den gulklädda dockan. Det lustiga med det är att när jag första gången bläddrade i tidningen så tittade jag på bilden och tänkte "jaha där är den installationen som jag såg i TV när jag förgäves försökte hitta mina grejor - den är ju kul men varför ska den vara med överallt".
Andra gången lusläste jag även texten och då står det så här i den svarta rutan:
ÅTERANVÄNT. Flätade rep blir ett spännande halsband. Den gula morgonrocken är second hand. Benvärmarna har textilkonstnären Katrin Bawah stickat. Som bottenfärg har hon använt ett svart ullgarn, införskaffat av hennes moster i mitten av 1950-talet.
Så visst får jag vara nöjd med den reklamen - och dessutom var jag ju med i TV.

Jag köper och läser många tidningar men detta missade jag och dessutom missade jag att jag var med i Aftonbladet den 11 september 2008 på ett 2-sidors uppslag med titeln "Aviga och räta - helrätt i höst". Det var min kära syster som uppmärksammade detta. Denna gången var det stickade armband som visades upp så här.

Tyra var tuff redan som liten flicka

Jag har tidigare i mössparaden berättat om Tyra. Hon finns också att beskåda på min hemsida och det har varit många som har gillat henne - för tuff det är hon. Jag fick för några veckor sedan en beställning på Tyra basker och vantar kompletterat med en Josefina halsduk som blev väldigt bra och det blev en nöjd kund.






Så nöjd att hon nu har beställt ett Tyra-kit till sin 3-åriga dotter.







Det var spännande att översätta ett så vuxet kit till barn men det blev såå gulligt - och tufft. Speciellt gillar jag de små torgvantarna. Så nu blir det antagligen torgvantar till mina barnbarn.