Mössorna paraderar vidare

Du har säkert märkt att jag presenterar mössorna i bokstavsordning. Det är därför det blir en sån blandning och utan inbördes ordning som det heter. Men jag kan ändå tala om att Fanny är en av mina favoriter. Fanny är en bauta-stor basker i melerat garn alldeles fullknökad (göteborgska) med moucher som tar upp meleringsfärgerna. Fanny är också en fuskolle, torgvantar och kort benvärmare. Planer på att utöka med en cape eller en jacka har funnits hela tiden men det har ännu inte blivit av.


Felicia heter nästa mössa hör till en byxdräkt i bomull som jag stickade på 70-talet. Det fanns en liten rolig väska till också. Bara mössan finns kvar. Jag har faktiskt gjort himla mycket när jag tänker efter.



Däremot är Filippa alldeles ny - stickad i höstas för att visas ihop med Filippa vante på julmarknaderna. Jag hade då missat att vanten som varit på Rydals museum blivit såld. Bilden är alltså fejkad och Filippa är i verkligheten alldeles ensam.


Nästa mössa är en ansträngning och inte speciellt omtyckt av mig. Det blir så när jag får för mig att nu ska jag göra något i exempelvis grönt utan att egentligen ha en bra idé. Fattar inte varför jag gör så. Därför har denna möss också fått ett "fjantigt" namn. Hon heter Franceska. Men jag gillar den randiga stroppen.

Dagens sista mössa, som också är lite grön och som också har en rolig variant på stropp tycker jag däremot mycket om. Hon heter Freja. Att randa från mörkt till ljust - eller tvärtom - i samma färg är något jag använder ofta. Visst blir det snyggt :-)

Nu har jag visat upp hälften av de mössor och andra huvudbonader som jag tänkt ha med i paraden. Jag hoppas att du inte tröttnat. Jag fortsätter i vilket fall som helst i morgon.

Mera mössor

Tredje delen i min mössparad börjar med ett färskt kit som heter Carina. Det vill säga vantarna är något år gamla men jag tyckte så mycket om dem att jag sparade garnerna på ett speciellt ställe för att komplettera med en mössa. att det sedan tog flera år innan det blev av är en annan historia - så kan det bli. I alla fall i höstas stickade jag mössan och märkte då att garnet räckte även till halsvärmare. Bottengarnet är ett reafynd som inte finns längre.
Resterande fyra av dagen mössor är stickade 2007. Jag börjar med att visa Dorotea som nästan är en hatt med lite klock och en stor blomma i många färger. Dorotea är stickad i ett tjockare garn än alla andra.

Både Dorotea här ovan och Ebba här nere stickade till en speciell utställning och blev sålda direkt så jag har inga bättre bilder på dem än precis som de hängde ust där. Det är nästan alltid så att jag stickar in i det sista och hinner inte alltid med den dokumentation som jag egentligen vill göra.

Erika däremot visar jag här i version 2.0. Jag har en version 1.0 med helt andra pulsvärmare och en version 3.0 som ser helt annorlunda ut och som jag visat tillsammans med Erika poncho.

Erika består av en liten basker, tre smala halsdukar, puls- och benvärmare.

Som avslutning i dag ytterligare en basker - Evelina i vitt och åtta olika lila nyanser. Evelina har fått en rolig effekt genom att jag stickat det vita tunnare garnet i rätstickning och att de lila slätstickade partierna är stickade med ett tjockare garn.

Fler mössor kommer i morgon.

Fyra gamla mössor och en ny

Nummer två i mössparaden visar att jag stickat mycket längre än jag bloggat. Jag tycker ändå att mycket av min äldre design tål att visas. Jag försöker att vara tidlös i min design så gott det år och dessutom är det ju så att allt går igen och blir modernt igen. De fyra första mössorna idag är stickade på 70-talet.
Barbro - mössa, halsduk, tumvantar och benvärmare i tunt ullgarn av olika kvaliteter i flera lilaröda nyanser oregelbundet randat med dubbelt garn för att få fler skiftningar och mjukare övergångar. Någon färg kan säkert också vara ett syntetgarn för att få rätt färg. Så jobbar jag fortfarande. Rätt färg är viktigt för mig.

Ofta, ofta återkommer jag till denna färgskala som är inspirerad av regnbågen och färgcirkeln. Bea är varken först eller sist. Bea är stickad i helt i mohairgarn som ju var inne på den tiden. Bea är också stickad helt av restgarner från andra modeller så det är helt utifrån garnmängd som randbredderna har blivit så olika. Visst kan slumpen skapa fin design.

Berit är stickad helt i ull. Väldigt enkel 1 rät, 1 avig men lite fin i färg. Rejäl varm mössa som går att dra ner ordentligt över öronen och benvärmare som tar upp färgerna från mössan men som inte har samma randning. Berit är också en randig kofta med detaljer i resårstickning men som inte finns på bild.

När det är jätte-jättekallt så kommer Bodil som en räddning. Hon är en "rånarluva" som säkert ingen rånare vill använda eftersom hon är lätt att känna igen och lätt att komma ihåg. Till luvan hör pulsvärmare (fast det begreppet fanns inte på 70-talet då sa man muddar) och korta benvärmare. Bodil är stickat med dubbelt garn 1 tr mohair och 1 tr ullgarn. Detta är nostalgi för mig samtidigt som jag inte kan fatta att det var så länge sen. Jag kommer precis ihåg. Det var såå fräckt och originellt att vända benvärmarna med det röda neråt och pulsvärmarna med det röda uppåt. Cool - men det fanns ju inte heller - det var vad jag var. :-)

Så har vi hamnat i modern tid - 2007 stickade jag vantarna Camilla med tillhörande basker därför att jag hade ett orange garn som legat länge och väntat på att bli något. Just då kändes orange väldigt nytt och fräscht.

I morgon fortsätter mössparaden och då blir det design från olika år under 2000-talet.

Mössparad

Jag ska nu i snabb takt visa 40 olika huvudbonader. Det är ju februari och ganska kallt. Här på västkusten börjar dessutom sportlovet just idag. Alltså läge för en rolig och skön mössa :-) Några mössor är alldesles ensamma som Agata här ovan. Men berömd är hon och har varit på bild i GöteborgsPosten.
Andra och jag skulle tro de flesta har sällskap med halsvärmare, halsduk, pulsvärmare, vantar, benvärmare eller vristband i någon konstellation som Agnes här nedan.


Ytterligare andra som stickats för att passa till en poncho eller bussarong finns i flera varianter. Det beror på att värmarna blivit sålda medan ponchon är kvar och visas upp med ett nytt kit. De flesta av dessa visar jag samtidigt som jag berättar om ponchon men så blev inte fallet med Alexandra. Därför får hon vara med här. Så är såg Alexandra ut i sin första skepnad.

Och här är Alexandra den andra. Om du är riktigt uppmärksam så ser du nog att benvärmarna är de samma. Dem vill ingen ha fast jag tycker att de är så tuffa. Alla andra plagg har hittat sin plats i världen. Själva Alexandra bussarong är på utställning i Karlstad.

Till sist idag vill jag visa att jag kan sticka plagg som inte är så färgstarka och färgglada. Jag kan sticka i vitt till exempel. Men jag får förstås anstränga mig. Det är inte lätt. Jag lyckade i alla fall med Antonia. Hon är bara naturvit och kritvit.

Fortsättning följer. I morgon visar jag fem nya mössor. Det vill säga de är egentligen inte så nya utan stickade för väldigt många år sedan - men jag har inte visat dem här tidigare.

Sveas olika stilar

Svea tycker om att blanda stilar. En alldeles vanlig randig varm och go mössa kombinerar hon med tokroliga benvärmare som består av remsor och som inte värmer alls och "vantar" med fransar istället för fingrar. Detta är Svea i ett nötskal. För att inte frysa om benen trär hon benvärmarna utan på läckra stövlar i matchande färg. Visst blir det läckert! På den här bilden har Svea dessutom lånat ponchon av Pia. Jag kommer senare i vår att berätta om Pia som har sin alldeles egen historia.

När Svea är på sitt sansade humör är hon mycket populär och finns i flera varianter med sin toppiga mössa och sin sköna randiga fuskpolo som bara är lite galen med små flärpar.

Svea har sin kombination i en mörk lila-rosa och en ljus vit-blå. Hon kan tänka sig även andra färgsammansättningar.

Är du beredd Karlstad?

För här kommer ett gäng häftiga tröjor som ska vara med på utställningen "Tröjor utan tvång" hos Konsthantverkarna i Karlstad.
Detta är Nora och hon är en riktig spelevink. Gillar att skämta, spela spratt och hitta på bus. Hon tar livet med en klackspark och verkar inte bekymra sig om något. Stor och glad och varmhjärtat är hon och har lätt för att trösta och muntra upp sina vänner.

Noras bästa kompis är Naima som aldrig kan bestämma sig för vad hon vill. Ska hon vara prickig? Eller vill hon hellre vara randig? Eller kanske vill hon allra mest vara rutig? Inte heller kan hon besluta sig vilken färg hon tycker bäst om efter blått. Naima vet faktiskt helt säkert att blått är den finaste färgen. Men tror du att hon skulle kunna bestämma sig för att vara enfärgad?

Naima kusin Sally däremot är enfärgad. Hon är inte med i Karlstad - bara på bild. Sally förändrar sig på många sätt. Hennes krage är lös så att hon kan vara rundringad. Sprunden i sidorna kan vara öppna och då blir Sally en lång skön tunika kombineras med långbyxor eller långkjol. Sprunden kan knäppas och då blir Sally en elegant klänning gärna med ett häftigt läderskärp på höften.

Jag har tidigare berättat om Monika men nu är det bara halva Monika som deltar i utställningen. Klänningen får stanna hemma medan tröjan är ute på vift. De har aldrig varit åtskilda åt tidigare så separationsångesten har varit stor. Men man kan inte hänga upp sig på någon annan utan måste lära sig att klara sig själv. Det är nyttigt för Monika.

Andrea får en chans till

På lördag är det vernissage på en tröjutställning hos Konsthantverkarna i Karlstad. Jag antar att det blir tröjor av alla möjliga sorter. 20 utställare visar upp till 5 tröjor var. Jag kommer att åka dit i nästa vecka så det kommer antagligen bilder så småningom om jag nu kommer ihåg att ladda kameran och inte tappar den i golvet fler gånger för det tål den nog inte. :-).


Jag har (förstås) skickat in 5 tröjor fast jag bara hade tänkt skicka 3. Jag håller på att lära mig att begränsa mig även om jag är svårlärd. Ja, tröjor och tröjor förresten. Jag har skickat två bautastora bussaronger som ändå sitter så snyggt på smala och normala personer men som också kan användas av tjockisar.

Det här är Alexandra. Hon är en ny bekantskap för er och nästan för mig också. Alexandra är nämligen en plugghäst!! I alla fall så gillar hon att läsa kurser på universitet och högskolor. Någon examen har hon inte tagit än fast hon nu varit i Borås i två år och pluggat på högskolan där och innan dess studerat här i Göteborg. Sitt allra första framträdande gjorde hon på en doktorspromovering (heter det så?) för några år sen och hon tror nog att hon också ska få en doktorshatt någon gång. Jag misstänker starkt att hon sökt flera kurser på universitetet i Karlstad och att det var därför som hon tjatade så att få komma med.

Andrea som faktiskt gjorde succe på julmarknaden i Nordstan får en chans till att riktigt visa vad hon går för. Hon har haft vinterkräksjukan under helgerna men börjar nu att komma iform igen.

Fortsättning följer - det var ytterligare tre tröjor som åkte till Karlstad.

Så här snygga är de på.