Gula minnesbilder

Visst är gult en fin färg. Jag har haft gula perioder av och till genom åren. Första gången det slog till riktigt ordentligt var under min första graviditet vintern -67/68. I en annons fick jag se Brios nya förenklade barnvagn. Jag var såld!! Modellen var såå häftig och så fanns den i gult. Åtminstone i annonsen. Alla barnvagnsförsäljare förstod däremot inte vilken häftig vagn det var.
Men vad kan inte en gravid kvinna förmå sin man och den blivande barnafadern till?
Många barnvagnsaffärer blev det men till slut var den min.

 

 

Ett metallskelett på fyra hjul och en galonväska. Inte en fjädring men vad gjorde det. En tjock rosa madrass fick ersätta och babyn sov gott. Jag tror att det var enda året som just denna modell såldes. Kompisens vagn 10 månader senare hade ett betydligt stadigare underrede. Min gula vagn klarade i all fall mina två barn och ett kusinbarn däremellan. Jag matchade med gul hemsydd manchesterkappa med rött foder och till den hörde både kjol och långbyxor och en liten hätta. Snyggt!

 

 

10 år senare stickade jag i gult. En härligt randig tröja i dubbelt bomullsgarn med V-ringning och fickor. Den tröjan heter Ingela. Den knallgula koftan -gult är som alla färger många nyanser- är också stickad i dubbelt garn. Hon heter Ingegerd. Båda var publicerade i Femina i slutet av 70-talet.

 

Eller också stickar man Ingegerd i ett tjockt garn. Beskrivning finns på min hemsida.

 

 

Ytterligare en så där 10-15 år senare var det åter dags för en gul period i form av ponchon Erika med basker halsdukar puls- och benvärmare.

 

Så nu när jag äntligen fixat till min gröna period så kanske det är dags att gå över till gult. Snyggt och inne i höst.

Fågelskrämmor med stickade kläder

Nu när Sverige åkt ur ishockey-VM så kan sommaren få komma. Det börja bli dags nu.

Men innan det blir alldeles för varmt vill jag visa upp några av mina fågelskrämmor. Två ponchos och en ruana (öppen poncho) med tillhörande kit av mössa, hals- puls- och benvärmare. Visst börjar det låta lite varmt. Men själva ponchon kan vara väldigt skön att svepa in sig i även under svala sommarkvällar. Ruanan här ovan heter Elvira den gröna ponchon heter Karolina och den bruna heter Tindra. Inte vet jag om de skrämmer bort några fåglar men de verkar ha skrämt bort kära mannen som ska måla klart planket.

Underbara Barbara

Barbara är en helt fantastisk poncho som har hängt med länge. Hon är stickad i bomull och lin i mosstickade remsor som hänger ihop lite då och då. Jag har skrivit om henne tidigare.

Som sagt Barbara har varit med ett tag och så här såg hennes allra första kit ut.

Så försvann ett par delar och jag kompletterade så att Barbara ett tag smyckade ut sig så här.

När hon var med på utställning nu senast så var bara kragen kvar av det ursprungliga och då blev det så här istället.

Nu är det så här att Barbara redan från början var i längsta laget, men med sträckt rygg och högklackade skor så såg det ändå bra ut. Nu har de mosstickade remsorna töjt sig lite mer och när jag får en dag över i mars nästa år så ska jag repa upp de nedersta remsorna, ta ut henne ur "produktion" och me myself möta våren som Barbara den underbara. "Ba ide"

Kråka eller skata - Pia eller Svea

Jag har som sagt haft barnbarnen i helgen. Vi vuxna gjorde stor grej av att vi skulle rösta. Men "det här var inge kul". Och så rätt hon hade - röstresultatet blev inge kul.

Däremot så har vi kollat in fåglar och lärt oss skillnad på skator och kråkor. Så här ser en kråka ut - så det så.

Det kom mig att tänka på Pia som står på min lista över vad som ska bloggas. Så här ser Pia ut.

Pia är en rapportmönstrad poncho med blomrankor på en grålila botten av handfärgat garn. Som vanligt så har förstås Pia en mössa, en halsvärmare och puls- och ben värmare och de ser ut så här.

Men ibland byter Pia namn och heter då Svea och då ser hennes mössa mm ut så här.

Så kan det blir när kreativiteten svämmar över och jag tycker att en idé är bättre än en annan. Nu spelar det inte så stor roll för Pia-Svea har flyttat till Tyskland och trivs bra där.

Nu har jag planer på att sticka en ny poncho eller kanske en kappa i något rapportmönster som inte alls är lika som Pia-Svea. Jag har väldigt svårt för att sticka fler än en av vad det än är.

Prickig poncho, barnbarn och tandläkare

I går hade jag lovat vara barnbarnvakt. Redan klockan 8 skulle jag vara på plats för att leka och spela spel med halsflussjuk men penicillinpigg fyraåring. Vi hade en jätte fin dag för fyraåringen och jag har sedan ute och köpte choklad, åkte spårvagn, plingade så att spårvagnen stannade, träffade kusin som skulle ut och resa, lekte på en för fyraåringen ny lekplats, åt en sen lunch på mammans kusins nya restaurang - tillsammans med mamman.

På kvällen skulle mamman och pappan bort så då barbarnvaktade jag fyraåringen och hennes friska syster. Jättesnällt gick de och lade sig i rätt tid. De kan nämligen klockan. Medan trött mormor slötittade på TV och kollade upp sin todo-lista somnade barnen.

När mamman kom hem och tittade till sina sovande fyraåringar hittade hon stora hårtofsar vid sängarna. Innan de så sött somnade hade klippt sig i håret. Nästa måndag ska jag vara barnbarnvakt igen!!

Det kanske är bäst att jag ägnar mig påt det jag kan. Jag kan sticka. I påskas när jag satt på designmarknad i Nordstan och pratade min systerdotter så fick jag denna fantastiska idé. Jag ska sticka en prickig poncho. Och så blev det Tindra i brunt garn som inte räckte till hela ponchon utan jag fick hitta på att göra ett ok i beige med mindre prickar. Väldigt lyckat tycker jag själv som har svårt för både brunt och beige och därför måste utmana mig med just det. Prickar i 27 olika färger gjorde det möjligt.

Jag hade också turen att hitta ett mjukt brunt garn i nästan samma nyans så att Tindra kunde få ett kit bestående av basker, krage, torgvantar och vristsmycke.

Tindra är med på utställningen i Ystad.

Idag kom jag på att jag glömt barnbarnets namnsdag.

Och så har min tandläkare påbörjat ett stort arbete som innefattar tre av mina tänder.

Planering och flexibilitet

Jag planerar, jag skriver listor och prioriterar. Men livet bryr sig inte! Så blir det som det blir. Så jag gör nya planer och nya listor än en gång. Gilla läget och var flexibel.
Nu till dagens presentation av Diana, som är en glad och positiv sommartjej och som verkligen, verkligen gillar blommor. Hon skulle förstås ha fått visat upp sig i juni när försommaren var som allra vackrast. Eftersom det inte blev så så kommer hon indansande nu i novembermörkret.




Det är kanske inte heller helt fel för visst lyser denna poncho med sina vackra vallmoblommor upp i grådasket.

Diana har ett nästan likadant blommönster både fram och bak. Lite olika färger bara och en lång stjälk som sticker upp bak. Blårandig himmel och grönrandigt gräs till botten.

Diana har sedan flera år flyttat till USA och bor däe med man och barn och trivs riktigt bra.

Detalj av ponchon Diana som är stickad med mestadels 2-trådigt vävullgarn på stickor 3½.

Nu hoppas jag att min nya blogglista ska fungera och att jag kan få visa det jag tänkt som jag tänkt. Vad säger du om det - livet?

Förresten så fick jag en kul beställning idag. Babytröjor, mössor och vantar i storlek 50 cl som ett par tvillingpojkar ska ha att växa i!

Blenda har rustat för vinter

Bästa årstiden tycker Blenda att vintern är och vintersport är Blendas stora intresse. Skidor på alla längder och höjder åker hon så ofta det går. Och skridskor har hon både konståknings och långfärds och de används. Eftersom hon håller på med så mycket olika så är hon inte riktigt bra på något. Men en glad amatör det är Blenda det. Hon gillar hockey och bandy på TV också och hejar förstås på Färjestad.

När hon inte sportar är hon så här fin i en fantastisk blå smårutig poncho med stickade bandfransar. Ponchon är ljus fram och mörk bak.

När vintern slår till så har Blenda ett kit som håller värmen - en kapuschongmössa, en lång smal halsduk som kan viras många varv, armbågslång torgvantar och vida benvärmare. Alla delar har en ljus och en mörk sida.

I Göteborg finns det ingen snö just nu så Blenda planerar att åka norrut där det finns mycket snö och många tillfällen att sporta.

You are amazing, Barbara!

Barbara är mycket intresserad av konst och konsthantverk. I alla fall så springer hon på alla vernissager och minglar runt i sin uppseendeväckande stickade kreation. Och det var just på en vernissage som hon fick höra att hon var "amazing". Det var inte vem som helst heller som gav denna komplimang utan en stickkonstens mästare, nämligen Kaffe Fassett. Den fantastiska händelsen ägde rum på Kaffes (Barbara blev förstås genast Kaffe med mr Fassett) vernissage på Röhsska museet i Göteborg för några år sedan. Barbara, som numera prenumerar på Kaffes nyhetsbrev, skryter vitt och brett om att hon får mail "från Kaffe". Så här ser Barabaras poncho ut. Den är stickad i remsor som hålls ihop av tvärgående bårder. Materialet är lin och bomull.

Remsorna går igen hela tiden på mössa, halsband, puls- och benvärmare. Tokigt, roligt och ja, just det amazing :-)

Nu är Barbara på väg mot nya äventyr och nya vernissager. Hon dyker upp när du minst anar det.

Mera blommor i långa rader

Man skulle kunna tro att jag gillar blommor och det kanske jag gör. Det är klart att det är fint med blommor, men jag upplever mig mer som en randig person. Randig och tuff - du vet! Men när jag nu håller på att presentera det jag stickat de sista åren, så märker jag att det blivit en hel del blommor. I vilket fall så är det väldigt kul att sticka blommor. Jag ritar först ett mönster, som jag översätter i ett typ broderiprogram så att skissen blir ett korsstygnsmönster som jag färglägger och får såna där knepiga streck och filurer i varje ruta. Sen är det bara att följa mönstret. Väldigt pilligt kan det bli och detta mönster var det pilligaste jag gjort. För att krångla till det hela gjorde jag fyra ränder (tufft) med blommor - i olika färgställningar. Så här.

Detta är bakstycket - som du ser på bilden här nere så är det bara en rad på framstycket. Det blev för pilligt även för mig, tålamodets mästare.

Ponchon har blivit Susanna. Susanna är en lugn och sansad person som inte har behov av att framhäva sig själv. Hon vet att hon är vacker men hon vet också att hon är ömtålig i sin vita poncho-outfit. Hon skulle aldrig ens drömma om att börja klättra upp i det gamla äppelträdet. Som ser så klättervänligt ut.

Hon skulle inte heller komma på tanken att kolla om det var ett sockerdricksträd.

Möjligen skulle hon kunna sätta sig på en filt, försiktigt luta ryggen mot stammen och läsa en "god roman". Lugn och sansad som sagt. :-)

Här ser du Susannas olika delar. En mössa i champinjonmodell, en halskrage, torgvantar med ränder och benvärmare med ränder nere vid foten. Visst är Susanna vacker?

Karolina längtar till våren

Karolina avskyr hösten och hon hatar höstfärger. Karolina deppar hela hösten. Det blir lite bättre sen om vintern blir vit och kall så att hon kan gå ut i sin fin dress och använda alla delar. Då drar hon ner mössan till ögonen och dra upp kragen till hakan och plirar glatt fram mellan allt det blågröna och grönblå. Karolina har förstås gröna ögon som lyser när hon mår bra.

Men mest älskar Karolina våren och hon känner sig som en vårflod. På våren innan träden börja grönska sprider hon förhoppning och löften om ljus och värme.

Ta det lungt Karolina - snart är våren här och du kan andas igen.

Erika ska lysa i höstmörkret

Så här färgstarkt vill jag möta hösten och det novembergråa diset. Den gula ponchon Erika får ersätta solen de molniga dagarna och lysa ikapp med den de soliga. Erika visar här på bilden sina nya tillbehör eftersom de gamla har försvunnit ut i världen. Kompisen den himmelsblåa Andrea har också sitt kit nr 2, men henne ska jag prata om en anna dag. tack för att ni ställer upp sommodeller K och O. Erika har hängt med ett tag nu och fått sin del av beundran över den vackra blombuketten som är stickad och inte broderadoch som är nästan lika fin på avigsidan. Det är jag väldigt stolt över.

Erika har blommor både bak och fram och en rutig bård i blommornas färger nertill och runt sidorna. De nya tillbehören är enfärgade - gula - och resårstickade med påsydda stickade blommor i rosa och blått.

De gamla hade försår också gult som botten men men instickade moucher i cerise, rostrött och blått. Jag har så himla svårt att sticka samma sak igen så när jag ska göra ett nytt kit för att ersätta det gamla som blivit sålt så blir det allt som oftast helt annorlunda. Som här. Och det går precis lika bra.

Här vill jag tillsammmans med syster M visa att man minsann inte behöver vara ung för att passa i mina kläder. Jag vill att de ska vara ålderlösa.