Trasmattekjol redan på 60-talet

Inte för att jag vill skryta - men - jag var först.
I våras blev modeföretaget Hope uppmärksammat för sin trasmattekjol. Då kom jag ihåg. När jag gick min utbildning till textilkonstnär på 60-talet så vävde jag flera trasmattekjolar. En svart med ullgarn i varp och plastremsor som inslag. Ni vet såna som man på den tiden virkade badrums- och köksmattor av. Det blev en himla häftig kjol. Jag har tyvärr inget prov kvar på den.
Men jag har ett vävprov på denna i gult och rosa. Visst är det tufft.

 

 

Jag har också kvar vävprovet på ytterligare en kjol vävd i band både i varp och inslag. Det är "sidenband" som man kunde köpa i rullar och som kallades julklappsband. Rött och guld.

 

 

Vad jag inte kommer ihåg är om jag någon gång stickade en jumper till i samma material som min idéskiss föreslog. Men det är inte omöjligt.

 Här är en bild på Hopes kjol.

 

Lite mer diskret kanske men lika kort.

Stickat och vävt i Mariestad

För andra gången på kort tid åker jag till Mariestad. En stad som jag tidigare aldrig varit i trots att där bor två mycket goda vänner. Anledningen är skam till sägandes inte mina vänner, trots att det har varit underbart och jättetrevligt att träffa dem, utan det faktum att jag varit en av flera utställare på en utställning på Vadsbo museum. En utställningsom varit hela sommaren och som tog slut idag.

 



 

 

Där visade jag dessa två vävar och det var väldigt kul och tillfredställande för jag väver ju inte så mycket nu. Det blir mest stickat.

 

Till utställningen som hette Hemslöjd hjärta Mexico stickade jag Manuela, två trekantssjalar i tunt 1-tr vävullgarn som blivit över vid vävningen. Jag måste göra slut på allt garn jag har och utmanar ständigt mig själv att hitta på något spännande och fint av det material jag har i mitt stor lager.

 

En sjal stickade jag nerifrån med början på tre m och den andra stickade jag uppifrån med början på 365 m. Båda i rätstickning på stickor 3.

 

Mina goda vänner då. Jo min tonårskompis från de ljuva åren träffade jag när jag lämnade in mina grejer. Det var fantastiskt trevligt.

Och min kompis från studie- och småbarnsåren träffar jag i morgon när jag ska hämta mina grejer.

 

Vi är alla numera tanter 60+ men det är det ingen som tror, allra minst vi själva.

Färgstarka Inspirationer

kallade jag utställningen på Sundsbergs Gård i sunne som precis har slutat. Jag var där igår och plockade ner den. Då hade utställningen pågått i tre veckor och varit välbesökt. Jag visade både vävar och stickade kläder. Det är kul att kunna visa upp en bredd på ett och samma ställe.

Så här såg det ut:

Jag åkte till Värmland redan på fredagen så jag har hunnit med att också plocka både blåbär och kantareller i helgen. Jag har med andra ord haft en skön helg.