Trasmattekjol redan på 60-talet

Inte för att jag vill skryta - men - jag var först.
I våras blev modeföretaget Hope uppmärksammat för sin trasmattekjol. Då kom jag ihåg. När jag gick min utbildning till textilkonstnär på 60-talet så vävde jag flera trasmattekjolar. En svart med ullgarn i varp och plastremsor som inslag. Ni vet såna som man på den tiden virkade badrums- och köksmattor av. Det blev en himla häftig kjol. Jag har tyvärr inget prov kvar på den.
Men jag har ett vävprov på denna i gult och rosa. Visst är det tufft.

 

 

Jag har också kvar vävprovet på ytterligare en kjol vävd i band både i varp och inslag. Det är "sidenband" som man kunde köpa i rullar och som kallades julklappsband. Rött och guld.

 

 

Vad jag inte kommer ihåg är om jag någon gång stickade en jumper till i samma material som min idéskiss föreslog. Men det är inte omöjligt.

 Här är en bild på Hopes kjol.

 

Lite mer diskret kanske men lika kort.

Höstens första stickade mössa

Vad sägs om en härlig och färgstark mössa nu när hösten nalkas och det blåser om öronen? För att det inte ska bli för varmt för vi har ju i alla fall +grader så är mössan mönsterstickad med små regelbundna hål.

 

 

Jag vill presentera Phyllis. Hon är stickad av restgarner i bomull med ett tunnare garn i den breda resårkanten och ett lite tjockare garn i själva baskerdelen. Beroende på garntillgång och garnkvalitet så blir Phyllis lite olika stor i olika färger. Ibland räcker nystanet till hela baskern men om det inte gör det så fortsätter jag med nästa nystan i färgnyansen. Så blir alla olika trots att jag stickar med samma stickor och efter samma beskrivning. Fiffigt, va. Eftersom jag har så svårt att sticka flera av samma sort som är precis lika. Och dessutom kan jag ju utnyttja alla riktigt små garnstumpar som blivit över.

Stickade kläder från 70-talet

Som jag lovat i ett tidigare inlägg så ska jag blanda nytt från sommarkollektionen med gamla godingar som fortfarande håller. Den här gången tre jumper-tröjor i bomull som är användbara året om. Modellerna har varit publicerade i Femina 1979.

 

Rött, blått eller vitt - det är bara att välja vad man tycker om. De är stickade, som sagt, på sjuttitalet med de garner som fanns då. Men jag tror nog att man ska kunna få tag i nåt garn idag som går att använda. Här finns i alla fall beskrivningar till två av dem. Isabella den röda är mosstickad i dubbelt garn och Inez den blå är rätstickad.

 

 

 

I samma serie finns också Isadora. Just då var det så himla modernt och inne med kläder i skurtrastyg eller tyg som liknade skurtrasor. Så som skurtrasor såg ut då och som man faktiskt våttorkade golven med. Jag hakade på den trenden på mitt vis med Isadora, rätstickad med en tråd vitt och en tråd oblekt och ihopvirkad med avvikande färg.

 

 

Om jag får säga det själv så är det tre snygga tröjor fullt användbara idag. Eller är jag bara gammalmodig?



Sommarstickat i Nordstan

Tidigare i somras stod jag som vanligt ett par veckor i Nordstan Göteborg under Hantverk & Design med mina stickade kläder. Ett gympass var det varje morgon att klättra upp på en ranglig stege och hänga upp poncho och caper i taket.

 

Jag visade då för första gången läckra Sanne - en slätstickad t-shirt i tunt lingarn. Sanne är stickad i Vävlin 16/2 på min ca 40 år gamla skackiga stickmaskin. 6 st Sanne i olika färger och randningar hann jag sticka innan stickmaskinen la av helt och hållet.

 

 

Jag håller nu på att kolla upp stickmaskiner för jag måste ha en ny. Glad i alla fall att jag hittade på något vackert att göra av det lingarn jag har haft liggande hemma i flera år. Jag har mer lingarn och dessutom finns garnet i flera vackra färger att köpa nytt.

Nostalgitripp med stickbeskrivning

Man kan ju inte komma ihåg allting så det är ju extra roligt när man blir påmind om det man glömt.

 

 

 

Åtminstone var det så för mig när jag igår var i Mariestad för att hämta resterna efter utställningen Hemslöjd hjärta Mexico. Jag skulle också träffa min goda vän sedan småbarnsåren. Vi hade en underbart skön sensommardag med ett härligt soligt väder. Hon mötte mig vid resecentrum iförd jumpern Frideborg som jag stickade på 70-talet och som jag alldeles glömt att hon hade. Det var särskilt kul eftersom den enda dokumentation jag hade var teckningen  med färgprover längre ner.

 

Och dessutom hade hon en applikation i gästrummet i källaren som jag alldeles glömt att jag gjort. "Gustavssons förlovning" heter den och är väl förtvilat 70-tal och ganska rolig.

Jag har inte sämre minne än att jag kom ihåg den när jag såg den.

 

 

Eftersom jag ändå är och rotar i det förgångna så vill jag passa på att dela med mig av koftan Inger.

 

En alldeles lagom sensommarstickning som håller även nästa år. Den är från tidigt 80-tal och här är beskrivningen.

 

Jag har tänkt att blogga lite om de allra nyaste modellerna den närmaste tiden och blanda upp med gammal design. Många modeller är faktiskt lika fina än i dag. Tycker i alla fall jag.

Stickat och vävt i Mariestad

För andra gången på kort tid åker jag till Mariestad. En stad som jag tidigare aldrig varit i trots att där bor två mycket goda vänner. Anledningen är skam till sägandes inte mina vänner, trots att det har varit underbart och jättetrevligt att träffa dem, utan det faktum att jag varit en av flera utställare på en utställning på Vadsbo museum. En utställningsom varit hela sommaren och som tog slut idag.

 



 

 

Där visade jag dessa två vävar och det var väldigt kul och tillfredställande för jag väver ju inte så mycket nu. Det blir mest stickat.

 

Till utställningen som hette Hemslöjd hjärta Mexico stickade jag Manuela, två trekantssjalar i tunt 1-tr vävullgarn som blivit över vid vävningen. Jag måste göra slut på allt garn jag har och utmanar ständigt mig själv att hitta på något spännande och fint av det material jag har i mitt stor lager.

 

En sjal stickade jag nerifrån med början på tre m och den andra stickade jag uppifrån med början på 365 m. Båda i rätstickning på stickor 3.

 

Mina goda vänner då. Jo min tonårskompis från de ljuva åren träffade jag när jag lämnade in mina grejer. Det var fantastiskt trevligt.

Och min kompis från studie- och småbarnsåren träffar jag i morgon när jag ska hämta mina grejer.

 

Vi är alla numera tanter 60+ men det är det ingen som tror, allra minst vi själva.

Fågelskrämmor med stickade kläder

Nu när Sverige åkt ur ishockey-VM så kan sommaren få komma. Det börja bli dags nu.

Men innan det blir alldeles för varmt vill jag visa upp några av mina fågelskrämmor. Två ponchos och en ruana (öppen poncho) med tillhörande kit av mössa, hals- puls- och benvärmare. Visst börjar det låta lite varmt. Men själva ponchon kan vara väldigt skön att svepa in sig i även under svala sommarkvällar. Ruanan här ovan heter Elvira den gröna ponchon heter Karolina och den bruna heter Tindra. Inte vet jag om de skrämmer bort några fåglar men de verkar ha skrämt bort kära mannen som ska måla klart planket.